Han mörkade asperger

Det skulle kunna vara så att han faktiskt tyckte att det var roligt, men att det i längden tog för mycket energi. Kanhända att den boost han fick av att vara nyförälskad gjorde att han kunde göra mer roliga saker än vad han normalt sett orkar med.

Det var väl ändå helt korkat resonerat?
Öroninflammationer ger dig väl inte plötsligt en helt annan personlighet????

Öroninflammationer gör väl inte dig zoombie som bara vill se urtrista dokumentärer, när du en månad tidigare minsann kunnat titta på vilekn film som helst och prata och ha trevligt?????

Det är inte diagnosen i sig som spelar roll, det är hans beteende som spelar roll. Hade han fortfarande varit samma glada roliga kille som i början av förhållandet, hade hon säkert inte brytt sig om en eventuell diagnos. Problemet är att hon har lärt känna den hon trodde att han var, inte den han verkligen är. Och nej, det är inte hans plikt att underhålla henne, men i en relation vill man väl umgås? Varför ville han resa och hitta på roliga saker för ett år sen mej inte alls nu?

Men din psykolog menade nog inte att du skulle förställa dig och spela en annan person för att dölja effekterna av din diagnos.

Min sambo har ju varit en helt annan typ av person i början. Så här mycket förändras ingen. Jag fattar inte att det är HONOM du tycker synd om. Du tycker att det har varit helt okej att lura mig till att tro han gillade att göra allt det vi gjorde, till att nu ha blivit en person som knappt vill gå utanför dörrarna om det inte är absolut nödvändigt för att köpa en pizza.

Han tycker inte ens om den vegetariska mat som jag lagar som han sa sig ääääälska i början. Det är så många små och stora saker osm han inte gillar längre. Inte min parfym ens. Det säger han vara bara något som han sa för att tjejer gillar en massa dofter och sånt men att han inte trodde att jag skulle använda det sedan. Alltså varför skulle jag inte vilja använda parfym, det har jag alltid gjort.

Precis ! Herregud är det bara du i denna tråd som förstår mig?

Det verkar ju som att alla andra tycker att min sambos beteende är helt okej och helt rimligt.

Jag ska egentligen inte svara för TS, men jag uppfattar det som att hon älskar den hon trodde att han var, den han var i början. Hon älskar inte den han är nu, vilket få skulle göra. Inte för att man måste vara social och rolig hela tiden, utan för att han är totalt förändrad. Som en helt annan person, samt otrevlig och oförstående.

Vad har jag och vem jag skulle leva med med saken att göra? Tråden handlar om TS inte mig. Eftersom du är för lat för att orka läsa har jag skrivit innan att samma problem rätt ofta ses hos personer utan Aspergers, killen blir astråkig efter ett tag eller bara vill göra sina saker, detta hos personer utan diagnos. Jag har även skrivit att jag inte alls är säker på att hans sätt behöver bero på Aspergern. Oavsett diagnos får väl TS bestämma sig för vad hon vill leva med? Diagnosen är ju trots allt ganska oviktig i det hela, utan det viktiga är hur TS vill leva. Jag har aldrig skrivit att det är synd om personer med Aspergers, däremot tycker jag det är synd om dem som får utstå folks okunskap och förutfattade meningar eftersom Aspergare hör och häpna är individer som alla andra.

Vad får dig att tvivla på att hon älskade honom från början?

Hittade block där han skrivit långa listor över vad han skulle säga och göra med mig. Det är helt sjukt!

Han har skrivit listor över saker som:

Komplimanger att säga
Saker att göra, (där är under rubriker som romantiska restauranger, romantiska promenadstigar, platser att se, filmer att se, musik att lyssna på  och då har han listat filmer som är lämpliga för flickvänner.)
Mat att äta som flickvänner brukar tycka om (med under rubrik romantisk mat och festmat)
Inredning, har han också listat och där tar han upp sånt som sängkläder och rosenblad och skumbad

sedan har listor över telefonsamtal som vi hade i början med datum och klockslag där han skrivit snälla saker att säga. Det verkar som att han strukit över efterhand som han sagt dessa saker för jag känner igen en hel del.

Sedan har ha vad som ser ut som nya listor som är ännu knäppare som verkar handla om barn.

Jag är så äcklad av det.

Alltså. Ja. Inget av det du skriver indikerar att han inte har empati. Jag säger det inte för att vara elak men jag tror inte du förstår vad empati är.

Han passar helt klart inte med dig, men vad ska man tillskriva dig för egenskaper som lämnar ut din partner, skriver att han äcklar dig och beskriver hans intressen och personlighet som du gör? Vad kallar man det?

Min sambo glömde visst berätta för mig att han har svårt att vara trogen. Han har ingen diagnos. Eller ljög han som undanhöll så viktig information om sig själv?

Min kusins man som var trevlig och social från början hänger mestadels med sin dator, surfar porr och umgås mer med sina vänner på nätet än sin fru, Han har ingen diagnos, och inte berättade han från början att han skulle bli mer osocial när förhållandet blev trist och tryggt heller. Eller ljög han?

Detta är ju ett återkommande tema på familjeliv om män som hellre festar med andra, glor på tv, bryr sig om sina egna intressen men inte fruns, vägrar hjälpa till med städ och barn . Oj vad många män som måste ha aspergers! Kanske lika bra att skaffa en kvinna eller leva själv resten av livet.

Tack. Jag har börjat tro att flera i tråden själva har några diagnoser eftersom det verkar vara väldigt svårt att ta in helheten. Det är den totala förändringen som skrämmer mig. Det är nivåerna som är långtifrån lite udda, till helt ja,jag vet inte jag orkar inte förklara längre, det är så totalt hopplöst att se en människa som är så avstängd som min sambo är, det är inte normalt. Nu har jag dessutom fått förklaringen på varför han är som han är. Han har asperger.

 

Det finns ju en del som känner så själva och dessutom är sådana som tror att alla tänker och känner som de gör. Folk säger allt möjligt naivt, som att ingen gillar korta män, mulliga tjejer, alltför manliga män, alltför kvinnliga män, tjejer som är blonderade, killar/tjejer som är "för på", glasögon, nördar, muskliga tjejer etc. Och det är dumheter. Men det gör världen lättare för dem att hantera då den blir mer svart-vit. Man kommer aldrig fram hos en människa som är svart-vit.

Jag tänker att de här idéerna, och drömmen om perfekthet är en av de största problemen i många förhållandena. Man ska kunna kräva en viss nivå på saker i ett förhållande, absolut, och man ska också förstå att man alltid kan lämna när man inte är beredd att undersöka eventuella lösningar. Men: Om man ser sig omkring så är förhållanden alltid något bräckligt i dagens samhälle. Idéerna vi har om varann kan bli en av vår tids största handikapp och gör att folk gärna slår ifrån sig den egna skulden när förhållandena sviktar. Och det drabbar såklart personer med Asperger med, utöver de nedsättningar som just den personen har med sig.

Förhoppningsvis kommer en generation snart som lär sig ta hand om sig själva på bästa sätt emotionellt och som lär sig respektera andra, när så är möjligt. Om man strävar efter att varenda kotte ska få med sig detta kommer också de allra flesta klara det bra, även de med valfri funktionsvariation. Jag börjar med att förmedla den hållningen till mina barn och andra barn jag har inverkan på!