Min ekomiska situation med sambon!!

Jo jag vill lämna.. han tror inte jag klarar mig själv därför behandlar mig mest som en påse skit. Att jag är sjuk är inget han tror/bryr sig om då han är moderat och tror inte på sjukskrivning. Han kallar mig bidragstagare nedsättande. Och att jag ska skaffa mig ett jobb så vi kan " dela på kostnaderna" varför jag skulle stanna kvar med honom efter att " jag skaffat mig ett jobb" vet jag inte..

Vill gärna höra hur ni andra tänker om detta med vår ekonomi att har jag fel som inte betalar för hans lägenhet el o hemförsäkring eller något för mitt boende i hans lägenhet som han skaffat själv innan mig?! Då han tycker jag utnyttjar honom på nåt sätt. Börjar tvivla på mig själv. Vad tycker NI?!

Jag vill lämna pga hans behandling av mig.

Jag vet inte vem som skulle anställa någon som är sjuk och kan vara borta lite då och då, läkarna bedömer mig inte till att klara av regelbundet arbete ens deltid. Hushållsarbetet gör ju jag när jag orkar o kan vilket gör att allt annat kan bli lidande. Lägger ju mest energi på det då jag har dåligt samvete om han skulle komma hem till odiskat eller något fel. Han lever som i ett hotell slänger allt rakt framför sig tar plockar inte något efter sig osv för att han kan. Och sen säger han att JAG utnyttjar honom. Och så har jag börjat tvivla på mig själv, på att han har rätt nånstans därför startade denna tråd... Mest för att HAN säger att alla andra har sagt till honom att jag utnyttjar honom och att han inte bör betala något för mig och att han bör lämna mig osv osv. Vill veta hur NI AnDRA upplever detta EGENTLIGEN?!

Jag SKULLE ju kunna betala NÅGOT det är inte pengabristen enbart som gör att jag betalar 0 hyra det är för att INGET skulle förändras( har betalat förut någon månad för att se) JAG får fortfarande göra ALLT hemma och han behandlar mig inte med större respekt. Varför skulle jag betala något i HANS lägenhet som han uppenbarligen inte ser som VÅR boende utan HANS?! Detta är ju min argument. Han säger ju att alla andra tänker som han i detta och jag har TOTALT fel. Sen att han skulle låta mig svälta om jag hade slut på mina pengar någon månad gör ju mig inte heller mer benägen att betala något till honom. Han kommer från en förmögen familj med pappas pengar alltid bakom honom medans jag inte ens har en familj som kan hjälpa på något sätt. Hans familj har t om hotat göra honom arvslös om han fortsätter förhållandet " med en bidragstagare" och har 0 empati för mig. Enbart pga min ekonomiska situation.

Jag låter mig behandlas så för jag ser ingen utväg och har t om funderat på att ta livet av mig ibland tyvärr. Han säger att jag aldrig skulle klara mig själv och jag är rädd att han har rätt..

Jag skulle nog klara av något med en väldigt förstående arbetsgivare men var skaffar man en sådan? Jag låter inte honom lida av min sjukdom på något sätt tvärtom han har ju allt serverat hemma och det är väl ändå oxå "glassigt och lyxigt" och ändå behöver han inte betala något för det bara SiNA egna kostnader som han skulle ha ändå!

Jag har aldrig vägrat en aktivitet eller på något sätt att han fått lida av mig så därför tror han inte på min sjukdom heller. Han kallar mig lat och psykiskt konstig.

Och att jag ska tycka synd om honom för att han älskar mig.

Just nu enbart för bostaden. Sen att jag som sagt inte hade familj och han var som en pappa för mig förut innan han blev såhär kall känslomässigt. Han har aldrig "försörjt" mig mer än just hans lägenhet där jag fått bo. Så det är både känslomässigt och att jag vet inte var jag ska ta vägen just nu. Han har alltid behamdlat mig som ett barn vilket jag känt som en trygghet då jag var tvungen att bli vuxen tidigt, men han har även psykiskt misshandlat mig och det blir värre tyvärr. Vi är jämngamla.

Tack för svaren det är det jag misstänker.. att han inte älskar mig ett dugg.

Men tycker ni att jag utnyttjar honom ekonomiskt? Ser inte riktigt varför jag ska betala något för honom så han kan fortsätta lägga sina pengar på hög i banken och komma hem o ha allt servat? Skulle jag ha "pengar över skulle jag ge dem för att hjälpa min yngre syskon eller köpa något vi behöver till hemmet skulle inte ge dem till honom som inte ens behöver mer pengar direkt. Han låter mig inte stå i hans kontrakt eller amortera eller ha gemensam ekonomi. Men detta passar inte honom.. som sagt hela hans bekantskapskrets tycker att jag utnyttjar honom enligt HONOM själv. Mina bekanta tycker som jag.. hur är detta egentligen då..?

Han tycker vi ska dela lika på alla kostnader såsom hyra el internet och sen städar han lite när han känner för det då( ALDRIG. fixar aldrig något hemma heller såsom trasiga saker det får jag göra om det ska bli gjort)och att det ska vara jämnlikt ekonomiskt trots att jag inte tjänar så mycket och att jag borde "ta ett jobb" så han kan spara ännu mer till saker han vill ha.( inte direkt till "oss" han sparar) att ALLA ANDRA TYCKER detta är rätt och har det så att jag lever i en låtsasvärld om jag tror något annat och ingen kille skulle vara lika "snäll" som han är mot mig. Att vi lever i Sverige och att det ska vara jämnlikt. Lustigt det där hur det ska vara jämlikt ekonomiskt men ändå ska man leva som en 50 tals hemmafru utan rättigheter och utan att man ens BLIR försörjt som han ju påstår att jag blir. De där 50 talsfruarna fick ju mat o kläder o privata räkningarna betalda av maken ändå.