• Anonym (Sibylla)

    Ensam efter mååånga år- hur kändes det för er?

    Ni som separerade efter många år i familjelivet- hur kändes allt i början, ångrade ni er nånsin, fast ni tog beslutet? Haft stor familj men bara minstingen kvar hemma, tog beslutet efter flera års funderande o har nu bott ensam 5 veckor. Älskar min lilla nya trea, men kontrasten e ju stor jämfört med den stora villan mannen bor kvar i. Dottern mår bra, jag också o vet det e rätt, mannen säger inte varken bu el bä så svårt att veta, delvis denna oförmåga att prata som e orsak. Hur kände ni då allt var nytt? Ångrade ni er nånsin? Jag har inte varit lessen sen ja flyttade hit, tänker kanske jag sörjde klart under tiden jag funderade. Klart det är en sorg att misslyckas o att jag tog kärnfamiljen från lilltösen. Många fina minnen har man ju, o barnen som vuxit upp där i villan. DEN biten är sorglig men....hoppas på vänskap med honom. Lyckades ni med det?

  • Svar på tråden Ensam efter mååånga år- hur kändes det för er?
  • Anonym (Vd)

    Jag separerade från min fd fru efter mer än 25 år. Hon tog initiativet. Hon var otrogen minst två gånger åren innan skilsmässan. Barnen var utflugna. Första tiden var jobbig, jag saknade henne. Köpte ett hus själv som jag jobbade på. Lite som terapi kanske. Men kul att äntligen få bestämma själv. Levde ungkarlsliv ett år ungefär. Sen träffade jag min kärlek. Nu har vi flyttat till en storstad, gift oss, köpt hus tillsammans och gör massor av spännande grejer tillsammans. Allt är så bra det kan bli. Har absolut noll kontakt med exet. Hon ljög mig rakt upp i ansiktet om en oförlåtlig sak när ett av våra barn var döende. Det var fem år efter skilsmässan. Kommer inte kunna förlåta henne för det. Ibland känns det som jag kastat bort 28 år. Men det är bara ibland. Det gäller att se framåt.

  • Anonym (Sibylla)

    Härligt att höra. Vi har inge otrohet i bagaget iaf, sådant är ju tråkigt. O nu just har jag ingen tanke på nån ny kärlek, vill bara andas tänka på mig o minstingen.

  • Anonym (Max)
    Anonym (Sibylla) skrev 2016-10-05 16:05:36 följande:

    Ni som separerade efter många år i familjelivet- hur kändes allt i början, ångrade ni er nånsin, fast ni tog beslutet? Haft stor familj men bara minstingen kvar hemma, tog beslutet efter flera års funderande o har nu bott ensam 5 veckor. Älskar min lilla nya trea, men kontrasten e ju stor jämfört med den stora villan mannen bor kvar i. Dottern mår bra, jag också o vet det e rätt, mannen säger inte varken bu el bä så svårt att veta, delvis denna oförmåga att prata som e orsak. Hur kände ni då allt var nytt? Ångrade ni er nånsin? Jag har inte varit lessen sen ja flyttade hit, tänker kanske jag sörjde klart under tiden jag funderade. Klart det är en sorg att misslyckas o att jag tog kärnfamiljen från lilltösen. Många fina minnen har man ju, o barnen som vuxit upp där i villan. DEN biten är sorglig men....hoppas på vänskap med honom. Lyckades ni med det?


    Kändes perfekt!
  • Anonym (hm)

    Jag har haft det tufft. Nej, vårt äktenskap var inte bra, och det var absolut rätt beslut att skiljas. Jag älskar min lägenhet, och ville inte ha kvar huset, men det känns skumt att han bor kvar, känns jättekonstigt att komma dit på besök. 

    Vi försökte vara vänner, och det gick väl bra ett tag, tills han träffade en mycket yngre tjej väldigt tätt inpå skilsmässan, som jag tyckte hade ganska dåligt inflytande på vårt hemmavarande barn. Numera pratar vi knappt med varandra om det inte är något nödvändigt kring barnen.

    Det var en sorg att skiljas, och jag känner mig misslyckad. Däremot saknar jag livet mer än honom, den där grejen av att vara vi två som hörde ihop, huset, parmiddagarna, ett spontant glas vin med grannen på altanen en sommarkväll, ungarna som sprang mellan husen...

  • Anonym (Lotta)

    Vi skildes efter 23 år tillsammans. Han bor kvar men jag hittade hus rätt nära. Barnen mår bra (skolbarn) Jag mår toppen, har så mycket energi och ork att hitta på roliga saker med barnen och själv. Inser först nu hur otroligt dåligt jag mått i så många år. Inte ångrat mig en endaste sekund! Ingen av oss har träffat någon ny som introducerats för barnen.

Svar på tråden Ensam efter mååånga år- hur kändes det för er?