Är jag knäpp eller är jag gift med en manipulativ person?
Var ska jag börja? Jag är gift med en betydligt äldre kvinna sedan fem år tillbaka och vi har två barn, 4 resp. 1 år.
Redan innan vi fick första barnet hade jag lite tvivel på om min fru verkligen skulle orka/kunna bli förälder, då hon har levt som singel eller i tillfälliga relationer under större delen av sitt vuxna liv. Hon har dessutom ett väldigt stort kontrollbehov och kunde redan innan bli fruktansvärt arg för saker som går fel, t ex att en kopp går sönder, att en sak är försvunnen etc. Men jag ville så gärna ha barn och hon sa att hon också ville det, så jag hoppades att hon skulle kunna förändras när det väl gällde,
Vi hade det bra när vår första son var bebis men när han började bli ett par år gammal och ville utforska världen, märkte jag ibland tendenser som gjorde mig orolig, att hon kunde bli oproportionerligt arg över saker som de flesta barn gör, t ex att han ryckte loss blommor i trädgården, sprang iväg och skrattade och inte ville lyssna på tillsägelser. Nu när han är 4 år är han rätt vild ibland och jag funderar på om han en dag kommer att få någon diagnos (typ adhd), men det ursäktar inte hennes beteende mot honom, tycker jag. Det värsta som har hänt är att hon ett par gånger har dragit honom i håret och många gånger skrämt honom genom att vara helt utom sig av ilska, skrikit och tagit i honom hårt, hållit fast hans armar etc.
Hon har i perioder varit deprimerad men inte fått någon mer hjälp av vården än fått komma och prata med någon, vilket inte förändrat något i grunden. Vi har också gått i familjerådgivning, men jag kände inte att det gav så mycket, det kändes hela tiden som om vi var uppe och skrapade på ytan, utan att nå det verkliga problemet.
Så i somras fick jag nog och bestämde mig, efter att ha funderat väldigt länge, kollat upp möjligheten att hitta bostad och så. Jag flyttade ut, men eftersom vår yngste son fortfarande inte börjat på förskola, ses vi ändå varje dag och hämtar/lämnar barn hos varandra. Jag har även haft kontakt med en kvinnojour där vi bor för att höra om det är jag som är knäpp eller om det här låter som en situation som riskerar att bli värre. Hon har aldrig slagit mig eller så, men hon får mig ofta att känna mig helt jävla värdelös med sitt översittarbeteende och att hon skyller allt som går fel på mig.
Nu känns det tyvärr inte helt okej, trots att jag flyttat ut, det är slitigt för mig och barnen att pendla varje dag till och från hennes bostad och jag vill verkligen inte att barnen ska bli stressade av detta! Och när jag tar upp det blir såklart hennes svar: "ja, det är ju du som har valt det här, så nu får du leva med det, hoppas du är nöjd", typ.
Samtidigt känner jag att hon gärna vill att jag ska flytta hem igen, hon är inte så bra på att dölja det, och sedan jag flyttade ut har hon blivit förändrad, på ett "positivt" sätt, hon hjälper till och fixar med saker till min nya lägenhet som hon inte skulle ha behövt, hon visar större tålamod med barnen (dock inte alltid) och anstränger sig verkligen för att visa sitt bästa jag. Problemet är väl att jag inte vågar lita på att hon verkligen kan förändras så där bara, att allting skulle kunna ordna sig och kännas bra, efter allt vi gått igenom och alla konstiga/skärmmande saker hon sagt och gjort tidigare.
Så, för att sammanfatta en lååång historia, är det någon som har erfarenhet av något liknande förhållande? Skulle ni råda mig att våga lita på någon som helt klart gått över gränsen på flera sätt? Kan en människa förändras på riktigt bara sådär eller låter detta som ett klassiskt fall av manipulativt beteende?
Jag upplever inte att vår familjeterapeut förstått allvaret i det jag försökt berätta (så bra man kan när den person man anklagar sitter i samma rum), vi har pratat som om det är jag som överreagerar och är överkänslig och jag mår alltid lite illa efter våra träffar eftersom det känns som om jag har berättat en frukstansvärd hemlighet för någon och får som feedback att det nog blir bra om vi bara lär oss att prata bättre och vara tydligare med varandra...
Vill gärna höra om fler känner igen sig i något av detta och tar tacksamt emot råd eller andras erfarenheter!