Kontakta kvinnan min man var otrogen med?

Grejen är den att jag har aldrig haft några problem med att han varit ute på galej - tvärtom pushade jag honom att gå på festen då han var otrogen för att slippa sitta hemma med valrossen....

men reaktionen efter detta har blivit att jag har blivit en svartsjuk, paranoid, ångestfylld ragata - jag tycker inte om den människa jag blivit!!

Han bedyrar att allt var ett misstag och han älskar mig och barnen. Men känns ändå hårt...

Ursäkta alla stavfel i trådstarten.

Fan vilken jobbig sits för dig! Xtra känsligt när du var gravid och allt. Vad säger din man? Märks det att han ångrar sig och mår dåligt över det?

Om det rör sig om ett ons så handlar det ju förmodligen inte om några känslor utan nåt som skett i fyllan. Ingen ursäkt kanske men kanske det kan vara lättare om det är så?

Jag har själv haft ons när jag vart i mitt förra förhållande och fan vad dåligt jag mådde! Det betydde verkligen ingenting och ja det hade kunnat kvittat. Den ångesten man har i det läget är ett straff i sig... Även om man får skylla sig själv.

Hoppas ni kan reda ut detta! Kram

Men fy vilken jävla soppa.

Jag undrar hur du tänker att du ska kunna gå vidare på dessa premisser?

De JOBBAR med varandra. Du sitter hemma med erat barn och vet att de umgås på dagarna.

DU träffar henne DAGLIGEN.

Skit i din mans jobb. Han får stå sitt kast. För att du ska kunna gå vidare så känner jag att ni måste bort från den här platsen och tyvärr (även om det är fel att lägga skulden på henne för det var inte hon som var otrogen mot dig) bort från den här personen.

Sen undrar jag vad du gjort för att må bättre? Har du fått hjälp? Har du fått vara arg? Vad har HAN gjort för att du ska må bättre?

Nej, för att besvara din frågeställning, att konfrontera henne tycker jag är dumt.. det är din man som borde vilja bryta den här situationen.

Jag förstår inte varför du skulle vilja göra det, om du tänker konstruktivt nu, exakt HUR skulle det göra saken bättre?
Skulle du lita på hennes ord?
Litar du på din mans ord?
Skulle du kunna lägga detta bakom dig med större chans att "lyckas" om du talade med henne och fick hennes bild av saken?

Jag och min man tog oss igenom en otrohetsgrej för ca 10 år sedan. Lång historia kort : vi separerade, vi gick i terapi, vi blev ihop igen och är idag gifta.
Så visst går det.

Och jag hade också ett stort behov i början av att få veta EXAKT vad som hänt, när, var och hur många gånger. Men det behövde jag få höra av min man. Kvinnan hade jag vare sig lust eller anledning att söka upp, det var ingen jag kände heller så det var helt irrelevant (även om vi bodde i samma stad och rent teoretiskt skulle kunnat stöta på varandra).

Fundera lite på varför det här är så viktigt och vad du tror  att det skulle lösa. Sen är det självklart upp till dig att bestämma.

Han älskar dig säkert <3 Tror faktiskt det är vanligare än man tror att sånt här händer.

Det var på fyllan och han bedyrar verkligen att han är skamsen och jag vet att han ångrar sig. Jag är ändå ganska säker på att det aldrig kommer hända igen men hur kommer jag ur ångesten... drömmer om att bli lämnad, vaknar på natten med svetten som rinner. Gråter mycket.

Klart du blivit paranoid. Du blev bedragen. Du har rätt att känna som du gör även om jag förstår att du inte vill må såhär.

Jag får känslan av att du inte bearbetat något alls utan försökt att låtsas att allt är bra.

Been there, done that! Mitt ex var otrogen mot mig i 1 år bakom min rygg och våra 2 barn.

Jag tycker du ska be honom flytta ett tag, så du får distans och vet vad du skall göra. Gör inte saken bättre att hon bor nära er och du träffar på henne varje dag.

Man känner sig så jävla kränkt! Lever nu med en ny kvinna, men oroar mig ibland för att även hon skall vara otrogen, även fast jag verkligen inte är den svartsjuke typen. Du får välja - lita på honom och gå vidare med honom, eller välja att separera. Du kan inte fortsätta leva med honom och ständigt oroa dig för att han skall vara otrogen mot dig. MEN jag anser att ni behöver vara ifrån varandra. Svårt att fatta ett beslut annars. Känner du att du aldrig kommer kunna lita på honom igen så är det bäst att lämna honom.

Jag har inte gjort i stort sett något för att bearbeta detta. Skäms över att berätta för folk av någon outgrundlig anledning. Vill bara krypa ihop nånstans och vakna om några år så är allt bra.

Jag vill gärna flytta härifrån, men vi har ett helt liv här...

Han har inte gjort så mycket, men han har hållet om mig när jag gråtit men vi har också tjafsat så mycket då han tycker att jag bara ska glömma och sluta älta - så nu orkar jag inte ens ta upp det längre.

Han tror att jag mår bra nu. Och det lurar jag nog i mig själv också men idag är en dålig dag.

Jag fattar inte hur JAG som var en självständig kvinna med skinn på näsan kunde bli en ensamvarg med offerkofta.

För ensam känner jag mig nu... går på babyaktiviteter om dagarna men orkar inte umgås med mina vänner. Skäms för att jag har blivit bedragen - stt jag är så värdelös att min man inte ens kan hålla sig till mig utan att ta en 55 åring.

Egentligen vet jag att det är fel också och att det inte är mitt fel utan jag är helt jävla awesome och han är ett svin, men svårt att sudda bort känslorna som dyker upp.

Åh kram vännen <3

Vet hur jobbigt det är.. Har varit utsatt själv för otrohet. Ska säga nåt som låter tokigt nu...

Mådde ännu sämre när jag själv var otrogen. Den ångesten som jag själv orsakat...

Ha det lite i åtanke om du kan och orkar <3.. Han mår säkerligen inte heller bra. Och jag har ALDRIG gjort om misstaget.

En del säger en gång är en gång för mkt eller att har man gjort det en gång händer det igen.

Nej, inte här iaf. Jag tänker istället en gång är ingen gång.. Hjärtat finns hos er..