*Långt* Hur resonerar Tingsrätten?

Jag har ingen erfarenhet av att gå till rätten med fallet men känner ändå igen mycket i detta från min separation med barnets pappa.

Han psykiskt misshandlade oss när vi bodde ihop och när vi separerade så fortsatte det. Han hade först barnet två dagar i veckan, en dag i taget. Barnet grät och skrek varenda gång hen skulle dit.

Sedan bytte vi till varannan helg eftersom vi tänkte att det blev hattigt för barnet och att det var därför det blev så jobbigt. Barnet skrek och grät i alla fall varje gång hen skulle dit. När hen väl var där gick det bra men pappan valde att säga ditten och datten om mig.

När han lämnade över barnet så sa han alltid "var snäll mot mamma nu så hon orkar med dig annars får jag höra det av mamma sedan" Detta på ett sätt att sänka mig för att jag inte klarade av barnet om han inte talade om att barnet skulle vara snällt men även för barnet att sköta sig för annars skulle jag få skäll av honom...

Barnet mådde inte bra av detta naturligtvis men jag var tydlig med att tala om att jag älskar barnet och talade aldrig illa om pappan. Tyvärr märker barnet att man mår dåligt pga den andres beteende och det gjorde väl också att barnet var mer oroligt när de åkte i väg till honom än det hade varit annars. 

Jag fick faktiskt svälja denna oro och jag fick svälja att visa att jag tyckte det var jobbigt (pappan i detta fall kunde man dessutom inte lita på då han inte hade full kontroll på vad som är bra föräldrarskap mm)

I och med att jag valde att inte visa för barnet att jag tyckte det var jobbigt, utan prata gott om pappa och vad de skulle göra där och hur kul det varit efter att de kommit tillbaka etc så blev det bättre.

Pappan var inte speciellt flexibel heller men då var det helt enkelt så att man fick förklarar för barnet att "denna helg är det pappahelg och tyvärr kan du inte träffa kusinerna i dag, men ni kommer säkert ha jätteskoj hos pappa i stället så får vi bestämma en dag när vi åker och fikar hos kusinen istället när du är hos mig igen"

Barn accepterar saker om man är öppen och hittar förslag. De har bara en helg varannan vecka. Tror att man ska låta det vara så och inte försöka ändra det så mkt. De behöver sin relation och du behöver släppa kontrollen. Jag vet själv hur det är. Det är SKITJOBBIGT men det går! Lovar dig. Om du kan släppa detta och inte fundera så mkt över den makt han utövar över dig så kommer du må bättre, barnet mår bättre och dessutom kommer pappan märka att detta inte biter på dig och då kanske tagga ner. Så var det för oss. Han använde detta för att skada mig, fortsätta sin psykiska misshandel, men eftersom jag visade att det inte rörde mig i ryggen (fast det gjorde det) så var det inte lika skoj längre...

Lycka till!