Dela rum, vad är en ok åldersskillnad?

Våra yngsta har 5 år mellan och de delar rum (självvalt). Det var helt enkelt så att yngsta sov med oss och sedan när det var dags för eget rum så tog hon filten och gick till syskonets rum och deklarerade att hon vill sova med en människa. Så nu sover de i våningssängen som fanns på stora barnets rum.

Det kommer ju att dröja flera år innan ni har ett till barn som dessutom hinner få behov av ett särskilt rum. Jag tycker inte att ni ska låta boendesituationen hindra er från barntankarna. Kommer det en dag då det inte fungerar får ni väl flytta till större?

Vi bodde i en trea tills första barnen var sex och tre och det funkade bra.

Min kompis delade rum med sina två systrar i många år. De är födda -73, -76 och -79.

Jag hade inte valt att låta barn dela rum med den åldersskillnaden. Särskilt som det stora barnet inte är ditt och kan känna sig satt på undantag. Tänk att alltid behöva oroa sig för att lillasyskonet förstör ens saker när man inte är där... och det kommer hen ju garanterat att göra oavsett. Hellre att man delar av ett stort rum på något sätt i så fall, så att det äldre barnet i alla fall får sitt eget utrymme.

Jag antar att det är olika från barn till barn vad som funkar! Sen behandlar jag bonusen som mitt eget barn så långt det är möjligt (dvs utan att inkräkta på bio-föräldrarnas roller!) och skulle inte göra skillnad även om jag fick ett eget. Tror det är viktigt hur man gör hela grejen när man skaffar barn och det finns ett syskon kanske särskilt ett som inte bor på heltid. Tack för era kommentarer! Vill gärna höra från fler :)

Alla barn måste inte ha eget rum de första åren. Vår 5-åring sover fortfarande i vårt sovrum och han är inte alls sugen på att sluta med det. Leker gör han också helst där vi är och inte i eget rum. Hans storebror som är 9 år har eget rum och sedan har vi ett lekrum som båda får vara i. Tanken var väl att detta lekrum skulle vara 5-åringens rum men som sagt vill han ändå inte vara där själv. Vi väntar barn nr 3 nu och han kommer inte få eget rum förrän äldsta flyttar hemifrån troligen. Jag ser inte det som ett problem. Så TS i ert fall skulle jag låtit det stora barnet få rummet och ha den lilla inne hos er. Om det inte funkar om några år får ni väl tänka om?

Min man delade rum hela sin uppväxt med sina två systrar, en 4 åräldre och en 4 år yngre - de överlevde det allihopa!

Hade aldrig låtit mina barn dela rum om de inte båda är under 7-8 år. Hur ska ni göra sen?

Varför?

Min första tanke är ju att en 5 åring kan ha rätt pilliga leksaker som jag kanske hade varit lite rädd att 1åringen skulle stoppa i munnen...

Vill att dom ska kunna vara i fred om dom vill. För läxläsning, med kompisar, om dom är ledsna mm. Ena ungen gillar att stänga dörren så hon kan läsa böcker i fred.

Vill dom umgås med resten av familjen så finns möjligheten, vill dom vara ensamma så finns även den möjligheten.

Och tänk sen när dom börjar kolla porr, onanera mm?

Överlevde, ja, men hur funkade det med privatlivet för dem egentligen när de blev lite äldre...?

Vilket "privatliv" menar du?

Så du menar att TS bör inte skaffa fler barn, för om de bor i en 3a kan deras barn inte se på porr i fred när de blir tonåringar?

Jag hade inte gjort det i TS situation.

Och ja det kommer ju hända + de andra anledningarna jag skrev

De första 3 åren kan ni dela rum med det nya barnet. De allra flesta har plats med en spjälsäng bredvid sängen, annars finns babynest att lägga mitt i föräldrasängen.
När barnet blir större, så kan man ta det problemet då.

Vem vet vad som har hänt om 4+ år? (Lyckas bli gravid, vara gravid 40 veckor + 3 första åren)

Kanske har ni separerat? Kanske har ni vunnit på triss och bor på 200+kvm? Kanske har ni bott litet och snålat tills ni har råd med ett större boende? Kanske har ni kommit på en bra lösning för att dela upp er 3:a? (Allt från bokhylla som avgränsar, bygga sovalkover någonstans tex vardagsrummet, ni vuxna har bäddsoffa i vardagsrummet, alla 4 sover i samma rum osv)

inspiration?

www.direktpress.se/sodermalmsnyttse/Arkiv/Artiklar/2014/03/Bo-kvar-med-smarta-losningar-nar-familjen-vaxer/

Vi har 3 barn, med varsitt rum. 8,9,13. Från början när de 2 små va riktigt små va mitt barnet de enda som sov i sitt rum, lillasyster i vagga och storasyster på madrass jämte vår säng. En period skulle alla sova i vårt sovrum funderade på att madrassera hela rummet så var å en kunde lägga sig i valfritt hörn! ;) skedde klart inte. Idag sover de oftast på sina rum eller lägger sig där iaf. Lillasyster kan jag hitta hos båda de äldre på morgonen då hon varit kissnödig sen inte vill gå in i sin egen säng utan hellre kryper ner hos ett varmt syskon. 9 och 13 åringen sover också gärna ihop efter de tittat på film o enats om att den va lite läskig. Många gånger deklarerar lillasyster att hon ska sova över hos mellanbarnet i hans soffa o så bäddar hon där. Ibland bygger de koja under lillasysters säng o sover där :) en period för 6 månader sedan sov de 2 små på grabbens rum o lekte på lillasysters rum. Så hur väl man än planerar att de ska dela ha varsitt mm så kommer de ändå hitta sitt sätt! :)

Jag hade inte låtit dom dela rum. jag hade försökt flytta till en 4 a om jag planera barn. Alternativt att barnet delar rum med er då barnet inte behöver eget rum på några år. Att ni sover i vardagsrummet så finns de två rum.ellersätta en skiljevägg i erat rum och låta minsta ha sina saker där tills ni löst boendet på bättre vis.

Våra pojkar på 9 och 14 år delar rum, funkar jättebra. Du kan aldrig fråga någon annan om det funkar - utan prova och se. Personligen tycker jag det vore skandal om välfärden och individualismen tagit oss till den punkt där det är ett krav med eget rum åt varje barn. För vems skull?