• Anonym (Mig)

    Mår bra men är sjukskriven

    Jag sökte mig till psykiatrin för att jag behövde någonstans att bo och har nu fått diagnosen schizofreni.

    Det var några år sen, hade bott hemma hos mina föräldrar, är i 20-årsåldern, vi kom inte överens (dvs jag och mina föräldrar), så jag lade in mig på avdelning för att komma bort. Sa att jag hörde röster och kände mig förföljd trots att det inte stämde(vet inte varför jag sa så, har en tendens att överdriva) och humöret var på topp. Har aldrig mått dåligt egentligen men har nog använt det som en ursäkt för att få bo kvar hemma. Har inte velat visa mig glad inför mina föräldrar för att jag tycker så illa om dem. Har fått diagnosen generaliserat ångestsyndrom tidigare och jag är ganska ängslig av mig så jag tror att det kan stämma, men så länge jag känner mig trygg så mår jag bra. Förutom att jag är ängslig. Nu bor jag på ett hem och har sjukersättning. Läkaren skrev i mitt sjukintyg att jag "flackade med blicken", men det beror på att jag har en utseendedefekt som får mig att känna mig väldigt osäker. Läkarna förstår inte att jag har en utseendedefekt utan verkar tro att det är en reflektion av mitt själsliga tillstånd. Förutom min utseendefekt, som stundtals gör mig väldigt orolig, och det faktum att jag tycker illa om min kropp plus att jag har en överdriven oro för att jag ska gå och dö plötsligt(det påverkar mig inte dagligen), så är humöret på topp och jag hör inga röster eller så. Har erkänt för läkarna att jag bara behövde någonstans att bo men de bryr sig inte.


    Psykiatrin pratar regelbundet med mina föräldrar, trots att mina föräldrar och jag inte kommer överens och mina föräldrar inte förstår mig. När de ska beskriva hur jag är så är de till exempel helt ute och cyklar.

    Borde jag vara glad att jag får ersättning? Och vad gör man om dagarna när man är sjukskriven på heltid? Hittills har det blivit att jag mest sitter vid datorn.

    Ska man tas om hand av psykiatrin för att allt inte är perfekt i livet, för att man inte har ett jobb eller för att man inte kommer överens med sin släkt?

    Suck...

  • Svar på tråden Mår bra men är sjukskriven
  • Anonym (VIKTIGT)

    Jag tycker att du ska ta ett snack med de om du du mår, försöker få de att fatta att du är inte kan klara allt själv!

  • Anonym (Saltabögen)

    Har du god man? Prata med hen isf om att du vill ha något att göra om dagarna. Du skulle ju kunna prova arr arbeta någonstans.

    Eftersom du fått både stödboende och sjukersättning så tror jag att dina läkarutlåtanden beskriver en allvarligare sjukdom än vad du upplever att du har. Går du mediciner och i så fall varför?

  • Anonym (Mig)

    Ja jag tar antidepp och antipsykosmedicin. Jag vet inte varför jag får antipsykosmedicinen. Antidepp har jag för annars så kryper jag ihop i sängen och bara blundar(dock tycker jag att det är skönt - men det fungerar inte i längden att bara ligga i sängen. Det får man inte, så att säga.).

    Hur skulle jag kunna ha en allvarligare sjukdom än vad jag upplever att jag har? Jag mår ju bra?

    Hör inga röster, känner mig inte förföljd. Är inte deprimerad. Kanske tack vare medicinen men i alla fall. Är på bra humör för det mesta.

    Har försökt att förklara för dem att jag har en utseendefekt men de bara stirrar på mig som att de inte förstod svenska.

    Att prata med mina föräldrar är ingen idé.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (Mig) skrev 2016-11-11 22:41:11 följande:

    Ja jag tar antidepp och antipsykosmedicin. Jag vet inte varför jag får antipsykosmedicinen. Antidepp har jag för annars så kryper jag ihop i sängen och bara blundar(dock tycker jag att det är skönt - men det fungerar inte i längden att bara ligga i sängen. Det får man inte, så att säga.).

    Hur skulle jag kunna ha en allvarligare sjukdom än vad jag upplever att jag har? Jag mår ju bra?

    Hör inga röster, känner mig inte förföljd. Är inte deprimerad. Kanske tack vare medicinen men i alla fall. Är på bra humör för det mesta.

    Har försökt att förklara för dem att jag har en utseendefekt men de bara stirrar på mig som att de inte förstod svenska.

    Att prata med mina föräldrar är ingen idé.


    Om du mått bra på riktigt hade du inte lagt in dig, utan tagit tag i ditt liv. 
  • Anonym (Hej)

    Har du sjukdomsinsikt? Kanske har du sjukdomen men med mediciner är du symtomfri och mår bra?

    Du säger att du inte hör röster osv men jag tror inte att någon besöker psyket bara sådär och får en sjukskrivning pga att man vill komma bort från sina föräldrar. Du verkar ha haft kontakt med psyket tidigare?

  • Anonym (N)

    Det låter tyvärr som att du saknar sjukdomsinsikt. Hoppas du mår bättre snart.

  • Anonym (Mig)
    Anonym (Hej) skrev 2016-11-12 00:43:58 följande:

    Har du sjukdomsinsikt? Kanske har du sjukdomen men med mediciner är du symtomfri och mår bra?

    Du säger att du inte hör röster osv men jag tror inte att någon besöker psyket bara sådär och får en sjukskrivning pga att man vill komma bort från sina föräldrar. Du verkar ha haft kontakt med psyket tidigare?


    Men det har gått till så. Jag tycker inte att det är snällt att säga att jag saknar sjukdomsinsikt. Du kanske saknar sjukdomsinsikt?

    Har haft kontakt med öppenvården tidigare eftersom jag gått på antidepressiva.

    Har aldrig mått så bra som då jag besökte psyket för några år sedan. Jag har dock svängt i humöret en del men det är något som har gått över och som berott på att jag inte trivts på de boende som jag fått av kommunen.

    Har dessutom haft läkare som velat skriva ut mig.

    Jag tror inte att du förstår hur ful jag är. Jag ser fruktansvärd ut. Läkarna bara stirrar på mig. De tror att jag är ful för att jag mår dåligt. Jag vräker i mig smör för att jag ska få lite mer fett i ansiktet och se mer presentabel ut och när jag gör det så säger de: "Vi ser på dig att du mår bättre".
  • Anonym (N)
    Anonym (Mig) skrev 2016-11-12 14:09:55 följande:

    Men det har gått till så. Jag tycker inte att det är snällt att säga att jag saknar sjukdomsinsikt. Du kanske saknar sjukdomsinsikt?

    Har haft kontakt med öppenvården tidigare eftersom jag gått på antidepressiva.

    Har aldrig mått så bra som då jag besökte psyket för några år sedan. Jag har dock svängt i humöret en del men det är något som har gått över och som berott på att jag inte trivts på de boende som jag fått av kommunen.

    Har dessutom haft läkare som velat skriva ut mig.

    Jag tror inte att du förstår hur ful jag är. Jag ser fruktansvärd ut. Läkarna bara stirrar på mig. De tror att jag är ful för att jag mår dåligt. Jag vräker i mig smör för att jag ska få lite mer fett i ansiktet och se mer presentabel ut och när jag gör det så säger de: "Vi ser på dig att du mår bättre".


    Jag förstår att du inte ser det själv men det märks väldigt tydligt att du inte mår bra.

    Särskilt när man läser ditt sista stycke.

    Har själv jobbat inom psykiatrisk vård och det är ganska vanligt med sjuka patienter som uttrycker sig som du.
  • Anonym (Mig)
    Anonym (N) skrev 2016-11-12 14:14:41 följande:
    Jag förstår att du inte ser det själv men det märks väldigt tydligt att du inte mår bra.

    Särskilt när man läser ditt sista stycke.

    Har själv jobbat inom psykiatrisk vård och det är ganska vanligt med sjuka patienter som uttrycker sig som du.
    På vilket sätt märks det väldigt tydligt att jag inte mår bra?
  • Anonym (Pyra)

    Skulle du vilja ha det på något annat sätt? Jobba? Eget boende?

    På ditt sätt att beskriva reaktionerna när du påtalar att du har en utseendefefekt undrar jag om det kan vara så att du ser något som andra inte ser som speciellt allvarligt? Kan du beskriva defekten..?

Svar på tråden Mår bra men är sjukskriven