stor skillnad mellan fosterbarn och biologiska barn

Förtydligande: Dessa 2 barn har inga föräldrar som de ska tillbaka till. De ska stanna i familjen vad jag vet ...

Jag tycker bara att det är så jobbigt att se kontrasten som är så stor. Dvs ett biologiskt barn som har flera märkesskor för tusentals kronor medans fosterbrorsan i ungefär samma ålder har 2 par från secondhand. Tycker kanske att det finns en medelväg att gå nånstans.

De befintliga biologiska barnens levnadsstandard påverkas nog inte så mycket av att få 10 par skor istället för 12. Att få 3 dataspel i julklapp istället för 4. Kanske ha sin cykel mer än ett år. Det är en himmelsvid kontrast.

" Du Pelle får 12 par svindyra skor för tusentals kronor och du Kalle får 2 par begagnade för 45 kr styck" Ni är båda två lika värda.

Kalle kanske kunde fått åtminstone ett par nya om han var lika värd.

Jag köper din poäng där Juni att levnadsstandarden sänks lite av 10 skor istället för 12. Men om man väljer att vara fosterhem tänker jag att ens värdegrund är lite annorlunda.

Att barnen har det markant olika materiellt sett fast de bott i samma familj en längre tid är ingen tvekan om. I vilken mån prylar och kläder är presenter vet jag inte. Jag får bara en känsla av att det ska sparas in i minsta detalj på dessa två barn. Jag hoppas att jag har fel. Och om jag har rätt - att barnen inte far illa av de blir så särbehandlade materiellt.

Det har du rätt i. Jag ska ta upp det lite försiktigt nästa gång vi träffas.

Förstår hur du menar du som varit familjehem. Men dessa barn har inga föräldrar som de ska tillbaka till eller har kontakt med.

Jag tänker lite att som barn är det viktigt att känna tillhörighet och betydelse i sin familj. Dessa barn har ingen annan och kommer troligen inte få heller. Kan hända att familjen inte gör något formellt fel när de sparar extremt på allt materiellt till barnen. Men är det etiskt ok?

Det skulle aldrig falla mig in att gå bakom ryggen på familjen eller göra dem något illa. Jag har inte letat några fel. Jag är bara orolig för hur deras barn mår när det är denna stora skillnad materiellt sett. Man behöver inte snoka för att se detta. Jag ska prata med familjen vid tillfälle.

Kan vara så. Men hur som så är det nog tufft att växa upp i en familj där skillnaden är så himmelsvid stor.

Jag tycker absolut att fosterbarnen är lika mycket värda. Tror bara att det kan vara svårt att få så mycket mindre än några som "är ens syskon".

Tack alla som lämnat synpunkter. Jag pratade med fostermamman igår kväll och jag är inte lika orolig längre.

Hon förstod mina synpunkter och höll med i en del men förklarade att detta varit mer komplext än jag någonsin skulle kunna tänka mig. Många besked och beslut som dragit ut på tiden och en familj med flera olika personer med olika behov som ska fungera. Hon förklarade att fosterbarnen fortfarande höll på att landa i familjen fastän det gått så lång tid och ännu inte efterfrågat eller önskat något större materiellt sett. De är beredda på att den dagen säkert kommer och då hanterar de det efter de möjligheter som finns.

Tack. Ja. Det är nog det allra vanligaste. Vi drar våra slutsatser utifrån de intryck vi får.

Och det är alltid svårt att ta upp känsliga saker med den det berör. Man vill inte såra någon eller hamna i konflikt. Och vem är jag att lägga mig i deras familj liksom?

Att ta emot ett barn och göra det bästa möjliga utifrån hur situationen ser ut räcker.

Det är så ledsamt att ni som gör denna insats ska behöva brottas med folks åsikter såhär. Jag känner själv att jag fått mycket större förståelse för situationen dels av att jag pratade med mamman och dels av flera inlägg och reflektioner här.

För egen del var det nog lite så att jag tyckte synd om barnen för det de råkat ut för och så hakade jag upp mig på den materiella orättvisan. Det var mer komplext än så.