När berättar man

Slår hjärtat i vecka 6 är chansen att det går bra 98%. Jag skulle berätta när ni har lust, händer något så gör det det. Det förändrar inte att du är gravid just nu.

Vi berättade i typ vecka 6 eller 7 för jag mådde så dåligt.

Först och främst: Grattis, va kul!!! 

Första gången höll vi allt hemligt tills vecka 12, ingen visste... Bara vi! Det var svårt att hålla sig men ändå lite roligt på nått sätt! Tyvärr slutade den graviditeten inte alls roligt... Då är det skönt att ha stöd från familj och vänner!

Nu är jag gravid igen och den här gången berättade vi i vecka 6-8 nån gång! Nu tänkte vi att närmaste familj och vänner ändå får reda på om det inte skulle gå bra den här gången heller, då är det skönt att ha stöd! Nu är jag i vecka 37 och snart är det dags! 

Jag tycker att man måste känna själv hur man vill göra. Det finns inget tidigt och sent, man måste se till sig själv och hur man är som person. Jag har provat båda varianterna, alltså att berätta före vecka 

Först och främst: Grattis, va kul!!! 

Första gången höll vi allt hemligt tills vecka 12, ingen visste... Bara vi! Det var svårt att hålla sig men ändå lite roligt på nått sätt! Tyvärr slutade den graviditeten inte alls roligt... Då är det skönt att ha stöd från familj och vänner!

Nu är jag gravid igen och den här gången berättade vi i vecka 6-8 nån gång! Nu tänkte vi att närmaste familj och vänner ändå får reda på om det inte skulle gå bra den här gången heller, då är det skönt att ha stöd! Nu är jag i vecka 37 och snart är det dags! 

Jag tycker att man måste känna själv hur man vill göra. Det finns inget tidigt och sent, man måste se till sig själv och hur man är som person. Jag har provat båda varianterna, alltså att berätta före vecka 

attans jag råkade trycka på nått!! Fortsätter här:

berätta före vecka 12 och efter vecka 12 och båda sätten har sin charm! 

Gör som NI vill och skit i vad alla andra tycker, det är mitt råd! Kram på er

Jag hade tänkt vänta till efter v 12 denna gång då jag fick missfall i v 11 ifjol. Men det blev lite svårt att dölja då jag började spy dagligen i v 7. Svärföräldrarna fick iaf veta senare för de träffar vi inte lika ofta.

Alla tar inte itu med känslor på samma sätt som du. Det behöver inte betyda att det är skam och hysch hysch bara för att man väljer att inte berätta tidigt. Jag skulle gå under om jag var tvungen att prata om mitt missfall med andra, båda nära och bekanta. Jag sörjer bäst i ensamhet eller tillsammans med min sambo.

Jag tror att bland det viktigaste i samhället är att inse att bara för att man själv hanterar smärta på ett visst sätt så betyder det inte att andra mår bäst av att hantera det så. :)

Det är jättebra att du känner så. Men det ändrar inte att det är mycket hysch-hysch och skam kring missfall fortfarande och att många som går igenom det känner sig ensam och misslyckade. Vill man inte prata om det eller berätta om det så är det ju helt okej. Men jag och säkert många med mig känner att folk blir besvärade när man berättar om att man gått igenom ett eller flera missfall. Så man ska ju inte låta bli att berätta att man är gravid innan v 12 bara för att man är rädd för att få missfall pga det eller att man sedan måste berätta att man fått missfall för dom som vet att man var gravid.

Det är nog bäst att hålla de två orsakerna isär. Det är en sak att inte berätta för att man skulle "skämmas" över ett missfall och en sak att inte berätta för att man inte orkar prata om det med alla. Det låter lite som att du helt blandar ihop dom :)

Sedan vad andra känner är ju svårt att styra. En som råkat ut för missfall kan inte ta förgivet att den den pratat med om detta ska känna sig bekväm. Jag skulle personligeb känna mig väldigt besvärad om random vän ville diskutera sina missfall med mig. Det gör mig inte till en okänslig person men jag skulle inte veta hur jag skulle ta itu med samtalet eller vad jag skulle säga.

Berättade för föräldrar, svärföräldrar och alla nära vänner i v7. Kunde inte hålla oss för var så glada. Slutade i missfall v9, hade såklart inte en tanke på att det skulle hända oss. Ångrar faktiskt såhär i efterhand att vi berättade så tidigt, tog otroligt hårt på mej och kändes väldigt jobbigt att ens någon visste mitt i all olycka, även om jag har en otroligt fin familj och fina vänner omkring mej. Kommer vänta betydligt längre nästa gång..

Åh grattis till graviditeten.

Vi berättade för våra närmsta redan direkt (bådas föräldrar) och även de allra allra närmsta vännerna några dagar efter att vi plussade. Vi resonerade lite så att vi ville berätta för de vi ville ha vid vår sida även om det skulle hända någonting tråkigt under den första tiden. Men tänker att det viktigaste såklart är att det känns rätt för er :)
Vecka 13 berättade vi det för andra omkring oss, även om vissa hade börjat ana då det syntes rätt så tidigt på mig. 

Jag fick missfall i vecka 13. För min del önskade jag verkligen att ingen hade vetat om graviditeten då, för att så många runt omkring visste kändes outhärdligt. Mötte mycket oförståelse från omgivningen också vilket gjorde att upplevelsen blev ännu värre. Nästa graviditet berättade vi för våra föräldrar i vecka 15, men de fick stränga order att inte säga något förrän vi själva började berätta runt vecka 25. Men hur det hade känts om ingen runtomkring hade vetat, det kan jag ju inte veta. Kanske hade det känts lika illa fast på ett annat sätt?

Hur det känns är antagligen så oerhört individuellt. Vad som är rätt för dig är det bara du själv som kan veta. Och hur glad är man inte över det där första plusset? :) Grattis och lycka till! :)