pigan86 skrev 2017-01-22 13:11:57 följande:
Skönt att nu känner att ni blivit hörda och har direkt kontakt med eran läkare.
Vissa saker vill man ju kunna känna att man har "koll" över, man är ju som ganska så utsatt under en ivf behandling. Man kan inte styra eller bestämma något, att lämna hela sin framtid i andras händer är inte alls nå roligt :/
Ja detta är inte lätt, speciellt inte när man har kontrollbehov!
Det svåraste för mig har varit att när jag kommit till kliniken så har läkarna sagt olika saker och ordinerat olika behandlingar. Anledningen verkar vara att de inte läser journalen innan patienten kommer in utan bara går på rutin.
Eftersom vi gör IVF mest pga immunologiska problem så ställer det till det och jag har fått ifrågasätta för att få rätt medicin.
Den gången vi hade garantipris var jag tvungen att göra ett UL för att bevisa att jag inte var gravid så vi skulle få pengarna tillbaka. Läkaren som tog emot hade ingen aning om varför jag ens var där, den är kul när man inte mår på topp.
Vidare har jag haft otur med världens virrigaste och otrevligaste sköterska. Hon verkar inte tåla nån typ av stress och får hon en fråga svarar hon innan man ställt frågan klart, oftast blir man avsnäst. Värst var vid första äggplocket, min man var tveksam att följa med in men jag ville inte vara själv(han har varit med förr för några år sedan innan vi fick vår dotter) Han svimmade efter ingreppet och hon SKREK på min - Varför i helvete skulle han följa med in, han ville ju inte.
Men tack för det, här står jag helt drogad och min man har precis svimmat och det är tydligen mitt fel!
Efter detta har hon skrikit på min en gång till och virrat ihop ordinationer.
När jag sedan blev överstimulerade så sa första läkaren att det var en lätt överstimulering, de tog blodprov, blodprov igen (ingen information om nånting) när jag kom på återföringsdagen så ser jag bara att rummet inte ser ut som det brukar för en återinsättning, läkaren säger bara att han tänkte göra ett snabbt ultraljud.
I det läget måste jag fråga om det är för att bedömma om han han återinförs eller inte. Han svarar då Nej, jag tänker inte återföra något ändå, som om det var helt självklart.
Jag blev så ledsen efter, jag var helt oförberedd på det, ingen har ens andats om att det fanns risk för att det inte skulle bli någon återinsättning.
Efter detta pratade jag lite med en sköterska om att jag kände att jag inte fick veta vad som händer och att vissa läkare inte läser journalerna så jag måste ha stenkoll själv.
Droppen blev nu när vi äntligen skulle få sätta in vårt ägg, då har de tinat båda äggen och vi vet ingenting! Jag trodde läkaren skämtade när hon sa det. Detta är enligt dem inte OK och det skulle tas internt. Men vad hjälper det mig nu? Självklart satte vi in båda när alternativet var att kassera det andra men man ville ändå få chansen att välja eller iaf hinns förbereda sig på det.
Förlåt mitt såååå negativa inlägg men jag behövde spy ur mig lite, jag har ingen att prata med just nu eftersom jag inte orkar berätta för mina vänner att jag ruvar. Känner mig så stressad av att behöva "informera" dem sen när det gått dåligt. Då vill jag hellre kunna komma med glada nyheter eller berätta de dåliga när jag är mogen
