Gör man såhär? Specialpedagog

Ja, man får koppla in en specialpedagog utan föräldrars godkännande. Specialpedagoger i förskolan är främst ett bollplank för pedagogerna och barnet i fråga träffar sällan specialpedagoger utan dessa möten sker mellan de vuxna.

Men det är givetvis så att man har en dialog med föräldrarna först. Om man vill fortsätta ha en god och respektfull relation.

"Pedagogerna har envist vidhållit att problematiken inte finns på förskolan. Han är fartig där, men slåss inte."

Underligt att pedagogerna till en början hävdar att han inte slåss, för att sedan koppla in en specialpedagog som ska ta i tu med problemet, dvs. att han slåss.

jag själv har erfarat att pedagoger inte går att lita på. Ena dagen tror man att man är med på båten, att dialogerna och relationen, kommunikationen och samspelet är bra mellan förskola och förälder. Men man lätt blir huggen bakifrån med diverse insatser , snack bakom ryggen, orosanmälning och en massa annat flaggande. 

Personalen borde informerat om det tidigare, ja.

Var glada att de tar in en specialpedagog. De är de bästa och det kommer hjälpa pojken.

Men det är väl jättebra att personalen tar hjälp. Fokusera på det istället för att vara sura över att det inte skett tidigare.

Föräldrarna kan ju be att få återkoppling och råd på hur de ska agera hemma kring beteendet.

Kan inte svara på om det är olika från kommun till kommun huruvida de får koppla in specpedagog utan godkännande. Jag är själv förskollärare och i min kommun kan/får vi boka in tid med specpedagog för att prata om ett barn, utan att nämna namn och få handledning i hur vi pedagoger ska förhålla oss, men då handlar det mest om gruppen i det stora hela och vårt jobb som pedagoger inte barnet. Så fort specpedagogen ska fokusera mer på ett specifikt barn eller komma och exempelvis observera det i gruppen eller skriva handlingsplan så måste vi ha föräldrars godkännande. Utan godkännande kan vi inte gå vidare.

För mig låter det väldigt konstigt att förskolläraren säger att en specpedagog är inkopplat på barnet, utan att föräldrar fått ge sitt godkännande. Utan godkännande blir vi handledda för "gruppen" och på så vis blir inget barn utpekat.

Men specialpedagogens jobb är ju bland annat att handleda pedagogerna i hur arbeta med vissa barn osv. Då är det väl rätt självklart att de kan kopplas in utan föräldrarnas medgivande. Det är ju för att personalen ska kunna göra sitt jobb på bästa sätt!?

Det riktigt konstiga är ju att de hävdat att problemet inte finns på förskolan. Det är ju faktislt att motarbeta föräldrarna. För att de ska kunna göra ett "så bra jobb" som möjligt krävs ju att de har korrekt information.

Det bästa i såna här situationer är ju normalt att förskola och hemmet samverkar och har en nära dialog kring barnet. Om förskolan både ljuger och går bakom ryggen på föräldrarna motverkar ju det helt klart ett gott samarbete.

Om jag vore din syster skulle jag ha väldigt svårt att känna förtroende för förskolan efter ett sådant agerande.

Jag skulle boka ett möte med förskolans pedagoger i sufte att reda ut varför de gett mig felaktig information så att den delen kunde läggas bakom oss sånatt vi tillsammans kunde gå vidare för att hjälpa barnet.

Jag hade kontaktat förskolechefen och ifrågasatt det hela. Hur kan personalen gå och säga att det inte finns hos dem, speciellt när föräldern berättar att det är ett problem de har för att sen ta in hjälp utan att säga ett ord?! Jag tycker det är jättebra att de tar in en specialpedagog för hjälp, men mitt förtroende för personalen hade varit kört när de inte berättat hur det är om det var mitt barn.

Problemet kanske inte fanns förut men har uppkommit vartefter pojken blivit tryggare på förskolan. Eller så var det hanterbart förut men nu har det blivit ett problem. Alla med barn vet väl att de inte nödvändigtvis är likadana borta som hemma.

Kan bara instämma. Dessutom är det extra viktigt när det gäller barn med någon form av problematik att bygga ett gott samarbete med föräldrarna för att det skall bli så bra som möjligt.

Börja med att fråga hur länge barnet har slagits på förskolan. Det kan ju vara så att det uppkommit t.ex. den senaste veckan och att de bara inte hunnit hitta ett bra tillfälle att prata med föräldrarna om det än (pedagogerna på avdelningen kanske har slutat innan föräldrarna hämtat eller så har de inte fått något tillfälle utan att barnet varit med, eller någon annan anledning).

Hur tänker du att åldern på barnet spelar roll för hur lätt det är att hantera? Det enda som är "lättare" med en 2,5-åring än med en 12,5-åring är i så fall att fysiskt hindra barnet från att slåss, men det är ingen hållbar lösning...

Dagens välutbildade förskollärare får tyvärr inte mycket specialpedagogik med sig från sin utbildning. När jag läste var det bara en liten kurs. Men å andra sidan antar jag att det måste finnas någon skillnad mellan specialpedagoger och "vanliga" pedagoger.

Ja de får ta kontakt med sin specialpedagog utan ert medgivande (däremot är det givetvis klädsamt att de tar upp frågan med er innan). Sen beror det på vad som anses bäst: ska ni ha ett samtal allihop/ska spec ped vara med under en dag och se hur barnet är i gruppen/något annat

Låter ytterst konstigt om de först sagt det inte är ett problem och sen plötsligt är det så, men det tar ni med chefen. 

Tack för alla svar!

Att han nyligt skulle ha börjat slåss på förskolan håller jag inte troligt. Man kopplar väl inte in specialpedagog efter några dagar om ett problem uppstår?

Att åldern spelar in tycker jag faktiskt. Det finns saker som är 'mer hanterbart' om ett litet barn gör det jämfört med ett äldre. Tex min egen dotter, 13 år idag, bet kompisar på fsk under en period när hon var runt 2 år.

Pedagogerna punktmarkerade henne under en period, försökte avvärja innan nått hände, och efter nått halvår var det inte mer med den saken.

Skulle hon varit 5-6år och bitits utgår jag ifrån att man hade hanterat det betydligt 'djupare' och allvarligare. Så ja i mina ögon spelar åldern in.

Min syster tycker det är jättebra att man kopplat in specialpedagog så det är liksom inte där det klämmer.

Men tyvärr känner hon såklart att hon förlorar tilliten till pedagogerna när de 'går bakom ryggen'

Hon har ju också grubblat såå mycket på vad som är fel hemma, eftersom han slagits hemma men man inte trott att han slagits på fsk.

Hon har nu bett om ett möte får höra vad dom säger

Läs på om särbegåvning och se om det kan stämma in på honom. Han är liten än men i så fall kan det bli tydligare med åldern och bra att ha i bakhuvudet. Beteendet du beskriver är inte ovanligt hos barn med hög intelligens som inte blir sedda och får komma till sin rätt.

Gå bakom ryggen vet jag inte.. det beror på hur strukturen ser ut på förskolan.

En specialpedagog är en lärare/förskollärare med vidareutbildning. En del jobbar centralt i kommunerna och åker ut och handleder vid behov, en del jobbar direkt i verksamheterna som "en pedagog till" och är med på varje veckomöte precis som alla alla. 

Om man aktivt ber specialpedagogen komma och handleda just på grund av situationen runt ett barn, då är det ju snyggt att informera föräldrar. Kanske man också ska det enligt  regelboken, osäker där men tror det. Om specialpedagogen däremot kommer ändå, t.ex. regelbundet varannan tisdag alltid eller rent av finns i huset på heltid, och man rutinmässigt diskuterar barngruppen i stort och enskilda barn som ploppat upp, då är det annorlunda. Det ärt ju pedagogernas "vanliga jobb" att diskutera hur man bäst möter olika barn i gruppen. Om jag ny lyckas beskriva skillnaden... ;)

Det kan ju vara så att pojken inte slgits förut, men börjat nu. Och att informationen till er fallit mellan stolarna olyckligt, att man bestämt att pedagog X tar ett samtal med er, men så har X blivit sjuk eller inte hunnit. Och så trodde pedagogen i hallen att ni haft samtal och därför utgick från att ni visste mer än ni visste..

Barn kan vara som dag och natt hemma och på förskola och beroende på viken vuxen de är med.
Beteendet kan slå om på några sekunder,
Jag utgår ifrån att dagispersonal och pedagoger bör vara hyfsade på att ta kontroll så problematiken kan uppstå långt senare. De har förhoppningsvis erfarenhet och utbildning för att kunna skapa en lugn och trygg miljö, jämför med en mamma med två barn på 2.5 och 5.
Hopplösa föräldrar får hopplösa barn medan en extra lugn och trygg miljö kan maskera medfödd problematik.

Så det är väldigt troligt att förskola varit ärliga, och kanske inser problemet snabbt eftersom mamma har informerat om det.
Att problemet uppstår senare är i alla fall inget "bevis" på att de inte varit ärliga.

Att de "glömmer" informera om det tycker jag inte är försvarbart eftersom de vet att problematiken finns hemma också.
Men det beror också på om de hunnit, den som ansvarar för det barnet och kontakt med den föräldern kanske inte varit närvarande.

Hur är det hemma?
Barn behöver träna på att ta det lugnt, att sitta och vänta på varandra vid middag mm är ett sätt.
Det är inte alltid föräldrar med fartiga barn "orkar" med det så det blir full fart hela dagen hemma.

Inte ovanligt med 2-åringar som slåss, kan gå över om man jobbar med det och har extra koll men om en 12-åring börjar slåss mycket kan man inte skylla på att de inte hunnit lära sej det där med empati, rätt och fel mm
Det är skillnad.

Jag vet inte varför du citerade mig när det du skrev inte handlade om det jag skrivit?

du skrev det enda som är lättare men det stämmer ju inte riktigt eftersom det kan vara så att tvååringen inte "hunnit" längre medan en 12 bör ha, så åldern spelar roll.

Då missförstod du mig. Det jag skrev handlade om huruvida det är lättare att som pedagog hantera ett barn som slåss som är 2,5 år jämfört med ett äldre barn.