Tappar motivationen för jobbet - Förskollärare (långt)

Jag börjar tappa motivationen för mitt yrke. Har snart arbetat som förskollärare i 20 år på flera olika arbetsplatser och arbetsgivare. Både privata och kommunala.

Den "pedagogiska utveckling" som har skett de senaste åren, förstår jag inte! Fokus på barnets bästa har enligt mig fått helt fel riktning. Vet inte vad jag ska börja någonstans, det är sååå mycket som är obegripligt och när jag ifrågasätter blir jag mer eller mindre dumförklarad.

Det här är lösryckta exempel:

* Inför utvecklingssamtal med föräldrarna ska "intervjua" barn (under 3 år, vissa är i 1,5 års åldern) "Vad vill du göra på förskolan?, Vad vill du lära mer om? Vilken dokumentation vill du visa för dina föräldrar?" Vi har pedagogisk dokumentation via ett webbverktyg som föräldrar kan logga in på.

Vad har det här med lärande att göra?? Hur kan ett barn kunna svara på det? Ja, jag vet att jag kan tolka barnets agerade om de inte har den språkliga förmågan. Men det är inte systematiskt utformat system. Vi får aldrig ta upp ev barnets utvecklingsområde dvs om barnet har svårt för något, om det inte krävs en pedagogisk kartläggning för ev extra stöd. Vi ska inte föra några anteckningar vid samtalet. Vi ska bara tala om "nuläge". Och vi ska bara dokumentera det som barnet är intresserad utav. Vi ska även prata om lärandeprocesser i gruppen (tema/projekt) inte det enskilda barnets lärande. Alltså föräldern får inte veta om det egna barnet har "lärt" sig något i projektet utan man ska prata allmänt.
Hur kan man då se en progression som det så fint heter om det inte finns något som helst observation, kartläggning etc.
I värsta fall så kan ett barn som gått i en förskola och haft flera personalbyten inte ens klippa för att "hen" inte varit intresserad..

* Vi ska inte ha något förutbestämt material på avdelningen, t ex duplo, garage, bilar, hemvrå (dockvrå), dockor etc, ingen soffa.
Utan ha återvunnet material (vad det ska komma ifrån vet jag inte går ju inte att köpa in och det finns inte ekonomi för det heller.) men vi pedagoger har skänkt t ex petflaskor, tyger, plastslangar,toarullar, knappar, wellpapp mm. Barnen ska ha en utforskande miljö med ljusbord, projektor, skapande (det har vi). Det vi har sett att när barnen har "utforskat" färdigt det lilla material vi har så blir det mest spring när vi är inomhus. Visst vi har filtar, böcker, lite pussel. Vi försöker vara ute så mycket som möjligt. Vi håller på att bli en reggio emilia inspirerad förskola tror jag. Går denna pedagogik ut på att det är vi pedagoger som ska skänka allt privat..? Vad har hänt med leken? Den fria kreativa rolleken? Min tid upptas av dokumentation, möten, nätverk, fortbildning. Alltför lite tid ges åt barnen.

* Vi har sedan 4 år tillbaka, 3 dagars föräldraaktiv inskolning. Barnen ska skolas in i verksamheten och till alla pedagoger. Vad kommer denna idé ifrån? Och varför? Jag brukar strunta i att det är 3 dagar och förlänga inskolningen för de barn som behöver. Vår pedagogiska utvecklingsledare har inte någon förståelse för anknytning. Men en del små barn klarar inte att bli trygga med allt och alla på 3 dagar!!! Jag blir betraktad som ett UFO när jag tar upp det. Det är inte "inne" att ta upp det.

Den här trenden har jag sett på flera arbetsplatser och jag har upplevt att "barnen" kommer mer och mer i skymundan för något slags "skolkomplex". Jag vill inte ha denna utveckling. Är det fler än jag som känner igen sig och känner samma som mig? Eller kan någon förklara för mig vad som är bra med denna utveckling som skett?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-11-13 19:50
Finns det föräldrar som upplevt det jag beskriver och undrat "Vad är det förskolan håller på med?" Och "Varför är det här bra för mitt barn?"

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 19:25

#2

Angående soffan, så har vi samma situation. Barnen får ligga på mattan, eller golvet eller någons knä för att vakna. Varken bra för oss (arbetsmiljö) eller barnen. Känns inte som god omvårdnad att vakna på ett golv.

Vi har inte heller madrasser längre utan något tjockare 3 stora filtar/täcken. Barnen får ta sina kuddar/filtar själva och lägga sig var dom vill. Barns inflytande (fungerar så där) blir konflikter då och då, barn som lägger bredvid varandra och stör/provocerar. Men det är inte så hygieniskt (vi kan tvätta täcken ca 1 gång i månaden. Samt det är hårt och lite kallt. Våra golv är rätt kalla och kylan går igenom täcket.

Jag saknar att det inte finns mer tid för varje individ och lek, aktiva vuxna som är med barnen framför allt. Det är små barn jag arbetar med. Dokumentationen är viktig, måste in ett varje dag, minst ett inlägg per pedagog dvs tre barn får minst ett inlägg om sitt intresse, lärande. Och vi ska då uppmärksamma att barnet t ex utforskar matematik när hen häller sand i en hink och jag benämner ordet liten/stor etc. Jag säger inte att det är fel, men det är så korta stunder jag hinner dyka ner i barnets lek. Fokus blir fel.

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 19:36

#4

Anonym (Z) skrev 2016-11-13 19:28:00 följande:

Jobbar du i Stockholmsområdet? Där är man frälst på Reggio utan att fundera över vilka förutsättningar som finns hos oss i Sverige med 1-åringar som går 40 timmar i veckan. I Reggio har man assistenter som städar undan, byter blöjor etc. Som pedagog där är du i aktiviteter och har tid för både för- och efterarbete. Till exempel.

Har du arbetat efter Montessori? Jag tror egentligen inte på det, men är mer och mer nyfiken och funderar på att plugga något om pedagogiken och hoppa på det.

Ja, jag jobbar i Stockholmsområdet för en större arbetsgivare. Det är inte uttalat att vi är en reggio emilia förskola men vad jag har sett verkar vi gå mot det synsättet. Jag såg precis på TV4 nyheterna där det togs upp att barn rör på sig för lite i skolan. Jag tycker att det är samma utveckling i förskolan. Om vår pedagogiska utvecklingsledare får som hen vill så skulle barnen vara inne varje förmiddag och "skapa/utforska" i ateljen. Jag säger inte allt är dåligt med Reggio men inte som en helhet!
Samma sak med Montessori. Om jag vore dig hade jag provat att arbeta på en Montessoriförskola och se vad du tycker. En hel del är bra men inte allt. Min erfarenhet är att det passar inte alla barn, då man helst ska vara inne på fm och arbeta med materialet. En del barn vill röra på sig mer.

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 20:19

#7

Anonym (Tvillingmamma) skrev 2016-11-13 20:04:38 följande:

Mina barn gick på Reggio Emilia förskola och jag ångrar det djupt.

Barnen får välja mycket själva, min son som gillar att bygga , hålla på med lego och leka fritt och gjorde det större delen av tiden. Det gjorde att han inte var förberedd för skolan, han hade ju inte lärt sig hantera pennor genom att rita.

Min dotter fick toppenomdömen, muntliga och skriftliga, de älskade henne. Berodde nog delvis på att hon var väldigt självgående och kunde måla koncentrerat långa stunder.

När hon kom till förskoleklass var de chockade över att hon talade så dåligt, de frågade varför hon inte gått på språkförskola. Dottern fick sen gå hos talpedagog, logoped och speciallärare i fem år. Man jobbade väldigt lite med språkutvecklande arbete på förskolan , inga rim och ramsor och sådant.

Nej det skulle arbetas i projekt och dokumenteras, det var alldeles för avancerat för mina barn, det gav dem inte det de behövde.

Upplevde också att alltför mycket av pedagogernas tid gick åt till dokumentation istället för att tala med barnen.

Jag tycker också att de lade för lite vikt på sång och musik och fokuserade lite ensidigt på det estetiska. Kanske för att det arbetet var lättare att dokumentera och visa upp? Sång och musik är jätteviktigt för barns språkutvecklin.

Visst hade jag och minsann kunnat ta större ansvar för barnens lärande men man orkar och hinner ju inte allt. Jag trodde att förskolan skulle stötta föräldrarna när det gäller barnens lärande.

Vi har en hel del sång, rytmik och ramsor hos oss.
Min farhåga är som du beskriver, dvs om man enbart utgår ifrån barnets intresse, inte för någon slags kartläggning så finns det en risk att ett barn inte kan hålla i en penna, klippa med en sax. Detta för att det kanske inte har uppmärksammats, personalbyten, avdelningsbyten, barnet blir intresserad sen.., En del barn behöver få rätt förutsättningar och uppmuntran att prova på sånt man har svårt för eller inte är intresserad utav.
Vi som pedagoger på de arbetsplatser jag varit på de senaste åren,så vi får inte berätta för föräldern om barnet har svårigheter med något om det inte krävs extra stöd/resurs/kartläggning. I utvecklingssamtalet/föräldrasamtalet ska enbart utgå ifrån vad barnet intresserar sig för nu.

Helt galet enligt mig. Hur ska man då hjälpa barn att övervinna svårigheter. Tänk om man hade samma synsätt för barn som lär sig att gå. Hen får lära sig att gå själv om hen vill.

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 20:24

#8

Anonym (Förälder) skrev 2016-11-13 20:11:21 följande:

Jag är inte förskolelärare utan 'bara' förälder... Men jag upplever precis samma! Visat är det kul att kunna gå in och titta på nätet på foton som dokumenteras och så. Och det låter ju trevligt med teman ibland. Men jag blir alltid lite ledsen nöt jag hör pedagogerna säga typ 'fråga nån annan, jag har knappt varit i barngruppen idag' och 'jag har mest suttit vid datorn idag' osv. Sen pratas det varmt om läroplan och reflektion. Men helt ärligt... Jag ser hellre den där varma famnen för mitt barn. Jag vill att mitt barn får ett stort leende av en närvarande pedagog som hon knutit an ordentligt till. Jag vill att mitt barn trivs och har roligt. Omsorgen MÅSTE komma före pedagogiken!

Jag kämpar, jag får skit/sura miner från min pedagogiska utvecklingsledare för att jag inte kommer på en del möten för att jag håller på med en inskolning med t ex en liten 1 åring som behöver knyta an. "Ni ska dela på inskolningen och barn skolas in i verksamheten"
Men det gäller inte alla barn. Barn är olika. En del barn behöver mer tid och mer ti att knyta an kanske till en pedagog först.
Jag har också efterfrågat varifrån detta synsätt kommer ifrån och vilken forskning som stöder detta synsätt. Men inte fått några svar.

Är det någon annan som vet? Finns det litteratur/forskning som jag kan läsa om denna inskolningsmetod?

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 20:40

#10

Anonym (Tvillingmamma) skrev 2016-11-13 20:33:00 följande:

Kanske tryck från föräldrarna som inte vill offra två veckor på inskolning?

Många föräldrar gnällde över detta i min bekantskapskrets då det bar två veckors inskolning.

Men jag förstår inte varför man gick från två veckor till tre dagar?

Under de 20 år jag arbetat så är min erfarenhet att föräldrar gör allt för att deras barn ska få en så bra start för sitt barn som möjligt. Och lyssnar/följer förskolans råd. Och nu är dessa råd inte speciellt bra.

Jag vet inte heller som sagt varför man har 3 dagars inskolning eller varifrån det kommer. Det kan fungera på äldre barn (4-5 åringar), barn som gått på förskola tidigare. Men små barn klarar det sämre.

Anonym (Vad är det för utveckling?) Trådstartaren

Äldre 13 Nov 20:42

#12

Anonym (Vad är det för utveckling?) skrev 2016-11-13 20:40:19 följande:

Under de 20 år jag arbetat så är min erfarenhet att föräldrar gör allt för att deras barn ska få en så bra start för sitt barn som möjligt. Och lyssnar/följer förskolans råd. Och nu är dessa råd inte speciellt bra.

Jag vet inte heller som sagt varför man har 3 dagars inskolning eller varifrån det kommer. Det kan fungera på äldre barn (4-5 åringar), barn som gått på förskola tidigare. Men små barn klarar det sämre.

Och vad jag förstår så tas inte inskolning upp i lärarutbildningen (Stockholm). Men jag är inte säker.

Tappar motivationen för jobbet - Förskollärare (långt)

INNEHÅLL