Bollen har börjat rulla....

hej, vi gjorde utredning tidigare i år, men när jag ringde så fick vi som tur var tid inom en vecka tror jag det var. Jag har för mig att vi var där i maj, sedan i juni skickades remissen in och så fick vi komma till ivf klinik nu i slutet på augusti. Har nu precis påbörjat första ivf rundan.

den kliniken vi var på var ok, dem var väldigt vänliga i alla fall, läkaren var lite tankspridd emellanåt, men väldigt glad och vänlig.

Vad bra att ni tagit steget att söka hjälp. Jag tyckte att det kändes lite skönt att ha tagit steget att söka hjälp. Det verkar vara så olika lång väntetid i olika landsting. Vi fick vänta ca 3 månader på att få komma till utrednig, men vi valde en mottagning aom är populär. Det var jobbigt då att vänta men så här i efterhand känns det som att allt gått snabbt. Vi ringde i dec 15 om utredning ovh fick tid i mars. Nu väntar vi första besök till ivf-klinik och hoppas få tid i nov/dec. Kanske får vi börja med ivf i januari, jag hoppas det. Då har vi försökt själva i 2 år.

Jag tror att många fertilitetsmottagningar är väldigt pressade. Det är så många som vill ha hjälp och de har inte måga gånger tillräckligt med resurser att hjälpa alla snabbt. hoppas det känns ok att gå på utredning och att de bara verkade kalla.

På vilket sätt fick ni dåligt bemötande?

Vi fick hem hälsodeklarationerna för två veckor sedan. Nu väntar vi på att de hör av sig så att vi kan lämna prover. Även om det är lång väntan så känns det skönt att bollen är i rullning iaf!

Tråkigt att det tar sån tid för er :( Känner igen dig från andra trådar tidigare. 

Jag är tack och lov klar med både utredning och behandling, fick mitt fantastiskt efterlängtade barn i februari i år, så jag är inte i samma sits eller i startgroparna längre. Jag ville mest instämma med en del av det Yonne skrev.

Vi sökte vård med egenremiss och fick därefter vänta i tre månader innan vi fick första tiden för utredning. Det var en längre evighet. Sen helt plötsligt hände massor. Prover togs med en rasande fart och min cykel kartlades. Sen dröjde det en evighet till innan jag fick göra kontrastultraljud på livmoder och äggledare. Sen stod det mer än stilla från det att vi fått resultatet tills vi fick komma till IVF-kliniken. Där fick vi pang poff en utförlig plan över behandlingen med datum för medicinering och undersökningar. 

Det jag menar är att det i skov blir så att ingenting alls händer. Det känns jättejobbigt, ensamt och värdelöst. Sen helt plötsligt rullar bollen i en jäkla fart så man istället knappt hinner med i utvecklingen. Det är lätt att tro att allt står stilla under väntetiderna, men faktum är att varje dag är ett steg närmre lösningen och ert barn. Det känns inte så, men det är så. 

Hoppas att det snart är er tur att få komma in och få hjälp. Förhoppningsvis hade personen på telefonen bara en väldigt dålig dag. På vår klinik har vi alltid fått ett fantastiskt bemötande. Jag har aldrig tidigare blivit så väl bemött inom vården som där. Stort lycka till! 

en sak som jag tänkte på nu angående väntetid och sånt... har ni ansökt om vårdgarantin??

Hej!

Var också på 14:e försöket, fick mens i fredags. Det jobbiga är att trots att jag vet att jag inte blir gravid (rätt uppgiven vid det här laget) så kommer det ändå en liten gnutta hopp inför varje mens, men som förstås krossas. Är så trött på det och förstår inte hur man ska orka.

I vilket fall skickade jag in egenremisser för mig och min man för fyra veckor sedan. För drygt en vecka sedan fick jag bekräftelse på att de fått in papprena och att vi ska få tid inom 3 månader. Att bli gravid och få barn känns verkligen som något påhitt, något som absolut inte kan hända oss. 

Att sedan få höra "tänk inte på det", "jag vet ett par som adopterade barn och då lyckades de få biologiska barn", ja ni vet säkert, gör inte det hela mycket bättre. Inte heller att bekanta blir gravida hur lätt som helst.

Usch vad jobbigt, beklagar att det tar tid för er också :( 

Så där känns det nog för de flesta av oss som behövt kämpa; att det är en myt att folk blir gravida och att det aldrig kommer hända en själv. Men så är det tack och lov inte. De allra flesta lyckas få sitt barn förr eller senare, men det tar tid och mycket jobb. 

Sånt där skitsnack gör så förbannat ont, och det ligger noll sanning i det. Anledningen till att det "plötsligt funkar" för en del som kämpat länge är inte att de slappnar av och så går det, utan att de försöker väldigt många gånger. Ju fler gånger man försöker ju större chans att det funkar. Dina tankar och din önskan står inte i vägen för att bli gravid, jag lovar <3 

Toppen att ni är på gång att få utredning! Nu jäklar kan det äntligen bli barn :) Stort lycka till!!