Och dessutom bor i stockholmsområdet, eller ska man resa, plugga och vara infestsvängen tills man är 29-32 år? Är nämligen 25 och har en dotter, modern är lite äldre, undrar bara vad ni som inte bor på landet och inte är white trash vad ni tycker.
Är 25 en bra ålder?
Och dessutom bor i stockholmsområdet, eller ska man resa, plugga och vara infestsvängen tills man är 29-32 år? Är nämligen 25 och har en dotter, modern är lite äldre, undrar bara vad ni som inte bor på landet och inte är white trash vad ni tycker.
Är 25 en bra ålder?
Men det är väl upp till var och en? Känner du dig mogen för ansvaret för ett barn så är du säkert en superfarsa! Om inte så är det ju lite tråkigt eftersom barnet redan finns. Jag begriper inte riktigt frågeställningen.
Men snälla, 25 är väl varken ungt eller gammalt för barn? Jag är 24 och har två barn, är definitivt inte WT för det.
Men det är väl upp till var och en? Känner du dig mogen för ansvaret för ett barn så är du säkert en superfarsa! Om inte så är det ju lite tråkigt eftersom barnet redan finns. Jag begriper inte riktigt frågeställningen.
Varför skulle det inte vara ok?!
Alla gör ju olika val, och om du valt att ha barn är det ditt val - varför behöver du godkännande från okända?
Den som verkligen känner att de är redo för att skaffa barn har fått det mesta om bakfoten. Man blir aldrig redo, det händer bara och så får man bekänna färg.
Huvudsaken är att man gör sitt bästa, sätter barnets behov i fokus och inte är rädd att be om hjälp/råd när man inte kan sitt bästa.
Menar du att du kände dig omogen vid 20 och nu känner du dig lika omogen? (dvs inte helt lämpad för att vara förälder?) Eller vad är det du säger?
Barnet finns ju. Vad skulle du tänkt om alla i tråden svarade att det var helfel med barn vid 25?
Menar du att du kände dig omogen vid 20 och nu känner du dig lika omogen? (dvs inte helt lämpad för att vara förälder?) Eller vad är det du säger?
Barnet finns ju. Vad skulle du tänkt om alla i tråden svarade att det var helfel med barn vid 25?
Normen säger ju att man ska etablera sig och göra karriär först, och gärna bo i hus. Bor i tvåa och vet inte om jag har råd med större
Spelar det någon roll, menar du? Din dotter är ju redan här, så det är bra onödigt att nu börja tänka på hur "okej" det är.
Jag bor inte i närheten av Sthlm men absolut inte på landet heller. Jag hade tre barn vid 24. Åldern säger inte mycket om hur redo eller hur bra förälder man kan bli.
Jag bor i Stockholm och fick första barnet vid 24. Jag uppfattade inte att någon någonsin ifrågasatte det, men så hade jag redan examen, jobb och stabilt förhållande. Däremot måste jag erkänna att det var ganska ensamt. De flesta i mammagruppen var 10 år äldre än mig och av mina egna vänner fick de flesta första barnet ungefär när jag fick tredje.
Normen säger ju att man ska etablera sig och göra karriär först, och gärna bo i hus. Bor i tvåa och vet inte om jag har råd med större
Vänder på frågan.
Vad är det du känner att du inte hunnit med som föräldraskapet hindrar?
Så man är white trash om man bor på landet? Själv tycker jag inte om dryga stockholmare, men jag vet att man blir inte bättre eller sämre som förälder om man bor i Jukkasjärvi eller Stockholm.
Fick själv första vid 26 och visst har vi varit ganska tidiga (dock inte ensamma) i vår krets.
Men vid det laget var vi båda färdigutbildade (5 år) och hade bra fasta jobb båda två. Flyttade till en trea strax innan ankomst. Jag känner bara att jag haft fördelar av att börja ung.
Känner inte riktigt att vi hade något att vänta på. Vill ju hinna resa och uppleva saker tillsammans med barnen. Hade förstås hunnit spara ihop mer pengar om vi väntat lite.
Ja för de flesta!
Har man en sån här funderingar och frågor dock, så Nej.
För omoget
Min man var 23 när första föddes, och dryga 24 när andra kom. Bor i en större stad, dock ej gbg/sthlm. Varken han eller jag festade längre eller ville göra några speciella långresor, vi var nöjda med de chartertrippar vi varit på och hade jobb och bostadsrätt osv, nästa steg var familj. Vi vill resa och uppleva saker med barnen. Tycker inte att man behöver vara WT för att man får barn tidigt, men för att livssituationen ska bli bra behöver man ju ett stabilt förhållande, bra inkomster och ordnade liv förövrigt.
Angående att du inte känner dig annorlunda mot när du var 20 - nä, vem säger att du kommer känna dig annorlunda när du är 30-40-50? Mognadsprocessen är klar tidigt hos en del, medan andra är 35+ och fortfarande lever som 18åringar. Vill man det så är det väl inga fel, men då kanske ett barn är mindre lämpligt. Så beroende på vad man uppskattar och vill med vardagen får man väl göra en egen bedömning... Siffran säger inte så mkt om personligheten och erfarenheter.
Huruvida det är en bra idé att skaffa barn har inte med åldern att göra utan mognad, personlighet och förutsättningar.
Att döma folk för att dom inte bor i en storstad och kallar folk white trash kallar jag inte moget och då kanske man inte riktigt är redo för barn än.
Ålder har ingen betydelse, det handlar om mognaden hos föräldern. Jag ser annars bara fördelar med att vara ung förälder. Du kommer orka va med barnet och göra saker på ett annat sätt, du lär ha lättare till barnasinne med tanke på ålder. Du får fler år tillsammans med ditt barn än någon som skaffar det senare, samt även barnbarn.
Resa kan du göra senare och tidigare i livet. Spelar ingen roll. Min fästmans morföräldrar reser varje år och de är 80 år! om barnen är utsprungna när du är runt 50 år har du hur många år som helst på dig att resa. Samt att barnen klarar sig själv tidigare än när de flyttat hemifrån, så finns gott om tid för det d.
Allt beror på hur du vill lägga upp ditt liv och hur du vill leva det. Det viktigaste är att barnet får känna sig önskat och älskad. Samt att du kan ta det ansvar för barnet som krävs.