Anonym (qwerty) skrev 2016-11-04 10:32:08 följande:
Så två fel gör alltså ett rätt.
Jag själv skulle inte vara trevlig mot _mannen_ som är den enda som "förstört" en dysfunktionell familj.
Men återigen. Innan man vet allt relevant, vilket man definitivt inte gör här, så tycker jag att man håller sig till att den utan skuld får kasta första stenen.
Du har liksom ingen aning om hur TS behandlat barnen. Du har ingen aning om hon nu önskar att hon agerat mer mamma istället för extravuxen och därför tycker att hon inte behandlat dem på bästa sätt, eller om hon misshandlat dem och utsatt dem för sexuella övergrepp.
Hur skulle du behandla mannen du fått dina barn tillsammans med då?
Själv skulle jag aldrig ta tillbaka en man som lämnat mig, det hade inte varit intressant för min del. Men för diskussionens skull kan vi ju ändå låtsas att jag skulle det och i det fallet hade min värdighet absolut satt trevlig mot den andra kvinnan som lägsta standard. Hennes barn hade hon aldrig behövt oroa sig för, jag skulle aldrig kunna känna agg mot barn och heller inte göra dem orätt på något sätt.
Jag håller för övrigt med om att mannen är den största skitstöveln i otrohetssoppor där den ena av bedragarna är singel vilket väl ts var, men om man har barn tillsammans så ställer det ju fortsatta krav på de inblandade vuxna att uppföra sig på ett sätt som barnen inte blir lidande av. Till det får nog att vara trevlig mot sitt ex anses höra.
Till sist har jag svårt att förstå att det ex som omtalas i den här tråden eventuellt är villig att ta tillbaka mannen när hon väl (antar jag?) vet att han lät en annan kvinna uppföra sig illa mot deras barn. Det är för mig det ulitimata sveket. Han ville inte, eller misslyckades med, att skydda barnen. Det är i särsklass det värsta lågvattenmärket jag vet.