BF juni 2017

Hej allihopa!

Hoppas att jag får hoppa in här med er. Jag är ny både på forumet och i tråden. Jag och min sambo väntar vårat första barn med beräknad ankomst 7 juni -17. Ingen utav oss har barn sedan tidigare så detta är min första graviditet. Har inte riktigt fattat det än och känns helt sjukt att skriva det  

Jag är 28 år och kommer ifrån Sandviken. Idag går jag in i v12  och om en vecka är det inskrivning hos barnmorskan som gäller.

Så hur har dom här första veckorna varit då.. Jo, i V6 ungefär, kom illamåendet, tröttheten och finnarna.. Skitkul.. eller inte. Illamåendet var fruktansvärt i början, har småätit hela tiden för att försöka hålla den i shack plus att jag tar lergigan. Men nu känns det faktiskt som att det börjar lugna sig lite. Eller så inbillar jag mig bara.

Likaså angående finnarna, min hy exploderade under en natt i princip (brukar alltid ha någon finne till och från utan att bry mig så mycket om det), helt plötsligt var kinderna och pannan överfyllda av dessa ovälkomna gäster - jag såg inte klok ut. Är ganska nyligen diagnostiserad med hudsjukdomen rosacea också så strul med huden får jag nog räkna med de kommande månaderna. Men men, det känns som att värsta stormen lagt sig och att min hy faktiskt börjat läka (dock kommer det småfinnar fortfarande, men det är såna som försvinner lika fort som dom dyker upp). 

Tröttheten är väl densamma ungefär, däckar som en klubbad säl mellan 21-22 varje kväll och kommer knappt ur sängen när klockan ringer vid 7. Är mer morgontrött nu än vad jag varit förut.. Och jag blir sjukt trött mitt på dan. 

För bara någon dag sedan har jag börjat känna en förjäkla törst. Är jättetörstig hela tiden, men jag har också varit dålig på att få i mig vätska senaste tiden. Brukar dricka mycket vatten, men vatten har jag blivit illamående av nu, jätteskumt.. Likaså tandkräm har jag blivit illamående av.. Och vissa grejer smakar annorlunda mot för förut. Men allt det här hör väl till antar jag?

Oj, det blev ett längre "hej här är jag"-inlägg än vad jag hade tänkt, men nu vet ni lite om mig  Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är något där inne i magen, känns helt overkligt och jag längtar så efter att få göra ett ultraljud och faktiskt se att det finns en liten människa inom mig.

Tack! Jaha vad kul att du ska flytta hit! :) Ingen världsmetropol kanske men är faktiskt helt ok att bo här ;) haha ja helt sjukt va fort dom dök upp, har aldrig varit med om något liknande, fast jag inte har perfekt hy i vanliga fall heller. Ja jag jobbar dagtid och har önskat många gånger nu att vi haft en vilorum eller något så man kunde smyga iväg efter lunchen och sova en stund :P Är det din första graviditet?

Ja det är sant, det har jag också tänkt lite på. Jag vet ingen annan just nu här som ska ha bebis så lite ensam känner man sig ju. Men å andra sidan kommer det vara sommar och förhoppningsvis fina dagar så man kan vara ute mycket, kanske vi springer på varann :) 

Ja jag avslutade en antibiotika-kur när jag plussade, hade inte ens en pormask då. Man fick ju vara fin ett tag i alla fall ;) Men det är ju bara en själv som bryr sig egentligen, dom runt omkring oss struntar nog i att vi har lite prickar i ansiktet. Dom tycker om oss endå ;) 

Haha samma här, den tiden är hemsk! Japp det blir vår första och det känns som att man har noll koll just nu! Försöker läsa på om föräldrapenning och allt sånt där som man inte kan något om..

Hej alla, hoppas att ni mår bra! Har varit lite inaktiv här men såg att några skrivit om missfall, hemskt ledsen för deras skull. Det måste kännas fruktansvärt..

På torsdag går jag in i vecka 15. Och just nu känns det som att man famlar i mörkret lite. Det enda som säger att jag är gravid (bortsett från alla symptom) är ju grav-testet jag tog i september. Många verkar ju göra kub, vul och lyssna på hjärtat och allt vad man nu kan göra, inget av det har jag gjort och det känns som en evighet till rul den 11e januari. inte fören då, efter halva graviditeten, får man liksom bekräftat att det finns något som lever och växer i magen. Och att man har läst om missed abortion gör ju inte saken bättre.. Det är största oron, att komma till rul i v19 och få reda på att det inte finns något liv där inne.  

Är det fler som inte gjort några undersökningar nu innan rul och är lika nojiga?

Jag nämnde det på inskrivningen, eller kanske mer en ren allmän oro över ev missbildning och allt som kan hända under graviditeten. Jag skulle kanske ha varit lite mer på och frågat om möjligheten för tidigt ul. Men å andra sidan har jag inte haft någon blödning eller suspekta flytningar eller något som gör att jag borde vara orolig. Samtidigt är det första graviditeten så det känns som att man har noll koll. Plus att man kanske har lite kontrollbehov :)

Jag tror att man ska vara 35 och äldre här för kub. Har för mig att jag frågade om det när jag träffade bm för lite allmän information (innan inskrivningen). Tror inte att jag var lika orolig då heller. Just nu är det väl kanske en blandning av oro/förväntan, man har liksom svårt att ta in att man väntar barn. Plus att hela situationen är så ny, har ju inte gått igenom en graviditet tidigare så man känner sig liksom lite som en nybörjare och opåläst..

Vad kul att vi har samma dag :) Jag har nog lugnat mig lite nu, försöker tänka positivt. Sen har jag insett precis att min mage faktiskt har växt  Och jag har fortfarande illamående och andra symptom plus att jag också har börjat känna något i magen, sen om det är bebis eller gaser återstår att se, haha :P 

Maria B Skickar en vänförfrågan till dig nu :)