Jag accepterar att du kanske tog det lätt, men jag har inte gjort det.
Klart hon ringer dig, hon är din mamma.
Mina föräldrar gick isär när jag var 10 år, gick hur bra som helst, jag var mest glad över att få ett till rum. Man har ju kvar alla människor runt sig, bara lite mer utspritt.
Detta hände för ett tag sedan men det är när vi fick veta vem hon var med som det blev såhär. Sen bråkade min syster med henne så började ogilla henne då.
Ni reagerar på uppbrottet. Ett uppbrott GÖR ONT och det är fullt förståeligt att ni inte tar det på samma sätt då ni är olika. En mamma som har hållt ihop familjen under så många år vill allas bäst men det är i längden inte värt att må dåligt för att hålla ihop något som inte fungerar. Er mamma har all rätt att vara lycklig och det var svårt för henne att ta detta beslut. Att hon inte umgås med er pappa nu är förståeligt men att ni ska stänga ute henne är inte ok... hon har inte gjort något fel och er barn som hon älskar mest av allt är riktigt otrevliga. Hon förstår säkert varför ni beter er så men det gör det inte mer ok.
Hon skrev till mormor att hon var så ensam alla var så arga. Och att min yngsta syster gör hennes dagar.
Känner och känner ingen av mina vänner är det. Men klart man vet folk. Och har ingenting emot det.
Du har rätt att vara ledsen, men att vara arg? Nej. Jag kanske låter hård, men du ska vara tacksam för att du har en mamma som bryr sig om dig. För hon bryr sig, det är tydligt. Hon ger inte upp trots att två av hennes barn har blivit hatiska.
Jag har flera kompisar som växt upp med mammor som varit usla föräldrar. Har bland annat en kompis som blev placerad i familjehem. Trots detta försökte min kompis lappa ihop relationen med sin mamma. Men mamman ignorerade henne i ett helt år. Min kompis kämpade som in i det, och till sist fick de en relation.
I ditt fall är det tvärt om, här kämpar din mamma för att få träffa dig. Var glad över det.
Ja, din mamma är lesbisk. Ja, hon har lämnat din far. Men det kunde ha varit så jävla mycket värre. Och att hon är lesbisk spelar väl ingen roll. Du är 16 år, känner inte du någon som är homo- eller bisexuell? Slår vad om att du har minst en person i din klass som är homo eller bi. Ska inte ni som är så unga vara accepterande?
Det är att dem gick isär som är värre, hade varit såhär med en man med. Vill dock inte träffa hennes tjej. Hon har inga barn. Tänk så för dessa två barn min mamma är inte så gammal.
Ja, var har hon fel i det? Din syster är allt som hon har just nu...
Skulle nog även känna mig jäkligt besviken om jag som mamma inte uppfostrat mina barn till att vara mindre trångsynta, för vad sjutton spelar det för roll vilket kön person som hon lämnat för är? Ingen. Det är fortfarande sorg över ett uppbrott och det kommer i vågor.
Mamma tycker att pappa inte ska ta ut hans hat på henne framför oss. Hon skrev också på farsdag grattade honom och skrev att lillan ville träffa honom.
Ja, var har hon fel i det? Din syster är allt som hon har just nu...
Skulle nog även känna mig jäkligt besviken om jag som mamma inte uppfostrat mina barn till att vara mindre trångsynta, för vad sjutton spelar det för roll vilket kön person som hon lämnat för är? Ingen. Det är fortfarande sorg över ett uppbrott och det kommer i vågor.
Hon får göra precis som hon vill. Jag orkar inte. Men vill inte jag träffa henne så är det så pappa sa att hon kan inte tvinga mig. Och att stå utanför dörren och gråta utanför pappas dörr är bara fel. Ja det är nu det kom.
Så de gick isär för ett tag sen, men det är först nu som ni börjat behandla er mamma så här? Är det för att det nu blev så definitivt, att de inte kommer bli tillsammans igen? Vad tycker du att din mamma skulle ha gjort, levt med en man som hon inte längre älskar och vara olycklig? Eller skilja sig men sen leva ensam resten av livet? Skulle du vilja leva så?
Min syster har blockerat mamma överallt. Det har inte jag gjort. Men min syster vill det för hon kommenterade en bild på oss och det tyckte hon var jobbigt.
Så de gick isär för ett tag sen, men det är först nu som ni börjat behandla er mamma så här? Är det för att det nu blev så definitivt, att de inte kommer bli tillsammans igen? Vad tycker du att din mamma skulle ha gjort, levt med en man som hon inte längre älskar och vara olycklig? Eller skilja sig men sen leva ensam resten av livet? Skulle du vilja leva så?
Hon skrev ett jätte fint sms måste jag erkänna. Min pappa är förbannad och orkar inte ens vara hemma han ville dö säger han. Min mamma försöker få mig att bowla med henne efter jobbet, eller äta med henne efter pläderingen.
Din mamma verkar väldigt klok. Jag förstår att det är lätt att välja att ta parti för din pappa som mår dåligt men han beter sig verkligen inte ok när han lägger sin ilska och sorg på er. Det var fint av din mamma att skriva till honom på fars dag tycker jag!
Hon stod vid dörren och grät. Tycker hon kunde berätta för oss att hon gillade bara tjejer för många år sedan. Varför göra det nu?
Nej, hon kan inte tvinga dig men om din pappa betedde sig som en bra förälder i det här skulle han uppmuntra dig att träffa henne istället för att försöka få dig att låta bli. Det är klart att din mamma blir ledsen, det tror jag att du också skulle bli om de du älskade mest plötsligt vägrade träffa dig och prata med dig.