Behålla barnet mot pappans vilja?

Självklart har vi kvinnor rätt att bestämma över vår egen kropp, men detta innebär också ett ansvar. Allt "löser sig" inte. Det är ingen slump att socialtjänsten är så hårt belastade. Många ensamstående mammor försörjer inte sina barn, det gör samhället. Att sätta ett barn till världen när man med nöd och näppe kan försörja sig själv, det är allt annat än moget och ansvarsfullt.

Jag blev gravid som 22-åring med en man som jag hade ett kortare förhållande med. Jag pluggade när jag fick reda på graviditeten men hoppade av direkt för att kunna jobba upp en ok SGI innan födseln. Jag bodde i en etta när jag blev gravid men flyttade till en större lägenhet precis innan födseln. Dock var båda lägenheterna bostadsrätter vilket så klart är lättare att hitta än en bostadsrätt.

När föräldraledigheten tog slut började jag plugga igen samtidigt som jag jobbade extra. Tog varken lån eller bidrag från CSN. Efter studierna fick jag ett ok jobb och sen dess har jag jobbat mig upp till en rätt bra tjänst med relativt hög lön.

Pappan sa från början att han inte ville ha kontakt med barnet men det var inte ett alternativ för mig. Jag kontaktade hans familj och tillsammans fick vi honom att förstå att det inte är ett val man har rätt att göra i ett sånt läge. Nu har de en väldigt fin relation och hon bor växelvis.

Det bästa jag gjort är att bli ensamstående, folk som lever i kärnfamiljer brukar inte tycka om när jag säger det men för mig har det varit det ultimata sättet att vara förälder på. Jag vet vilket ansvar jag har och jag slipper bli besviken på en partner som inte tar hälften av ansvaret. Har hittills aldrig träffat en kärnfamilj där man faktiskt delar ansvaret rakt av och det hade gjort mig galen att leva så.

Skillnaden är väl att jag hade en bostadsrätt. Men jag kan nog tycka att en etta räcker några år framöver. Dessutom hade jag möjlighet att jobba heltid fram till födseln för att få en ok föräldrapenning. Men och andra sidan klarade vi oss ganska bra när jag pluggade och levde på min 50%-iga lön som lag fick från mitt extrajobb.

Jag tycker du ska sätta dig ner och göra en plan för hur du vill att det ska fungera om du behåller. Känns det rimligt? Kommer det fungera? Hur kan du göra för att få en fast inkomst? Hur ser ditt sociala skyddsnät ut, finns det folk omkring dig som kan vara behjälpliga om det krisar? Ring mannens familj och förklara läget, de kanske kan tala lite förstånd i honom.

Som sagt, bara du ska bestämma om du ska behålla. Det mesta går att ordna om man bara har vilja och drivkraft. Men det är också möjligt för dig att få barn senare, du är fortfarande inte ens i närheten av att vara för gammal för att bli gravid.

Lycka till hur du än väljer, förstår att det är en tuff situation.

Jag var ensamstående med 2 små barn när jag pluggade på högskolan och jobbade så mycket jag fick för CSN. Tror inte att det är särskilt unikt. Det finns ju barnomsorg.