Tappar motivationen för jobbet - Förskollärare (långt)

Mina barn gick på Reggio Emilia förskola och jag ångrar det djupt.

Barnen får välja mycket själva, min son som gillar att bygga , hålla på med lego och leka fritt och gjorde det större delen av tiden. Det gjorde att han inte var förberedd för skolan, han hade ju inte lärt sig hantera pennor genom att rita.

Min dotter fick toppenomdömen, muntliga och skriftliga, de älskade henne. Berodde nog delvis på att hon var väldigt självgående och kunde måla koncentrerat långa stunder.

När hon kom till förskoleklass var de chockade över att hon talade så dåligt, de frågade varför hon inte gått på språkförskola. Dottern fick sen gå hos talpedagog, logoped och speciallärare i fem år. Man jobbade väldigt lite med språkutvecklande arbete på förskolan , inga rim och ramsor och sådant.

Nej det skulle arbetas i projekt och dokumenteras, det var alldeles för avancerat för mina barn, det gav dem inte det de behövde.

Upplevde också att alltför mycket av pedagogernas tid gick åt till dokumentation istället för att tala med barnen.

Jag tycker också att de lade för lite vikt på sång och musik och fokuserade lite ensidigt på det estetiska. Kanske för att det arbetet var lättare att dokumentera och visa upp? Sång och musik är jätteviktigt för barns språkutvecklin.

Visst hade jag och minsann kunnat ta större ansvar för barnens lärande men man orkar och hinner ju inte allt. Jag trodde att förskolan skulle stötta föräldrarna när det gäller barnens lärande.

Anonym (Tvillingmamma)

Äldre 13 Nov 20:33

#9

Anonym (Vad är det för utveckling?) skrev 2016-11-13 20:24:44 följande:

Jag kämpar, jag får skit/sura miner från min pedagogiska utvecklingsledare för att jag inte kommer på en del möten för att jag håller på med en inskolning med t ex en liten 1 åring som behöver knyta an. "Ni ska dela på inskolningen och barn skolas in i verksamheten"

Men det gäller inte alla barn. Barn är olika. En del barn behöver mer tid och mer ti att knyta an kanske till en pedagog först.

Jag har också efterfrågat varifrån detta synsätt kommer ifrån och vilken forskning som stöder detta synsätt. Men inte fått några svar.

Är det någon annan som vet? Finns det litteratur/forskning som jag kan läsa om denna inskolningsmetod?

Kanske tryck från föräldrarna som inte vill offra två veckor på inskolning?

Många föräldrar gnällde över detta i min bekantskapskrets då det bar två veckors inskolning.

Men jag förstår inte varför man gick från två veckor till tre dagar?

Anonym (Tvillingmamma)

Äldre 14 Nov 15:25

#16

En annan sak jag inte tyckte var bra på vår Reggio Emilia förskola var hur man hanterade om ett barn blev utanför. Enligt pedagogiken skulle pedagogen inte styra och absolut inte säga att alla barn skulle vara med. Istället skulle det göras på ett indirekt sätt, genom att tex pedagogen lekte med Kalle som hade svårt att komma in i leken och att barnen på så sätt skulle vilja leka med "Kalle". Jag tycker att det kanske på sätt och vis är bra men jag tycker att det också innebär att pedagogerna inte visar sitt ansvar som ledare. En ledare bör stå upp och säga att, alla barn får vara med leken. Det är viktigt att de vuxna är ledare. Jag tycker också att om Olle har valt byggrummet i fyra dagar i sträck då skall pedagogen säga att idag Olle får du måla.

Anonym (Tvillingmamma)

Äldre 14 Nov 15:30

#17

Anonym (Martta) skrev 2016-11-14 11:58:14 följande:

Mina barn går på en Reggio-isnpirerad förskola i Sthlm. Men här finns olika lekvrån, byggklossar, duplo, hemvrå, etc. men sedan erbjuds barnet också skapande verksamhet, lek i vattenrummet, etc där barnen kan välja miljö och aktivitet. Mitt barn är nu 3 år och jag tycker detta har fungerat fint. Pedagogerna frågar barnet: "Skulle du vilja..." De har en lista också där de ser att alla fått möjlighet att göra vissa saker inom ett tema, som de prickar av abrnen på när de gjort något. naturligtvis tvingar de ingen. I de pyssel etc som erbjuds så ingår tex erbjudande om att klippa med sax. Vilket barn nappar inte på att få klippa med sax? jag tror mycket handlar om att det gäller att visa och erbjuda barnet olika alternativ, utifrån det de sedan känner till och fått prova på kan de välja olika saker.

Tex har de nyss haft tema vatten där de frusit vatten till is, tagit in snö som smält, etc. I dessa teman jobbar de ju också med språket. Mitt barn kommer hem och kan nu massa ord från detta vatten-tema som vi inte skulle pratat om i vår vardag.

Sen förstår jag att man på fsk inte hinner öva på att klippa eller skriva etc i den grad man önskar eftersom det är många barn och få pedagoger. Jag tycker dte är mitt föräldraansvar i första hand att se till att mitt barn blir blöjfritt, lär sig äta med kniv och gaffel, lär sig klippa. Liksom detta med att öva språket, öva skriva, öva läsa. Förskolan är ett komplement till detta.

Däremot tycker jag det är trist att det inte pratas om barnets individuella utveckling på utvecklingssamtalen. På vilket sett skadar det undrar jag. Snarare vore det väl fint att med hemmet kunna samordna saker man övar på.

3 dagars inskolning är ju konstigt också. jag tror på föräldraaktivt inskolning men i barnets takt. Som tur är har mitt barns fsk ansvarspedagoger. Mitt barn är fortfarande tryggast med sin ansvarspedagog.

Men vi har ju så hög personaltäthet i Sverige att förskolan borde hinna lära barnen det viktigaste, rita, klippa mm. Förskolan skall ju kunna kompensera och ge alla barn samma möjligheter. Sex barn per pedagog var det för de stora barnen på vår förskola och öppettiderna var korta, så många pedagoger var på plats samtidigt. Jag tror tyvärr att dokumentationen tog mycket värdefull tid.

Tappar motivationen för jobbet - Förskollärare (långt)

INNEHÅLL