• LoG
    Äldre 1 Oct 07:59
    10920 visningar
    6 svar
    6
    10920

    Upptäckte missfall på KUB

    Hej, vi va på KUB test igår. Förväntansfulla och med fortsatta bebis planer skulle vi fortsätta vår lediga dag en halvtimme senare. Vi sitter i väntrummet och väntar , men minut efter minut går och det dröjer över 20 minuter innan vi blir uppropade. När det hade gått 20 minuter kände jag på mig att det här gått åt skogen. När vi väl fick komma in såg både barnmorskan, jag och min sambo att något va fel. Fostret hade inga armar eller ben och var väldigt litet. Av storleken att döma skulle fostret har varit större än 2 cm som det visade på skärmen. Jag och min sambo blev helt tysta och jag tappade talförmågan, även sorgen kom så fort vi hade gått ut från rummet. När vi senare fick träffa doktorn kunde det konstaterats att fostrets hjärta hade stannat i vecka 8+5.. vi som trodde vi va i vecka 12+5 och hade börjat berätta för folk. Livet känns så fruktansvärt orättvist och idag har vi fått starta igång en medicinsk abort här hemma. Jag är så besviken på min kropp som inte har givit mig några signaler på att någonting var fel där inne. Jag känner mig lurad och naiv. Jag vet inte hur vi ska våga börja om och försöka igen..

  • Svar på tråden Upptäckte missfall på KUB
  • Äldre 1 Oct 13:31
    #1

    Det är hemskt! Har gått igenom några missfall och sista gången ett MA. Hatar sin egen kropp som lurat en så, liksom gått och trott att allt växte och var ok. Beklagar verkligen och vet hur det känns... men tiden läker sår och idag har jag en dotter, så bara för att det inte funkar ena gånger behöver det inte gå åt skogen när ni försöker igen! Styrkekramar till dig!

  • Äldre 1 Oct 15:14
    #2

    Beklagar! Haft 4 m.f och 3 av dom var MA. Jävla skitkropp som inget begriper tycker man! V.12 är absolut ingen säker vecka -hade mitt senaste i v.14. Men det finns hopp! Kan man bli gravid kan man i regel få barn också.

  • Äldre 1 Oct 22:00
    #3

    Hur går det ts? Förstår hur det känns. Varit med om exakt samma. Vecka 13 på kub fanns ett foster som mättes till 9+5 utan hjärtslag. Gick igenom cytotecbehandling på sjukhus och blev gravid efter två månader igen. Just då kändes det som ett stort trauma alltihop men jag lovar att det blir bättre och lättare. Kram

  • Äldre 1 Oct 23:13
    #4

    Beklagar verkligen. Vi valde KUB för att kunna upptäcka MA, så när vi var på KUB var vi förberedda för det värsta... Förstår att alla inte tänker så, men vi hade 4 mf/ma (v. 8 - 15) före...


    För att göra en lång historia kort, så fick vi hjälp och efter vi genomgått zink+magnesium-kuren så fick vi barn! Och sedan har solskenshistorierna radat upp sig bland vänner och vänners vänner. Det verkar som att kuren hjälper bra. Här kommer receptet om ni vill prova.

    Kopierar in gammalt inlägg:


    vi fick utskrivet zink + magnesium för att öka chanserna till ett livsdugligt foster. Funkade för oss och för 3 andra par vi tipsade efter vår lyckade kur.


    Det var överläkaren på KK som skrev ut till oss, men till kompisarna och deras vänner så var det husläkaren (som muttrade något om att "det skadar ju inte iallafall, även om jag inte tror det hjälper heller")

    såhär fick vi:
    1 st solvezink (45 mg brustablett) 1 per dag (per person, både mannen och kvinnan) varje dag i 30 dagar. Därefter 0,5 tablett per dag. Kvinnan tar hela grav. Mannen tar tills livsdugligt foster påvisats (tex vid RUL)
    1 st Emgesan (250 mg tablett) 1 per dag (per person). Dela gärna och ta en halv tablett på morgonen och en halv på kvällen.Kvinnan tar t.o.m. v. 36, mannen till livsdugligt foster påvisats.

    helst ska båda ta 3 mån före man försöker, men bättre att ta så fort man kan om man redan försöker.

    Och GIVETVIS ska man ändå ta folsyra!!!

    lycka till!

    Tillägg från tråden "7 missfall":


    mli01 skrev 2016-04-08 16:35:32 följande:
    Va till läkaren idag . Ska tillbaka på måndag . Till kvinnokliniken för ev skrapning . Å han ville inte skriva ut detta till mig .

    Då kan du köpa motsvarande receptfritt. Eller be din läkare på VC att skriva ut det.

    Det finns ju billigare alternativ idag, med nätapotek och liknande, så det behöver inte bli alls lika dyrt nuförtiden (inser jag när jag kollar upp det...).

    Tex:

    www.apotea.se/gevita-magnesium-100-tabletter

    En sådan per dag, borde vara ungefär samma.

    Sen 2 per dag av denna:

    www.apotea.se/zink-150-tabletter


  • LoG
    Äldre 2 Oct 09:04
    #5

    Det har väl gått bra men det känns jävligt rakt igenom när det var någonting annat man hade tänkt. Min sambo fanns hos mig hela dagen igår och även min mamma kom en stund innan värk och blödning satte igång. Vi fick skitdålig info om vi skulle boka in ett återbesök eller avvakta för att veta hur man mår. Jag har gjort frivillig abort två gånger tidigare men så fick man information med sig hem.. den här gången fick jag fyra stycken cytotec och tre omgångar med ipren och alvedon vid behov.. för min del gäller detta akademiska sjukhuset i Uppsala.. googlat lite men det är luddigt i huvudet på mig..

  • Äldre 13 Oct 15:06
    #6

    Beklagar så det ni går igenom...fick själv samma besked på KUB i juli...var i v 12+6 och fostret hade dött bara ett par dagar innan, inga uppenbara fel. Så när vi först såg liten på skärmen så såg storlek och allt helt rätt ut för mig, har ju vart på KUB två ggr tidigare med mina barn så vet vad jag kunde vänta i storlek. Men såg även fort att det inte rörde sig vid hjärtat...


    Barnmorskan sa rätt fort att nej, tyvärr jag ser ingen hjärtaktivitet som jag hade önskat..jag blev helt kall, stel och tyst..min kille bröt ihop och började gråta. Jag ville bara därifrån och fasade för att behöva gå genom väntrummet bland övriga gravida förväntasfulla...fy fan. Spelar upp scenen om och om igen emellanåt...


    Fick åka till ett annat sjukhus för att kunna få remiss att starta upp det och även göra ett UL till. Fruktansvärda rutiner att skicka en att sitta i den miljön när man just fått ett sådant besked. Dagen efter fick vi komma in och starta upp det på första sjukhuset. Allt är som i en dimma. Bara grät. Vattnet gick när vi kom dit (hade fått förberedande mediciner att ta hemma). Fostret kom ut efter ca 4 timmar. Hade inte speciellt ont. Sen kom moderkakan strax efter. Vi valde att titta på vårt barn och ha det hos oss. Vi sa farväl och hen ligger nu i en minneslund <3


    Sen efter började mitt totala helvete...var hemma veckan ut pga sorgen. Sen hade jag semester och under semestern började jag störtblöda, rester fanns kvar, fick ny omgång med Cytotec, blödde två dygn och sen lugnade det sig. Tänkte det kanske hade hjälpt. Men när jag på måndagen började jobba igen kom en störtvåg med blod igen och det rann överallt, åkte in och opererades akut samma natt, tappade 2 liter blod så låg på CIVA under natten och låg inne även dagen efter. Krävde ul innan jag åkte hem, de såg fortfarande rester men sa det nog skulle släppa inom närmsta dagarna...var sjukskriven 2 veckor pga blodbrist och sorg.
    Resterna släppte dock inte...första dagen igen på jobbet efter sjukskrivningen kom nästa störtblödning, skorna fylldes, var överallt...in akut igen. Fortfarande samma rester. Tid blir lovade för hysteroskopi på måndagen (detta var en fredag), jag skickas hem i dåligt skick nervös och ledsen...på måndagen hör jag inget och får veta jag får operation 2 veckor senare! Sjukskriven igen i väntan på den, vågar nu inte gå ut själv pga blödningarna. 
    När sista operationen väl görs så slutar jag blöda efter 3 dagar men nu såg de på operationen att slemhinnan hade skadade partier pga resterna vart kvar länge eller från den första skrapningen som kan ha skadat...så nu får jag mediciner för att hjälpa den läka, ska ätas 4 veckor. Sjukskriven 1 vecka till för återhämtning. 
    På återbesöket får jag göra kontrast-UL (sjukt ont efter, som förlossningsvärkar) men får ÄNTLIGEN se att livmodern är hel och fin! Får ok att köra på nästa ÄL igen. 


    Nu har vi sökt privat hjälp för missfallsutredning då detta var vårt andra i år...


    Sorgen var totalt bedövande första tiden, och när allt gick så dåligt efter så gick det inte komma vidare...först nu närmar vi oss att försöka igen, men är livrädd hamna i detta igen. Så inte nog med att förlora sitt efterlängtade och älskade barn...jag har fått slåss och kämpa för att få vård och möta läkare efter läkare som inte tagit resterna på allvar och bara skickat hem mig. Hur många fixar gå och jobba och hur kul är det när jag haft blodbad på jobbet två gånger? Fy fan...först sista gången jag åkte in som jag till slut träffade den underbara läkaren som såg felet, bokade och utförde sista operationen och även gjorde sista återbesöket. Önskar bara jag hade träffat henne tidigare i processen....


     


    Styrkekramar!

Svar på tråden Upptäckte missfall på KUB