Vilka har "rätt" att medverka vid ett samarbetssamtal?

"Suck"

Suck på sånna här kommentarer.

Dom har försökt många gånger förr. Hon är lagd åt det paranoida hållet. Skulle gärna berätta för henne att det inte är så.

Samt stt hennes dotter kommer vara hos OSS. Inte ensam med min man. Jag hade velat känna mig trygg iallafall. Fattar stt hon får neka. Men det var ju inte min fråga för det är ju väldigt uppenbart? Eller hur?

Ja men hon hatar min man lika mycket. Eller ja. Hon hatar OSS. Jag vill försöka prata med henne så jg kan visa att jag inte vill "ta" hennes dotter vilket hon verkar tro.

Och det är ju ändå hos OSS dottern sla vara. Inte bara hos mannen.

Barnet har även tre syskon som hon har rätt att ha regelbundet umgänge med. Vv vore väl det mest lämpliga om syskonen skall få så bra syskonkontakt som möjligt? Och jo, om bonusbarnet och bonusföräldern har en nära relation kommer barnet även för att träffa bonusföräldern. Faktum är att barnet har laglig rätt att träffa bonusföräldern om de står varandra nära.

Man KAN vara närstående till andra än sina föräldrar...

Barnet har även tre syskon som hon har rätt att ha regelbundet umgänge med. Vv vore väl det mest lämpliga om syskonen skall få så bra syskonkontakt som möjligt? Och jo, om bonusbarnet och bonusföräldern har en nära relation kommer barnet även för att träffa bonusföräldern. Faktum är att barnet har laglig rätt att träffa bonusföräldern om de står varandra nära.

Man KAN vara närstående till andra än sina föräldrar...

Som jag förstår det så vill inte mamman prata med dig så det får du acceptera. Jag tror knappast att mamman tror att du på mågot sätt kan bli mer mamma åt hennes dotter än vad hon själv är. Uppför dig väl och behandla dottern rättvist så blir det säkert bra mellan dig och dottern.

Jag driver inte på.

Det har ni missuppfattar. Det är min man som tog upp förslaget. Att man kanske äntligen kunde prata som vuxna människor. Sedan ska den självklart ha samtal ensamma. Jag fattar att jag, som hans nya inte ska va med och. Bestämma. Tror jag hR uttryckt mig lite klantigt.

Syftet med hela denna tråden var att vi kanske kunde hitta en säker plats och prata igenom saker.

Som en neutral plats.

Inte att jag ska styra och ställa.

Jag har nog med mina egna barn. Men konflikter vill jag inte ha runt varken våra barn eller deras dotter.

Jag ska som sagt inte lägga mig i umgänge. Inte medla.

Jag vill prata med henne på ett ställe som inte är laddat (hemma)

Alltså lösa saker. Men kanske ska föreslå familjerådgivning istället.

Tycker ni det är sunt att barnens mammor inte kan kommunicera vid hämtning och lämning?

Eller rättare sagt, att jg ska behöva gå och gömma mog för att banen inte ska känna av stämningen?

Blir helt matt över såna här kommentarer. Du förstår väl själv att hon INTE menar att "ta" någons barn? Varför spinna vidare på något så konstigt, ens i den här tråden? Om biomamman säger såna saker ,det får väl stå för henne. Hon kanske är en sån person som är bitter över uppbrottet och sur över att mannen har ny familj och inte hon själv (till exempel) 

Det är många riktigt sura inlägg i denna tråd, jag förstår faktiskt inte varför. TS ställde en enkel fråga: Vilka får vara med på samarbetssamtal.  

Det hade räckt att svara: det är för vårdnadshavarna. Om de vill ha med någon annan säger de det. 

Sen är det jättemånga som hackar på TS om att hon verkar vara allt möjligt negativt. Jag ser en person som vill lösa en krångligt situation. Givetvis skriver hon att barnet ska vara "hos OSS". Bor man ihop så är det ju så. Barnet i fråga kommer möta sina halvsyskon osv. Klart det måste fungera då. Hur kan det vara fel att säga att barnet kommer vara hos oss? Det är så det är i praktiken. Knappast så att pappan sticker iväg till ett annat hus för att vara ensam med det äldsta barnet. 

Visst är det pappan som är vårdnadshavare men det vet vi allihopa att i den praktiska vardagen finns det alla möjliga människor i alla barns liv som inte är vårdnadshavare: styvföräldrar, halvsyskon, mormor, farfar osv. Finns inget barn som bara träffar sin vårdnadshavare och aldrig någon annan. Därför är det helt rätt funderat av TS, hur ska detta fungera i praktiken? 

Har läst flera mammor härinne som haft väldiga problem med att bonusförälder kallar sig bonusmamma eller är för engagerade i barnet (läser saga, handlar kläder, åker på utflykter själva, kallar barnet älskling osv). Jag kan inte se ngn annan anledning till att man blir irriterad över ngt sådant annat än att man är osäker i sin föräldraroll eller har svårt att låta barnet ha egna relationer.
Jag förstår inte hur man som förälder inte kan tycka det är en BRA sak att en annan vuxen människa som barnet nu är tvunget att dela liv och hem med faktiskt bryr sig så mycket om barnet att de har en sådan stark relation. Naturligtvis hävdar dessa mammor att relationen till barnen är bra och att de inte är oroliga för att någon annan skall ta över. Något jag tror fullt och fast på. Men NÅGOT måste ju göra att dessa mammor känner sig hotade? Vad vet jag inte om man nu inte är osäker på sin roll.. Avundsjuka kanske? Kontrollbehov?
Oavsett - jag tror inte det är helt ovanligt och jag tror inte man måste ha en väldigt dålig relation till sitt barn för att vissa ska känna en oro/ilska över att ngn annan sak "ta över"..