Förälder med psykisk ohälsa och missbruk vill få tillbaka boendet

Såhär är situationen : mitt barn som är 14 år bor sedan ett år med mig på heltid , 1,5 timme från hennes födelsestad där även hennes mamma bor. Under de två åren innan hon flyttade hit bodde vi i tredje hand i mammans stad, som akut lösning då det visat sig att mamman hade ett aktivt drickande och även bla hotat att ta livet av sig, hotat dottern med att soc skulle ta henne om hon berättade för mig om allt, osv. Riktigt kaos. Det uppdagades alltså efter flera år, vilket såklart var som en mardröm att jag inte förstått något. Dottern är väldigt bra på att dölja saker, som barn till missbrukare kan bli har jag lärt mig.

Anledningen till att vi nu flyttat till "min" stad är att det blev ohållbart, jag tog även tjänstledigt under de åren och pluggade på distans endast för att kunna vara med min dotter. Jag har sambo och bostadsrätt och jobb i "min" stad.

Innan missbruket osv uppdagades bodde dottern hos mamman på heltid och jag hade varannan helg. Jag har alltså haft henne på heltid i ca tre år nu.

Dottern är nu hos mamman varje helg, förutom periodvis då mamman varit inlagd på psyket i perioder (senast för knappt ett år sen) Dottern vill hemskt gärna vill träffa mamman mycket, de har en väldigt nära "kompisrelation" där dottern även tagit enormt mycket ansvar för mamman och bla tidigare fått ansvara för att ge mamman hennes mediciner (utan min vetskap) då hon var 10-12 år. Jag är orolig för att dottern har ett sorts "medberoende" i mammans mående och alkoholism, och att det spelar in i att hon nu vill flytta tillbaka till mamman.

Så- Nu till det akuta problemet. Min dotter trivs inte så bra i sin skola här, längtar till sitt gamla kompisgäng. I övrigt har vi det fint och mysigt, och hon har mer ytliga kompisar här, men hon mår mer och mer dåligt över detta. Mamman har nyligen sagt till henne att det går jättebra att flytta tillbaka till henne, utan att fråga mig. Dottern har helt låst sig i detta och tycker att jag förstör hennes liv ungefär när jag säger nej.

De menar båda att allt är förändrat nu, men jag har sett så många turer av detta att jag inte på några villkor vågar lämna över dottern i nuläget. De ses fn fredag em-måndag morgon, vilket jag tycker är en hel del.

Mamman begick flera självmordsförsök under förra året, var flera gånger full när dottern kom dit osv. Senast förra hösten var hon inlagd flera veckor och hon har forfarande hemsjukvård som ger hennes mediciner varje kväll osv. Dottern vet inte vidden av detta, utan bara att mamman mått dåligt psykiskt, varit inlagd osv. Hemsjukvården tror hon är till bara för att ge mammans antabus.

Mamman har nu talat om att hon tänker stämma mig på boendet. Hon har skaffat jurist osv och är aggressiv i tonen. Vi har inte pratat riktigt ordentligt sen hennes senaste sjukhusvistelse, delvis för att hon inte velat och delvis för att jag inte orkat.

Och jag undrar, eftersom dottern är så pass stor, och själv vill flytta tillbaka - vad tror ni utsikterna är att jag tvingas låta henne göra det?

Och finns det något jag kan göra?

Mycket tacksam för råd.