26 var jag första gången. Men det berodde knappast på att jag "valde att vänta"
egentligen har jag alltid varit en sexgalning, hade redan vid 12 års åldern bibbor med porrtidningar under sängen ( Private var en höjdare;) hade hoppat på första bästa om någon helt utan krav eller kärlek erbjudit ett nyp, dock blev jag totalt skräckslagen av blotta tanken på att stöta på en tjej, för det förstod jag ju att ingen ville ha mej. Detta bottnade i att jag var hårt mobbad i skolan i 9 år och tappat all självkänsla. Det spelade ingen roll att jag efter skolhelvetet hade massor av polare, festade å hängde med brudar på partyn osv, jag hade min mentala spärr. När jag till slut träffade en så var det ganska nervöst, hon hade haft ett långt förhållande och hade en dotter på 4 år. Nerverna spökade och debuten blev ett fiasko, fick springa ut på toa å runka å ett antal gånger för att sedan komma tillbaka å försöka igen. Men det blev bättre med tiden å vi höll i hop i 5 år iallafall. Självkänslan har väl inte riktigt återhämtat sej sedan skoltiden, det är först nu när jag närmar mej 50 som den blivit lite bättre.
Så det där med självkänslan är allt, försök att bygga upp den utifrån, då följer insidan med, jag menar, klä dej snyggt, fixa håret, kanske ett snyggt skägg, chocka dej själv lite, men det måste vara som DU vill ha det, inte vad du tror att andra vill, då växer du nog och vågar ta steget.