Föräldrar till snart 2 åring- känner ni igen detta? Trots? Utvecklingsfas? Eller något annat?

Hoppas någon har tid att läsa och svara. Efterlyser andras erfarenheter till barn ca 2 år. Har en son som precis fyllt två.

Från att ha världens stabilaste kille är han som förbytt. Han har alltid varit glad och trygg, sovit i sin egen säng och enkelt somnat på kvällarna. Han har aldrig velat sova i vår säng utan sovit bäst o egen säng. Han har ätit stora portioner av allt.

Nu vägrat han sitta i sin matstol. Skriker hysteriskt tills vi till slut ger upp och låter han sitta på vanlig stol för att få i honom någon mat alls. Vi vet att det är det han vill. Han vill va som oss. Sitta på vanlig stol och absolut inte ha haklapp. Då äter han lite, men sen springer han runt och sen äter han lite igen. Inte helt optimalt. Men bättre än hysteriskt skrik som ALDRIG slutar. Envis som synden är han! ;)

På dagis har de också sagt vid senaste hämtningen att de inte känner igen honom. Att han är så arg.

Inatt somnade han som vanligt lugnt i egen säng, men vaknade ca 23 och grät hysteriskt. Försökte lägga om honom på alla möjliga sätt ca 20 min innan jag insåg att det var lönlöst och tog in honom bredvid mig. Då blev det lugnt. Han sa "kom kom" och ville ligga nära nära.

Som det är nu anpassar vi oss efter honom, för annars blir han HELT förstörd. Ibland vill han även sitta i knät och äta. :/

Så, då undrar jag om detta känns igen av ni som har eller nyligen haft barn i denna ålder. Jag har själv två barn sedan innan, men man glömmer ju!

Finns det fog för oro? Hade ni gjort något annorlunda?