Inlägg från: Jordgubbarmeglass |Visa alla inlägg
  • Jordgubbarmeglass

    Vi måste säga farväl till vårt barn för tidigt..

    Hej.

    Jag vet inte vad jag vill med detta meddelandet men jag är så hjälplös och frågande nu.

    Är i vecka 21 om några dagar och vi fick häromdagen veta att vårt älskade barn i magen aldrig kommer överleva utanför magen.

    Inga njurar och nästan tomt med vatten trots att jag aldrig läckt fostervatten.

    Vi har längtat och väntat så på detta älskade barn och självklart känns det som man förlorar ett av sina barn som finns i livet redan.

    Vi har bestämt att vi vill ha en sten att gå till osv men vem kontaktar man?

    Kommer man få säga farväl till bebisen när den väl kommit eller hur fungerar allt?

    Jag är så ledsen, vi är så ledsna.

    Man tror aldrig det ska hända en själv.

    Om ni har något tips så snälla kom med det, är så tom och snurrig just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen

  • Svar på tråden Vi måste säga farväl till vårt barn för tidigt..
  • Jordgubbarmeglass
    PLEE skrev 2017-01-26 10:24:56 följande:

    Åh vad ledsen jag blir för er allas skull.

    Var tvungen att avbryta min graviditet i v.20 i december. Det är det mest sorgliga jag varit med om. Förmådde mig inte att hålla henne efter, jag var alldeles för ledsen. Nu i efterhand kan jag avundas de som hållt sina barn för första och sista gången... de rekommenderade att vi skulle se henne efter men jag klarade det inte. Om man inte vill se barnet efteråt kan de skicka bilder till en... längtar men bävar samtidigt för dagen då bilderna kommer. 

    Sorgen blir lättare och lättare ju längre tiden går. Är arg på alla som plötsligt blir gravida nu. Men det är en tröst att vi alla har varandra, att vi vet hur det är. Att vi vet att det inte "fanns någon mening" med det.

    Kram på er allihopa. Ni är så starka!


    Hej! Nu har det gått 3 månader sen vi såg våran Mio för första och sista gången.

    Tårarna är nära varje gång han dyker upp i tankarna och varje gång man är ute och ser dessa barnvagnar... Fy det gör så ont.

    Är glad för deras skull, men ledsen för vår skull som inte fick behålla vårt barn.

    Om en månad skulle han komma till oss.

    Ångesten är fruktansvärd varje gång jag tänker på det.

    Vi tog många bilder på våran Mio, bäddade ner honom i kistan och hade även urnan hemma några dagar. Han begravdes på annan ort och krematoriet hade inte öppet på morgonen han skulle urnsättas.

    Det var skrämmande men nu i efterhand fick vi ändå ha med vårt barn hem en liten stund :(

    Jag beklagar eran förlust och hoppas ni snart får en liten till <3

    Går själv och väntar till vi plussar nästa gång. Med rädsla och förväntan...
  • Jordgubbarmeglass
    PLEE skrev 2017-01-26 12:30:22 följande:

    Ja det är fruktansvärt. Hur lång tid tog det för er att få svar från obduktion? Eller erat barn kanske inte obducerades? Vet inte om de gör det på alla?

    Vi vågar inte försöka igen förrän vi fått svar... även om jag bara vill vara gravid nu nu nu. 

    Har någon något tips på hur man kan tänka efteråt? Jag har såna skuldkänslor. 

    Jag önskar verkligen alla här inne lycka till! Hoppas vi alla kommer få fina och friska barn snart! <3


    Tog ca 1 månad, svaret var att han visst hade njurar men att tidig vattenavgång som sen gjort att han inte kunde producera nytt vatten.

    Så vi fick "fritt fram" att försöka igen.

    Dock så vet jag att det Ian dröja väldigt lång tid för att få svar på obduktion...

    Hoppas ni mår så bra ni kan

    <3
Svar på tråden Vi måste säga farväl till vårt barn för tidigt..