Vi måste säga farväl till vårt barn för tidigt..

Åh vad ledsen jag blir för er allas skull.
Var tvungen att avbryta min graviditet i v.20 i december. Det är det mest sorgliga jag varit med om. Förmådde mig inte att hålla henne efter, jag var alldeles för ledsen. Nu i efterhand kan jag avundas de som hållt sina barn för första och sista gången... de rekommenderade att vi skulle se henne efter men jag klarade det inte. Om man inte vill se barnet efteråt kan de skicka bilder till en... längtar men bävar samtidigt för dagen då bilderna kommer. 
Sorgen blir lättare och lättare ju längre tiden går. Är arg på alla som plötsligt blir gravida nu. Men det är en tröst att vi alla har varandra, att vi vet hur det är. Att vi vet att det inte "fanns någon mening" med det.
Kram på er allihopa. Ni är så starka!

Ja det är fruktansvärt. Hur lång tid tog det för er att få svar från obduktion? Eller erat barn kanske inte obducerades? Vet inte om de gör det på alla?

Vi vågar inte försöka igen förrän vi fått svar... även om jag bara vill vara gravid nu nu nu. 

Har någon något tips på hur man kan tänka efteråt? Jag har såna skuldkänslor. 

Jag önskar verkligen alla här inne lycka till! Hoppas vi alla kommer få fina och friska barn snart! <3

Jag lider med er alla. Och som föregående tipsar om är att hålla ert barn.
Jag kunde inte hålla, kunde inte se, det gick bara inte. Och det ångrar jag idag.
Vi fick dock hem ett jättefint foto på henne i förra veckan, så för er som inte förmår er att se, så kan de skicka bilder.
Skäms inte för att inte orka titta eller hålla. Jag var så förstörd att jag bara inte kunde, så ni är inte ensamma.

Kram på er alla <3