Lesbisk mamma

Nu har jag inte haft tid att ögna igenom hela tråden, så ursäkta om jag upprepar vad som redan skrivits - men exakt vad är det du inte kan förlåta henne? Att hon inte vill leva resten av sitt liv i en lögn? Att hon inte vill vara olycklig? Att hon vill få vara sig själv och inte vad hon tvingats vara av ett oförstående samhälle?

Jag förstår att det smärtar din far, och det är tråkigt att han lider, men hon kunde lika lite fortsätta vara ihop med honom som du kunde vara ihop med någon du inte attraheras av (längre) för att det "förväntas" av dig. Hon har, precis som du, bara ett liv. Hon har ägnat en stor del av det livet åt att föda dig och din syster, att ta hand om er. Och nu förväntar du dig att hon ska leva vidare i en lögn? Det är inte schysst, tycker jag. Hon är en egen individ, inte en bakgrundsperson för din livshistoria. Precis som du säkert gjort saker hon inte tyckt om, men accepterat, borde du göra likadant tillbaka. Du måste inte gilla det hon gör, men du är skyldig henne att åtminstone lyssna på henne!

Om hon är helt lesbisk, så är faktiskt skulden på samhället. Hade hon växt upp i ett tolerant samhälle där man får vara lesbisk hade hon knappast försatt sig i en livslögn i så många år. Klart, då hade TS inte funnits, men...

"Eller att hon fortsätter leva med dig olycklig och ensam, medan hennes enda liv sakta tynar bort år för år."

Heh! Try it!

Så... när dina barn är vuxna och har ett eget liv är det FORTFARANDE din plikt att plåga dig resten av livet (som kan vara långt eller kort) för att de inte ska behöva rucka på sin världsbild en smula? Är det det du vill att dina barn ska göra också? Lida med någon de inte älskar, eller kanske rentav hatar? Någon som - gud förbjude - slår och våldtar dem? För att det viktigaste är att stanna tillsammans?

Jag tycker inte man ska stanna i en relation som inte ger en något. Det är inte bra för en själv, det är inte schysst mot partnern, och det är definitivt inte ett positivt exempel för barnen.

Gott att höra! Jag hoppas att det löser sig till det bättre för alla! Att din far hittar någon som faktiskt älskar honom helt, att din mor finner frid i sitt val, och att du och din syster får en givande framtid med lyckliga föräldrar.

Är du gift? Borde du inte väntat tills dina föräldrar är döda och inte längre behöver dig? EGOIST!!!

Man lever bara en gång. Man kan inte sitta och vänta på att stjärntecknen ska bli rätt, att barnen ska bli vuxna, att det blir en helgfri söndag och att alla omen står rätt. Väntar man på det så hinner man dö, olycklig och otillfredställd.

Nej det är inte "naturens ordning". Naturens ordning är att vi lever i flockar, har sex när vi har lust med vem vi har lust, och stannar med den flock vi föddes i eller vandrar till en annan, efter tycke och smak.

Inte heller är det historiens ordning - äktenskap varade sällan särskilt länge före modern tid, då folk dog som flugor. Var inte ovanligt att en person fick gifta sig två-tre gånger eller mer. "Tills döden skiljer oss åt" var liksom mycket mer bokstavligt på den tiden.

Det är en väldigt modern norm, kärnfamiljen.

Trollar du?? TS mamma är LESBISK, inte incestuös hebefil. Eller skulle du tafsa på din son/dotter?

Alltså, hade din mor velat tafsa på dig har hon ju haft lång tid på sig att göra det. Har hon inte gjort det hittills lär hon inte göra det framöver heller. Som sagt, hon är lesbisk, inte incestuös. En del älskar att sprida fördomar, hat och osäkerhet omkring sig, försök att inte lyssna på dem. De tar bara energi och sprider dåliga vibbar omkring sig.

Tvärtom! Hon har agerat som just en utmärkt förebild: stanna inte i ett kärlekslöst förhållande för att du "borde" det, utan gå ut och lev ditt liv medan du kan. Och hon kommer fortsätta vara en förebild, hon har dumpat pappan, inte barnen.

Fast vänta nu - du säger att det inte är "normalt": Det är det förstås, du menar nog att det inte är den vanligaste läggningen. Men du verkar inte själv tro på det, att det är den vanligaste läggningen (eller "normalt" om du så vill), eftersom du är rädd för att mänskligheten ska gå under, vilket ju homosexualitet bara kan bidra till om ALLA är homosexuella. Så även om du säger att det inte är vanligt/normalt, så bygger din rädsla på att det ju faktiskt precis är normalt och vanligt - så till den grad att inga fler barn blir till!

Och bara som liten parentes - man blir inte infertil av att vara homosexuell. Man kan skaffa barn alldeles utmärkt ändå. Inte bara människor som lever samkönat, finns djur som gör det också, och de skaffar barn ändå.

Inte nu längre.

Kanske inte. Många förnekar ju sin homosexualitet, förtränger den, och försöker leva ett "normalt" liv. Normer är starka grejer, på gott och ont.

Jag kan trösta dig med att föräldrar aldrig slutar med det där. Mina föräldrar är fortfarande på mig om hur jag ska göra och vad jag ska göra, och jag fyller snart 45. :-P

Mmm. Hårda ord. Det hela är väldigt nytt och fräscht, jag hoppas hon lugnar ner sig så småningom.