• Plupp73

    Lesbisk mamma

    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-23 10:19:48 följande:

    Nu gör ju du precis samma sak som du anklagar mig för att göra. Pressar mig. Jag har tagit detta svårt, men har faktiskt varit den som pressat min mor minst ska du veta. Varje dag skriver jag att jag älskar henne. Varför tror du jag inte orkar vara i skolan? Tror du att jag inte är i skolan för att det är roligt eller. Jag lägger redan skuld på mig själv varje dag. Skulle hon lyckas tagit sitt liv hade vi alla gott under jorden. Hon är väldigt svängande i humöret mot mig men jag säger ingenting utan låter henne vara det. Jag tar på mig det, jag kommer inte lämna henne för det. Pappa skrev till henne ska jag komma med barnen, mig orkar hon inte träffa men lillasyster fick komma vilket gjorde pappa arg. Du har tre barn inte ett skrev han.


    Det måste ju finnas någon anledning till att hon orkar träffa din lillasyster men inte dig. Itråden framstår du genomgående som ganska jag-centrerad/självcentrerad och du tycker mycket synd om dig själv. Det framstår också som om du inte ser själv att du är det. Lillasystern anklagar henne inte, ställer inte krav och reagerar inte på hennes livsval. På det sättet ger hon energi, inte tar.

    Jag tror att du behöver en oberoende vuxens perspektiv på dina reaktioner så att någon sätter gränser.
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-22 23:44:34 följande:

    Nu är det såhär att min mamma är självständig så hon behöver ingen som tar hand om henne. Har absolut inte pressat henne, vill du veta vad jag skrev att jag är glad för deras skull och ett grattis. Men min pappa tror att det kommer göra så att vi får dålig kontakt. Skrev att jag hoppas hon vill umgås som förut.


    Alla behöver någon som tar handom en när man mår dåligt, din mamma också. I er gamla familj kanske hon tvunget måst vara den starka. Nu verkar hon ju ha en flickvän som ser hennes svaga och hjälpsökande sidor, och hon har sina egna föräldrar som verkar finnas för henne. Hennes större barn tycks mest ha egna behov av bekräftelse och det fixar hon inte nu när HON är den som är liten, svag och behöver bli omhändertagen. Då behöver man folk omkring sig som bara kramar och inte kräver någonting tillbaka.
  • Plupp73

    Det är förstås komplicerat för dig, det har varit många reaktioner runt omkring av alla slag som du hela tiden fått förhålla dig till. Från pappan, systern, mamman, mormor/morfar, lillasyster.....

    Vad gäller din pappa och syster så har jag inga ord för deras beteende.

    Din mamma är nog en stark och fantastisk person som funnits för andra och tagit hand om dem. Men någon gång sviktar även en klippa - och då.är det viktigt att det finns människor som förmår att öppna famnen och fånga in och bära upp henne. Någon måste lyssna på lyssnaren...

    Du kan som hennes barn inte bli hennes lyssnare eller terapeut. Hennes lyssnare måste vara en annan vuxen, tex flickvännen, föräldrarna, bästa vännen. Utöver en professionell psykolog etc

    Din roll är att förstå och lyssna in att hon mår dåligt och inte är stark just nu. Punkt. Du får krama henne, du får skicka ett kort eller ett brev, blommor. Du får inte kräva något tillbaka just nu. Hon älskar dig - men troligen inte sig själv just nu. Du kan inte värdera hennes moderskap utifrån om hon svarar på sms. Den oro du känner får du inte ta ut gentemot henne genom att fråga och söka bekräftelse. Ställ frågorna till någon vettig vuxen i omgivningen - kanske flickvännen, din mormor etc. Din pappa känner sig fortfarande sviken av din mamma, och för honom är det nog jobbigt att hon flyttar ihop med en annan. Han är inte riktigt vuxen i sitt sätt att bedöma och se på din mamma ännu. Därför bör du ta det han säger med en nypa salt just nu.

    Om du har en bra lärare, skolsköterska, kurator etc, prata med dem!

  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-24 00:07:10 följande:

    Mamma är inlagd ännu. Undra när hon kommer hem. Hon ska få ect eller vad det hette. Hon blir lite konstig efter sina tabletter.


    Om hon får ECT så har hon en riktigt djup depression. Tablettbehandlingen av depression ger biverkningar där man ibland i början får ökad ångest och djupare depression. Sedan kan man uppkevas lite känslomässigt avtrubbad...

    Du kan inte göra mycket mer än att bara vara hennes fina dotter och visa att du älskar henne som mamma. Det är egentligen det enda hon behöver från din sida. Hur hon bemöter dig handlar om hur hon mår, inte om hennes kärlek till dig. Hon frågar för att hon bryr sig om dig, hon är din mamma och försöker förtvivlat att sköta den delen fastän hon knappt klarar att hålla näsan över vattenytan.

    Hon är fortfarande den fina mamma och människa du beskriver. Er relation har inte ändrats. Hon visar att hon fortfarande bryr sig om och tycker om (men inte är kär i/vill leva med) din pappa. Hon blir ledsen när du säger något om honom och värnar om er relation. Hon bryr sig om att du ska må bra och att det ska gå bra för dig, därför reagerar hon på hur du mår, på din vikt, på att du skolkar från skolan. Hon bryr sig, men kan inte just nu vara den stabila och trygga pelare hon alltid varit för familjen och på sitt jobb.

    Allra troligast så dömer och skuldbelägger hon sig själv mycket hårt för att hon tycker att hon splittrat familjen, fått din pappas liv att rasa ihop, förlorat kontakten med din syster, inte klarar sitt moderskap, inte klarade att vara en bra fru......

    Allt det hon fått höra från andra säger hon nog sig själv flera gånger om dagen. Utmaningen nu är att hon ska klara att leva med all skuld hon känner över att hon upplever att hon förstört för dem hon älskar (inkluderat din pappa). För sina föräldrar och sin flickvän har hon nog inte så mycket skuldkänsla - de kan dessutom ta hand om henne när hon är svag.

    Din lillasyster är liten nog att bara vilja ha sin mammas famn och trygghet, och det kan hon ju ge.

    Så det bästa du kan göra när du träffar henne är att köpa med dig saker hon gillar (godis, frukt, spel/pyssel/bok/tidning etc). Prata inte om din pappa, inte om din syster. Inte om hur dåligt du mår. Ta kontakt med en vuxen du kan prata med och ta ut alla känslor och all oro med den personen - inte ihop med din mamma.

    Kom ihåg. Hon älskar dig. Hon älskar bara inte sig själv nu. Alltså behöver hon bli älskad av er, så att hon kan se att det går att tycka om henne och kanske återkomma till att börja leva igen.
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-27 09:54:01 följande:

    Hon blev helt galen för att jag inte är i skolan. Och så pratade pappa med henne om vem jag ska bo hos då blev hon jätte arg. Hon sa att hon kommer inte klara sig utan mig i en månad hon har aldrig varit utan mig så länge. Ska jag bara träffa henne en dag i månaden det lät helt sjukt tyckte hon. Hon förstår inte att jag mår så dåligt som jag gör. Hon skrev till mig att vill du inte träffa mig och bo hos mig för att jag har en flickvän. Vad har jag gjort dig skrev hon? Kan hon inte bara acceptera mitt val, och sluta ifrågasätta mig på varje punkt. Hon tycker det är jobbigt min syster kommer inte bo där alls hon har ngen kontakt med mamma längre, min yngsta lillasysyer ska bo hos både mamma och psppa. Jag ska bo hos mamma men mer hos pappa eftersom det blir lättare för mig, har mitt rum hos pappa mina saker allting, orkar inte flytta sakerna hela tiden. Det blir ingen trygghet. Hon ringde mig flera gånger nu imorse orkar inte svara för hon kommer bara skälla på mig. Klickade fick ett meddelande du klickar inte mig ska du veta det är det sista du gör . Hon har blivit så elak hon skäller bara på mig. Hon skulle hjälpa mig med skolarbetet för ligger efter, hon orkar inte ens leva hur ska hon orka hjälpa mig då? Jag älskar min mamma jätte mycket men hon är så arg på mig hela tiden.


    Hon är inte elak, hon mår dåligt över att allt runt henne krackelerar. Hon mister de viktigaste relationer hon har. En dag/månad är minimalt med sin dotter. Att du mår dåligt av bytena och vill bo hos din pappa på skoldagar är en sak - men en dag/månad?! Varannan helg hade varit rimligare.

    Om du inte orkar prata med din mamma såfår du vara takryggad och på ett kärleksfullt sätt svara och säga just det. Eller i värsta fall sms:a. Man klickar inte bort människor man bryr sig om.

    Bry dig om din mamma! Ni beter er som främlingar mot varandra i er familj!
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-27 21:39:15 följande:

    Skulle jag vetat vad som hände skulle jag aldrig gjort detta mot dig. Skrev hon till min syster.


    Hon har gjort ett val som egentligen var helt nödvändigt för henne (annars väljer man inte som gift 3-barnsmamma att byta liv och bli lesbisk), men som fullkomligt slog sönder hennes tillvaro - när man nu ser det i perspektiv. Hon förlorade sin man, vilket hon räknade med. Men hon har i princip förlorat båda sina äldsta döttrar, varav en hatar henne och den andra nu kan tänka sig att bo med henne 1g/månad, och inte har en kärleksfull kontakt med henne längre. Den yngsta dottern har bra kontakt, men kommer att bo varannan vecka. 

    Vad har hon kvar? Varför ska hon vilja leva det här livet? Hon har i princip inga barn kvar. Det är sina barn en mamma lever för i första hand. Din mamma verkar vara en väldigt fin person, hon framstår omtänksam. Dock misshandlas hon psykiskt av sin egen familj...

    Troligast är att hon kommer att försöka ta sitt liv igen. Depression är ett livshotande sjukdomstillstånd, hon får ECT-behandling vilket innebär mycket djup depression. Det här är väldigt allvarligt och farligt - och tyvärr har ingen vettig vuxen funnits runt er och fått er att gå ur sandlådan och fatta läget. 

    Jag tror att någon också bör förklara för din syster att er mamma på riktigt riskerar att dö. Din syster (och du själv) kommer att få väldigt svårt att leva med skulden över hennes självmord om hon senare lyckas. 

    Inse att era reaktioner inte är värda förlusten av hennes liv.
  • Plupp73

    Det här gör mig ledsen och förbannad. Hon kommer att göra fler självmordsförsök -och tillslut kommer hon att lyckas. Normalt står folk förlamade runt och frågar sig vad mer ee kunde gjort -och de flesta har då gjort ALLT för sin anhöriga.

    I det här fallet har alla förstått i god tid, och ingen gör någobting. Alla tänker på sig själva. Sorgligt när någon levt här på jorden helt i onödan.

    För övrigt rycker jag att minsta systern borde bo heltid hos sin mamma.

  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-28 08:41:28 följande:

    Hon sa själv att tack för att jag har dig, du får mig att vilja leva. Jag älskar min mamma men blir så ledsen att hon inte vill ses, att allting kommer bli annorlunda. Jag vill ha min mamma tillbaka jag önskade hon var lycklig, jag vill och jag behöver det. Jag vill bara gråta ut i hennes armar men det går inte allting är annorlunda. Hon är den starkaste och den bästa av dem alla. Och jag hoppas hon inte lämnar sina döttrar ensama. Som pappa sa tänk på dina döttrar dem behöver dig.


    Hur ska hon förstå att hon är värdefull och behövs när en av döttrarna uttrycker hat och har brutit all kontakt - och den andra enbart kan tänka sig djupare kontakt en gång/månad.

    Vad har hon att komma hem till? Ensamhet, ensamhet, ensamhet.....

    Hur hade du själv upplevt livet om du hade varit i din mammas situation . Om din pappa hade varit vuxen hade han ställt ultimatum mot er som är äldst och fått er att inse allvaret. Han hade tvingat din syster till vuxen kontakt, och inte bara accepterat att du vill bo där enbart 1g/månad.

    Det här är fördjävligt. Jag önskar att någon möter din mamma med öppna ögon och utan en yanke på sig själv och ser henne i den förtvivlan hon har. Hon är inte psykiskt sjuk - den här situationen och ert sätt att bete er gör henne sjuk. Hon har mist allt!
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-28 10:08:09 följande:

    Tro mig min pappa har bråkat med min syster flera gånger. Han sa att du säger inte hora till din mamma hon är ingen hora hon är din mamma. Min syster sa senast igår att hon hoppas att mamma dör eller får ett nytt barn så hon låter oss vara. Hur dåligt en min syster beter sig det sista mamma skrev är hur mycket hon älskar min syster. Och att ingen kan ersätta hennes döttrar. Lyckligaste dagen i hennes liv var när hon fick tvillingar har hon sagt. Mina systrar har allrid varit hennes tjejer hennes flickor. Jag har som sagt alltid varit pappas tjej. Alla vi har försökt pratat med min syster men det ger ingenting. Ingen nytta. Pappa är bara rädd över att vi ska hitta henne, han tycker inte ett barn förtjänar det. Jag vill bara krama om mamma och säga att jag älskar henne mest på jorden. Hon kommer alltid ha mig och min lillasyster kvar. Men det vill hon inte hon behöver oss alla tre för att vara hel. Hon sa till min syster att hon kunde vara ensam hela livet om min syster valde att träffa henne. Frågade mormor om hon frågar om oss när hon varit dit. Och nej det gjorde hon inte. Hon tjatar dock på mig om att hjälpa mig med läxor. Sedan frågade hon är det för att jag har en flickvän ni väljer bort mig.


    Samla dig nu och ta ditt förnuft till fånga!!
    1) Ha daglig kontakt med din mormor, fråga henne EXAKT hur DU ska göra för att få din mamma att må så bra som möjligt. Sedan gör du EXAKT så - men ingenting ifrågasättande av hennes kärlek till dig, eller varför hon inte svarar etc. Det är en människa med en livsfarlig och livshotande sjukdom....
    2) Fråga om du kan få prata med en läkare eller ssk inom psykiatrin för att få information om depression för att få förklaringar. Många inom psykiatrin satsar på anhöriginformation, även för barn och ungdomar. Jag tycker att du verkar få väldigt bristande info från alla i din omgivning. 
    3) Prata med din pappa ordentligt. Han MÅSTE få din syster att kommunicera med din mamma så att de hittar varandra igen. Din syster är arg nu pga sin inre smärta. Hon har stått din mamma nära och uttrycker nu sin rädsla och smärta över det svek hon upplever då din mamma lämnade familjen. Hennes uttryck är på det här sättet, med att uttrycka aggression och hat. Hon är liten, rädd och känner sig lämnad av mamman. Om någon som beter sig vuxet tar sig an henne så kommer hon ganska snart att gå in i din mammas famn igen.
    Hon får givetvis inte säga hora - enligt din pappa. Men det är inte nog - det MÅSTE bli en kommunikation mellan din mamma och syster. OM din mamma i sin djupa förtvivlan över att ha förlorat sina barn lyckas begå självmord så kommer din syster inte att klara att hantera skuldkänslorna över det, utan förlora kontrollen totalt.
    4) Jag hoppas att ni inte tvingar henne att bryta med sin sambo, att en fin relation inte går sönder pga egocentrerade barn. 
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-28 10:46:03 följande:

    Min syster är inte liten hon är lika gammal som mig då vi är tvillingar. Den yngsta är liten

    hon har nyligen fyllt tre år. Men hon älskar mamma pussar kramar osv. Hon frågar dock pappa vart är mamma hela tiden åka mamma. Vilket pappa tycker är jobbigt. Det spelar ingen roll vad folk säger och gör min syster kommer aldrig återuppta kontakten hon har egna problem. Hon har 1 slagit min mamma blå, hotat hennes flickvän kastat ägg på mammas dörr. Haft sönder all post. Sagt att hon hoppas att hon dör. Min mormor var så ledsen för mamma hade sagt till läkaren att släpp ut mig här ifrån så kan jag göra det som är bäst för alla, jag orkar inte mer och jag vill heller inte mer.

    Så min syster är absolut ingen idé att kommunicera med, jag förstår jag försöker men inte hon. Pappa är ensam tar hand om allting han träffar dock en ny. Men vi går i första hand.


    Ni går i första hand för er mamma också, det är ingen skillnad där. Skillnaden ligger i att hon inte kommer i första hand för er. NI gör skillnad mellan era föräldrar. Även du, eftersom du hela tiden försvarar din pappas brister och hugger på din mammas brister.
    Se till att berätta för din mamma att hon är älskad. Skicka brev, kort, blommor....så dåligt som hon mår så kan det vara försent när som helst. 
    Ta aldrig någon du älskar för givet. 
  • Plupp73

    Det är för ert bästas skull hon vill försvinna från det här livet. Det är så hon ser det. Ni kan förändras hennes synsätt, men bara genom att älska HENNE som hon är.

  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-28 11:27:58 följande:

    Jag håller med men min syster mår heller inte bra, mamma smsar pappa och frågar hela tiden hur hon mår. Och pappa har sagt till henne att det sköter han själv. Eller hans flickvän. Har hon uttryckt självmordstankar skrev mamma. Och att hon måste få veta. Farmor sa också när det skiljdes när hon lämnade pappa att hoppas pappa får ett baen till, men att hon inte kan få det efter detta hon gjort.


    Din pappa stänger aktivt din mamma ute från allt som rör er, och säger att han eller hans flickvän sköter det som rör din syster. Hon får ingen information. Hon är ute i kylan. Din farmor uttrycker sig rent fruktansvärt. Vilken människa!

    Jag förstår att din mamma upplever att hon inte har någonting kvar att leva för. Ni stänger henne alla ute. Om ni skulle lyfta blicken och sluta tänka på er själva,se henne för den hon alltid varit - så kanske det kunde finnas ett liv även för henne. Men efter att ha följt den här tråden under flera veckor, så tror jag inte att någon i er familj har någon som helst medkänsla i kroppen. 

    Nu arbetar jag som läkare, men hade jag varit lärare så hade jag sammankallat hela elevvårdsteamet ihop med BUP och vuxenpsyk till krismöte. Trodde verkligen inte att dagens vuxna och dagens upplysta ungdomar kunde bete sig så.
    När er mamma försvunnit från livet kommer ni dessutom att gråta floder - men inte över henne - utan över att hon lämnat ER ensamma. Ni kommer aldrig att inse att hon aldrig för en sekund lämnade er, utan att det var ni som först lämnat henne hundra gånger varje dag.....

    Det här är en riktigt sorglig familjehistoria som får åtminstone mig att totalt tappa tron på mänskligheten. Vad är Trump för katastrof - när familjemedlemmar driver varandra till självmord....?
  • Plupp73

    Men om du längtar så efter din mamma, och att vara med henne - varför säger du då (via din pappa) till henne att du enbart kan tänka dig att vara där 1g/månad?

    Snälla människa- gör nu som följer:
    - Gå efter DITT hjärta och samvete. Om du älskar din mamma, ifrågasätt inte hennes kärlek utifrån hur hon svarar eller utifrån vad hon orkar just nu. Skriv, skicka brev, blommor och små tankar varje dag. Och saker du vet att hon gillar. Påminn henne hela tiden om din kärlek,men kräv INGA ord tillbaka, och INGA handlingar. Hon är sjuk just nu - du kan i huvudet jämföra hennes sjukdom med cancer; det skulle kunna vara botbart, men kan också vara dödligt.
    - Sätt inte upp några planer nu om hur mycket du ska vara med henne om en månad, eller hur mycket du ska bo där. Dels för att du faktiskt inte kan säga det nu (pga att hon är sjuk och ej färdig för att skrivas ut från sjukhuset pga självmordsrisken). Hon skall absolut INTE meddelas att hon bara får kontakt med dig 1g/månad av din pappa, och hon skall ABSOLUT få den information hon vill ha om din syster. Hon är fortfarande mamma, fastän hon är sjuk. Att hon inte ska ha krav på sig, innebär inte att hon ska utestängas helt från allt vad gäller er.
    - Jag tror att din syster innerst inne längtar ihjäl sig efter sin mamma, och att det är därför hon reagerar så på de sms du får.
    - Din mamma sörjer just nu det barn hon förlorat - dvs din tvillingsyster. Det innebär inte att hon älskar dig mindre. Hon försöker att få tillbaka din syster in i sitt liv, och hon är beredd att ta vad som helst - tom bryta med sin flickvän. 

  • Plupp73

    Var nu realistisk. Hon KAN inte gå på bio någon dag, eller träffas på café. Det är naivt. Hon är inneliggande på tvångsvård inom psykiatrin pga att hon är starkt självmordsbenägen.

    Du kan enbart träffa henne på avdelningen, OM hon känner att hon orkar det, och om läkaren ger sin tillåtelse. 

  • Plupp73

    Jag tror dig faktiskt, det är dock viktigt att du visat det om och om igen så att du övertygar henne tillslut. Och inte tar hennes sjukdom som ett uttryck för att hon inte älskar dig.

    Att städa hennes lägenhet är jättebra. Kärlekbtill bågon visas i handling - inte bara ord.

  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-28 19:51:11 följande:

    Nu är hon arg igen hon skrev ett förbannat sms. Du hälsar aldrig på frågade igår men hon orkade inte. Blir så ledsen


    Håll det ifrån dig. Hon är sjuk just nu. Ring mormor och prata med henne om hur du ska ta det. Åk och hälsa på imorgon.
  • Plupp73

    Hon mår så här dåligt troligen pga att hon känner sig som en kass och urdålig mamma. Hon känner att hon splittrat familjen, gjort sin fd livskamrat ledsen och förstört livet för sina barn. Det barn hon upplever att hon inte förstört livet för är din lillasyster, därför orkar hon träffa henne. Hon upplever nog också att hon klarar att vara en bra mamma för henne, även när hon mår dåligt.

    Det är inte ditt fel att hon mår dåligt. Det är situationen - att ha kraschat hela sitt liv och förstört för alla man bryr sig om. Hon har ju alltid varit någon som fått andra att må bra, och nu känner hon sig som orsaken till att alla mår dåligt.....

    Sedan har hon ju fått en fullkomligt förstörd relation till din syster. Och det val som hon gjorde för sin egen skull, att leva med sin flickvän, fungerade inte. Nu har din syster ställt ultimatum, och din mamma kommer att välja bort den hon är kär i för att få tillbaka en självisk dotter...

  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-29 18:31:07 följande:

    Men vad är skillnaden mellan mig och min lillasyster? Vi är systrar. Jag känner att det är mitt fel. Hade du lämnat din kärlek för ditt barn?


    Ja, jag hade lämnat min kärlek för att behålla relationen till mitt barn. Och jag hade gjort det om mina barn inte mådde bra av den relationen. Nu har jag (precis som din mamma) 3 döttrar och ingen av dem har gudskelov tvingat mig att göra ett sådant val. De trivs väldigt bra ihop med min kvinnliga sambo, och det gör deras pappa (min fd man) också.

    Den enda skillnaden mellan din minsta syster och dig är att hon är så liten att hon inte förstår vad som händer, och oroar sig inte över er mamma, ställer inte frågor. Det räcker att hon får sitta hos sin mamma och vara med henne.

    Det är ingen skillnad på din mammas kärlek till er tre, det kan jag garantera. Din lillasyster ser inte hur dåligt mamman mår när de ses, det gör du. Hon vill inte att du ska se henne sådan och bli orolig.
  • Plupp73
    Anonym (Lillan) skrev 2017-01-29 21:28:08 följande:

    Grejen är den att det spelar ingen roll vilken kvinna min syster hade träffat, hon är emot lesbiska par och tycker dem är vidriga precis som bögar. Min mammas flickvän är jätte snäll. Men hon sa till mormor kommer va olycklig om jag lämnar henne men är värt om det är så att jag får tillbaka min dotter.


    Det är helt fruktansvärt att din mamma tvingas välja mellan en av sina döttrar och kärlek. Men de flesta föräldrar hade valt sitt barn, trots allt. Dock är det ju så att din mamma får välja bort någon hon tycker väldigt mycket om, vilket är ett extremt högt pris att betala.

    När det gäller din mammas kärlek till er tre så är den evig och oändlig, men fortsätt att hålla kontakten - det är viktigt för att hon skall känna att det är värt att leva. 
Svar på tråden Lesbisk mamma