Hur gör ni med era män som är så svåra att övertyga om ett barn till. Har 2 barn idag på 5,8 år skulle så gärna vilja ha ett syskon. Men gubben min tycker att de räcker.
Hur gör ni tjejer för att övertala era män? Om de nu finns fler än min man. ????
Mitt ex. lurade in mig i sängen efter ett par glas vin och så gick det som det gick. Fan vad vissa män är lättlurade.
Tycker det är ganska hemskt att det finns folk dom vill övertala/tvinga sin sambo till något sådant. Har inte mannen också rätt att säga att det räcker med barn?
Hur gör ni med era män som är så svåra att övertyga om ett barn till. Har 2 barn idag på 5,8 år skulle så gärna vilja ha ett syskon. Men gubben min tycker att de räcker.
Hur gör ni tjejer för att övertala era män? Om de nu finns fler än min man. ????
Det känns inte rätt att övertala någon om att skaffa barn. Det ska vara ett beslut man är med på till fullo. Sätt er ner och diskutera saken. Vill han inte prata om saken - säg att du behöver få uttrycka din önskan och att du vill höra hans argument. Sen är det bara att köpa om han inte vill ha fler ändå.
Vi har diskuterat detta många ggr. Jag har alltid velat ha 3 barn och mannen nöjd med 2. Vi har vägt för och nackdelar och jag försökte acceptera att mannen inte ville. Vi har levt som vanligt och hittat på roliga saker och åren har gått. Men min längtan vill aldrig försvinna och det blev som en sorg.. Det har gått många år, våran yngsta är nu 9 år. Varje dag tycker jag det fattas en tallrik när vi dukar och påminns ständigt om att det fattas en i familjen. Så en dag skrev jag ett långt brev till mannen och förklarade mina känslor och tankar och bad honom att ta en funderare om han inte kunde tänka sig en trea för min skull, för att denna längtan o sorg aldrig tycks försvinna. Han insåg då att min längtan efter ett barn till var större än hans "ickelängtan" och gick faktiskt till slut med på en trea. Det måste nog vara en process man ska gå igenom. Jag blev så lycklig och nu är bebisverkstaden igång. Dock har det blivit 3 MF och ingen bebis än.. Önskar dig lycka till!
Att inte ha fler barn än vårt enda, det var vi överens om i några år. Jobbig grav och mannen kände att orken var lagom med ett barn.
Så jag intalade mig själv att jag också kände så, och det gjorde jag nog med.
Men nu är vår dotter 5,5 år och jag kan inte längre hålla tillbaka min oerhörda längtan..
Började prata med mannen om hur jag kände innan sommaren, men det var nej nej hela tiden..
Och blir det nej är det ju nej som bestämmer...
Fast måste det vara så?!?
Just i denna frågan, varför ska en som säger nej få bestämma hur vår familj ska se ut?
Jag vägrade ge mig och vi hade lugna diskussioner, hemska bråk mm..
Förklarade att i längden kommer jag sörja mer att det inte blir fler barn än vad han kommer att lida av att få ett barn till.
Så, för någon vecka sen, så sa han att han hade mjuknat och nu planerar vi för syskon!
så jo, övertala går.
Jag tycker att det är skillnad på att övertala (tjata) och att ha ett sådant klimat hemma så att man ändå kan ta upp frågan till diskussion då och då.
Min man och jag var ljusår ifrån varandra när syskonfrågan först dök upp här.
Men han behövde helt enkelt tid.
När jag tog upp det första gången så var det tvärnej från hans sida, han var inte ett dugg sugen på fler barn. Sen har tiden gått och han har fått möjlighet att fundera på egen hand och nu för ett tag sedan var det han som tog upp det.
Och då har vi inte talat om det särskilt ofta ändå, för jag har varit livrädd att det skulle uppfattas som tjat från min sida utan kanske 2ggr per år?
Jag har känt att jag har haft tiden på min sida och jag har bara goda erfarenheter av graviditet sedan innan. Hade vår historia sett annorlunda ut med svårigheter att bli gravid, missfall eller att vi varit äldre, så kanske jag fattat andra beslut. Men nu kände jag att jag liksom hade tid att vänta ut hans beslut.
Men hade han fortsatt sagt nej och att han verkligen inte ville ha fler barn så hade jag fått ge mig känner jag. Jag kan inte tvinga honom att skaffa fler barn, det handlar ändå om någon som "inte finns". Jag hade själv inte velat bli tvingad till en graviditet om det varit tvärtom. Utan då hade jag väl fått bearbeta den sorgen på något sätt alternativt att vi hade gått isär eftersom våra drömmar om framtiden såg så pass olika ut.
Vad hemskt att försöka lura någon! Jag var nöjd efter två barn, och hade blivit tokless om min man hade tjatat på mig att skaffa fler. Eller ännu värre - om han hade lurat mig till det genom att "råka" ha sönder en kondom eller nåt.
Jag hoppar gärna in här .
Ja och min man har två flickor , 5 o 7 år gamla. Jag har alltid velat ha en tredje men mannen har inte känt att han velat. Så vi gjorde kompromissen att när han kände att tiden var inne så skulle han säga till mig. Visst , många kan tycka att det låter larvigt men det funkade för oss. Vi är bara 26 o har två flickor så när tiden var inne för både han och mig så blev det så. :)
Det kan också va värt att testa :)