hur taklade ni eran abort ?
Jag läser i många forum att folk avråder från aborter när man vill ha barnet pga att man aldrig slutar sörja.
Nu sitter jag där, ett år efter aborten. Ingenting har blivit bättre av tiden eller snacket med terapeuten. Jag är fortfarande förstörd, jag önskar mig ett barn mer en allt annat och jag drömmer om detta hela tiden. Mår så dåligt över det..
Men vill gärna höra era åsikter, era historier, hur det kändes för er? Bra som dåligt dela gärna med er <3