Någon mer som förlorat sin pojkvän i trafikolycka?

Hej!!

Finns det någon här som har förlorat sin pojkvän i trafikolycka/mopedolycka?
Någon som vet någon sida el nått som man kan gå in och läsa och ev dela sin sorg på om jag känner mig redo för det?

Jag förlorade min pojkvän i en moppeolycka för en månad sen.
Han blev bara 37 år.
Det va det värsta jag vart med om....att bli uppringd och väckt en tidig morgon med att jag måste åka till sjukhus direkt för min kille troligtvis inte kommer att överleva då han var i djup koma och huvudet va så skadat att det inte gick att rädda honom. Efter 4 dagar i koma på sjukhus med operationer, medicineringar, MR osv så kunde vi inte få behålla honom kvar i detta liv utan det bästa skulle vara att stänga av respiratorn och maskin efter maskin och sen låta honom ta sitt sista andetag.
Så fruktansvärt jobbigt att åka från sjukhuset utan honom och aldrig mer få se honom igen.
Jag kan inte förstå att han är borta!! Känns bara som att han är bortrest eller nått och kommer snart hem.
Saknaden är sååå stooor så jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!
Jag förlorade allt och nästan alla andra går tillbaka till sin vardag. Så orättvist!!
Vad hände med min framtid nu. Jag måste verkligen starta om från noll igen.
Kommer jag vara otrogen om jag hittar nån ny....hur jämförd kommer inte den nya bli med "min kille" osv.

kram på er

Jag beklagar verkligen, det finns inget vidrigare än att förlora någon man älskar i förtid.
Men även om sorgen inte försvinner så blir det aldrig så jävligt som första tiden igen
Jag hamnade i chock och glömde äta, glömde sova, men jag gick ut med hunden på milslånga promenader där hunden fick välja väg, till slut var jag så slut så jag vaknade upp och tog mig hem med buss.
Sen sov jag mest, min fru ställde fram skålar med något ätbart i och sa åt mig att äta, jag vet inte vad det var, men jag gjorde som hon sa automatiskt.
Första gången på affären såg jag en mamma med sin son som sökte mammans uppmärksamhet men mamman var fullt upptagen med sociala medier,
Jag ville bara slå henne, och det är verkligen inte likt mig, sen kom tårarna och jag var tvungen att gå ut därifrån.
Min son dog den 5 februari.
Och nu har sorgen inte minskat men jag kan tänka på annat och sorgen är lugnare.
Jag gråter fortfarande varje dag, men jag kan också le och skratta och jag har lärt mig att man kan leva med sorg också.
Det kommer bli lättare även för dig även om du aldrig kommer glömma honom eller sörja honom.
Träffar du nån ny så är det just nån ny, inte han, inte nån ersättare,
En helt ny person med sina styrkor och svagheter.

Här ska du få några länkar.

www.vimil.se/

www.febe.net/

Ring dom var inte ensam i det här.

Någon mer som förlorat sin pojkvän i trafikolycka?

INNEHÅLL