BF juni 2017

Hejsan och grattis till er alla! Jag är i vecka 8 (7+2). Beräknad till 7-8 juni enligt appen om jag inte minns fel. Har inte ringt bm än, då inskrivningen brukar ske vecka 12 här, innan är det hälsosamtal och inte nå koller eller så.. Men ska ringa på måndag. Anledningen att jag väntat är också för att förra graviditeten blev en hemsk upplevelse.. Jag var på ultraljud i vecka 9 allt såg bra ut. Och efter det tickade allt på som vanligt tills jag i vecka 17 började få ont. Små blödningar kom , blev säng liggandes , feber osv. Men både 1177, bm och andra inom sjukvården sa bara att är de missfall kan de inget göra.. Så skulle återkomma om jag blödde igenom en binda på mindre än en timme. Men hade så svårt att förstå varför jag skulle ha så ont och feber utan att vara i trygghet på sjukhuset.. Så en natt när jag skulle upp på toa, kände jag hur något rinner efter benet, och ja mycket riktigt var det blod.. Och slutat med att det tillslut forsar blod ur mig, aldrig sett sådan mängder.. tänker väl inte ta hela historien här, men va en traumatisk upplevelse för mig... Vill inte skrämma er andra , men det är min förklaring till varför jag är så uppstressad, rädd, och orolig denna gång. Kan inte sova om nätterna, vrider och vänder på mig.. Så just nu glädjs jag inte så mycket utan är mest rädd och trött hela tiden. Självklart är jag glad och vill ha barn men oron tar störst plats just nu tyvärr. Har ett himla illamående och enorm huvudvärk , vilket känns positivt ändå, då kanske allt står rätt till hittills iaf :D Ska dock kräva ultraljud kring vecka 12, vill inte gå enda till vecka 17 igen och tro att allt är okej. Detta blir i sådanafall mitt första barn :D