Ni som inte bryr er, hur sjutton bär ni er åt?

Anonym (Trådskaparen)

Äldre 22 Oct 20:36
26 svar

Citera Återställ Anmäl

Ni som inte bryr er, hur sjutton bär ni er åt?

Jag har alltid varit en väldig känslig känslomänniska, jag får till o med dåligt samvete mot såna som behandlar mig illa. Jag kan inte släppa kritik jag fått. Jag vill bara alla tycker om mig o blir jag oense med någon så måste jag bara veta vad jag gjort fel så jag kan ändra på mig.

Men ni människor som släpper på sånt här o bara stänger av, hur sjutton gör ni?

De kan va allt från relationer o ex som säger elaka saker o går vidare med nån annan o man bryter ihop totalt till att ens bästa vän bråkar med en o man sen ska lyckas släppa de? Hur tänker ni? Hjälp mig med ert tankesätt så jag själv lyckas gå vidare från händelser man blivit sårad.. trött på gå runt o analysera sönder allting..

Jag får så dåligt samvete för alla människor, har nån sårat mig så slutar de med att jag istället efter ett tag tycker synd om människan.

Hjälp nån?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni som inte bryr er, hur sjutton bär ni er åt?
Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 22 Oct 20:44

#2

Citera Återställ Anmäl

Jag har inte haft de lättaste förflutet o jag har blivit mobbad mycket i skolan. När dom behandlar mig dåligt blir jag givetvis arg o ledsen men sen tycker jag bara synd om dom, tänker att dom säkert fått höra av folk hur taskiga o elaka dom är att dom kanske går med uruselt självförtroende o dom kanske har få människor i sitt liv o dom mår kanske dåligt själva o därför tar dom ut de på andra. De ligger bara i min natur bry mig om folk, men jag är snart 35 o orkar inte bry mig mer! Hur tänker man utan att den här dåliga samvete sidan kommer? Jag kanske är högkänslig personlighet vad vet jag..
Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 14:41

#9

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2016-10-23 10:48:37 följande:
TS! Känner du igen dig?

aca-sverige.org/ar-jag-ett-vuxet-barn/

Tack för länken! Måste bara fråga så jag inte missuppfattat: med ett "vuxet barn" o dom punkterna som står i länken menas de då 1) att man som barn under uppväxtåren fått ta på sig en vuxen roll o ta hand om en förälder eller 2) man är nu i vuxen ålder som ett barn tankemässigt o känslomässigt alltså omogen o barnslig?
Anonym (Trådskaparen) Trådstartaren

Äldre 23 Oct 15:32

#11

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Anna) skrev 2016-10-23 15:25:03 följande:
Som jag förstår det inte med nödvändighet varkendera. För mig är det mer att jag under min uppväxt saknade föräldrar som var good enough i förhållande till mina behov, då de var upptagna med sjukdom, syskon, arbete, eget missbruk samt medberoende till missbruk.

Jag känner igen mig mycket i vad du skriver om att skämmas å andras vägnar! men det är nog mer något som karakteriserar medberoende än "vuxet barn" problematik , vilka ofta går in i varandra.

Men hur har du gått vidare från barndomen om man får fråga? Hur släpper man på dom dåligt samvete känslorna jämte mot personer som gjort en illa exempelvis gamla partners?

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni som inte bryr er, hur sjutton bär ni er åt?

Ni som inte bryr er, hur sjutton bär ni er åt?

INNEHÅLL