Aha, precis som att alla kärleksfulla mammor inte vill att deras barn ska fästa sig vid förskolepersonal eller lärare för personalen kan ju säga upp sig och då blir barnen ledsna. Låter ju som en sund inställning till livet.
Får barn ha kompisar? För de kommer ju bli ledsna om kompisen flyttar iväg. Får tonåringar bli kära? För det kan ju ta slut med pojk-/flickvännen.
Nej, jag jämförde inte pappans nya sambo med en lärare. Jag menar bara att det är en väldigt konstig inställning att man inte vill att ens barn skapar relationer för att barnen blir ledsna om personen försvinner ur barnens liv. Om man ska hålla på på det viset så är det ju bäst att barnet inte får träffa sina äldre släktingar för då kommer barnet bli ledsen när mormor/gammelmormor dör.
Eller tycker du att barnet bara får skapa relationer till sina egna föräldrar och ingen annan i hela världen?
Läs inlägget jag kommenterade. Sen kanske du förstår.
Och jag beklagar att du tycker att det är sunt att stoppa sitt barns relation till bonusföräldern.
Jag håller med, det finns mammor som av någon anledning har problem att bonusmamman har en egen relation till barnet. Tror att det handlar mycket om självkänslan, att man oroar sig för att barnet ska tycka bättre om den nya kvinnan än en själv.
Personligen tycker jag att det är väldigt bra att mina barn har en bra relation till sin bonusmamma. Även om det finns saker som jag inte gillar att hon gör så är hon fortfarande bra för barnen. Tex gillar hon smink och nagellack och målade barnens naglar när jag tyckte att de var för små, men när barnen visade upp sina naglar så sa jag "Vad bra att xx är så duktig på att måla naglar så att hon kan lära er det". Hon är helt enkelt bra på andra saker än jag och vi kompletterar varandra i vad vi kan lära barnen.