Vilsen och ledsen

Liksom många andra vet jag inte riktigt vart jag ska vända mig, jag behöver skriva av mig och så letar jag efter andra i liknande situationer som kanske har lyckats vända eländet.

Jag är 23 år gammal, och har alltid varit en så kallad "prestationsprinsessa". De fem åren efter studenten har jag jobbat, mycket. 12-timmars arbetsdagar har aldrig varit ovanligt, jag har fått och själv tagit på mig mycket ansvar och alltid lagt ribban högre än alla andra. Jag skulle jobba hårdast och jag skulle vara bäst. 
Men, i januari brakade allt ihop, jag fick som doktorn skrev blandade ångest- och depressionstillstånd. I HAD och MADRS-test låg jag uppemot 18 poäng på både ångest och depression, om jag minns rätt. (Och någonstans inom mig gladde det mig, att jag hade höga poäng på testet. Ni fattar hur sjuka ideal jag har)
Efter månader av psykoterapi tyckte läkare och terapeut att jag inte längre hade depressionssyndrom, och behandlingen var klar. Jag vet att jag då tänkte att, okej, nu säger de att jag inte är deprimerad längre. Ändå var jag inte mitt "vanliga" jag. 

Nu har det gått snart ett halvår sedan avslutad behandling, jag har flyttat till Göteborg och börjat på min drömutbildning. Det är ett program som bara går varannat år, och jag var till en början inspirerad och såg fram emot allt. 
Nu vet jag inte längre. Jag känner att jag börjar glida tillbaka neråt, jag gråter för ingenting, får ångest så fort jag tror att det är lite dålig stämning någonstans (var hos min pojkväns föräldrar i helgen, och när de småtjafsade med varandra ville jag bara skrika). Just nu läser jag en rätt krävande kurs där mycket är nytt för mig, och jag förmår mig knappt att öppna boken. Idag har jag hoppat över föreläsningarna för att jag inte klarade att gå dit.

Jag hoppas att någon därute känner igen sig och kan komma med råd eller tips.