Med barn nummer 2 visade det sig att jag hade placenta previa. Blejade blöda några veckor före rul och kom in på ett tidigare ultraljud. De såg då att placentan låg för utgången. De lugnade mig med att den skulle säkert flytta sig längre fram i gravidteten. På rul var den kvar och den var kvar hela grav. Jag åkte in o ut på sjukhus. I v 26 ville de lägga in mig, när jag kom in och blödde. Då hade jag hamnat i halmstad, och jag bor en hel del mil därifrån, så jag lyckades tjata mig till att vara hemma. I v36 började jag blöda sent på kvällen. La mig på golvet och ringde ambulans, precis som de sa att jag skulle göra om detta hände. Allt gick bra. På morgon efteråt gjorde dem ett akutsnitt och ut kom vår fina lilla dotter. Allt gick superbra. Från o till under graviditeten var jag orolig, för ev störtblödning, för mitt liv och för storasyster om något skulle hända mig. Jag blödde oftast när jag ansträngde mig. Fick inte gå promenader ens i slutet. Så mitt råd är att försök att ta det lugnt. Rör på dig, men mjuka rörelser. Korta promenader och se till att vila dig extra. Tar du det bara lugnt så har du gjort det du kan :) och då ska man inte behöva vara rädd!