• Cajza

    Min sambo dog, vet inte hur jag ska överleva - finns det andra i min situation?

    Min älskade sambo rycktes ifrån mig för 11 veckor och 2 dagar sedan. Han dog i vårt hem där jag senare hittade honom. Det gick inte att rädda honom han hade varit död i flera timmar. Han var 39 år och precis 2 veckor gammal när han dog, och jag fyllde 31 en vecka efter det att han dog. Vi har inga barn men planerade inom kort att börja försöka, vilket nu aldrig kommer att bli.

    Sen det hända har jag mått fruktansvärt, jag saknar honom mer ju längre tid det går. Smärtan är konstant och saknaden är som ett stort svart hål i mitt bröst. Jag sörjer honom, framtiden vi aldrig kommer få, barn som var planerade men som aldrig kommer bli till. Jag saknar livet vi hade tillsammans, han var mitt allt. Vi gjorde allt tillsammans.

    Han var mannen som alltid höll mig i handen, kramade mig när jag som mest behövde det, han pussade mig bara för att han kunde. Han var mitt allt. Sen han dog så har jag ett stort tomrum, han missar allt.

    Jag kan inte koncentrera mig på nått, jag känner mig tom och kall och extremt ensam, gråter mycket för allt och inget. Har mycket ångest, och vill inte inse att han aldrig kommer komma tillbaka till mig igen. Jag vill inte leva utan honom, jag vill att känna denna smärta och saknad.

    Kan inte förklara för någon ingen förstår, tror man bara kan förstå om man själv har förlorat sin partner. Jag vet inte hur jag ska överleva det här...... Finns det någon annan där ute som går igenom samma sak? Blir det bättre?

  • Svar på tråden Min sambo dog, vet inte hur jag ska överleva - finns det andra i min situation?
  • Cajza
    carmaa skrev 2016-10-02 21:17:11 följande:

    Hej!

    Beklagar verkligen sorgen!!

    Jag förstår din känsla fullt ut!!!

    Jag kan tyvärr inte komma med tips på hur sorgen kommer bete sig för just dig om den kommer bli bättre osv. Allas sorg är så olika.

    Jag är tyvärr själv i sorg just nu då min pojkvän gick bort i en trafikolycka och tog sitt sista andetag för en månad sen igår.

    Saknaden är så fruktansvärt jobbig just nu.

    Vi hade tankar på att flytta ihop nu snart efter 3 år tillsammans å lite andra planer tillsammans.

    Han blev bara 37 år.

    Kommer jag någonsin hitta någon ny....vill ju oxå skaffa barn osv men jag kommer bli för gammal.

    Kommer jag vara otrogen om jag hittar nån ny.....den nya kommer bli så jämförd med min älskade kille som inte finns längre.

    Jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!

    Ingen lust till någonting just nu.

    Alla bara går tillbaka till sitt men jag då....jag har ju ingen som kan trösta mig som han.

    klart det finns folk runt en men är inte samma sak el hur man ska säga. Känner mig så ensam!!

    sen hade min kille barn sen tidigare....kommer jag förlora honom oxå sen?

    Så mycket tankar som snurrar uppe i huvudet.

    Vill oxå veta om nån är som i min situation....ledsen,arg,tom,förvirrad,svårt att äta, ingen lust att träffa folk osv...försvinner det någonsin.

    Ta hand om dig och jag beklagar verkligen sorgen igen! !


    Tack, och jag beklagar din förlust. Det är så svårt att förstå......en bit av mig väntar fortfarande på att han ska komma tillbaka till mig....

    Jag har samma funderingar som du...känner precis samma sak....

    Skicka gärna PM, tror jag behöver prata med någon som går igenom samma sak och förstår all oro, ångest, rädsla och alla frågor och funderingar kring allt. Kanske du också behöver det?

    Tack för att du skrev.
  • Cajza

    Tack alla för svar. Man känner sig så ensam i sin sorg att det känns på nått sätt lite lättare att veta att andra går igenom samma sak och att det finns hopp även om det inte känns så nu.....

    I flera veckor nu så har jag känt att jag bara vill ge upp och följa efter honom vart han nu än är... vill bara att denna smärtan och saknad ska försvinna och det kommer den bara att göra om jag får honom tillbaka eller om jag slutar att existera.... Men jag skulle inte kunna göra det mot min familj mot min och hans hund.

    Jag går och pratar med en psykolog men vet inte riktigt om det hjälper. Ledsen att mina inlägg blir lite röriga.

Svar på tråden Min sambo dog, vet inte hur jag ska överleva - finns det andra i min situation?