Jag är 30 och har en ny pojkvän vill ha barn nu!

Ska ni inte lära känna varandra först och bo ihop ett tag så ni ser om ni orkar med varann?

Tycker du ska ta upp frågan med honom. Men ni bör ha bott ihop i något år iaf innan ni går vidare med de planerna. Det krävs bra kommunikation föräldrar emellan.

Om du inte känner honom tillräckligt väl för att tro att han skulle ställa sig positiv till att skaffa barn med dig (inte nödvändigtvis pronto) så är det läge att avvakta, 6 månader, eller mer, kommer påverka din fertilitet minimalt men göra det betydligt mer sannolikt att ni tar rätt beslut och i förlängningen göra det mindre sannolikt att du behöver gå genom samma process igen med ytterligare en man. Är lite i samma sits som du och att planera barn finns inte på kartan innan vi känner varandra bättre, bott ihop ett tag, löst problem ihop, mött motgångar tillsammans och varit rejält förbannade på varandra.

Tack för svaren, jag är nog mest orolig att man sumpar sina chanser att bli gravid under dom åren man bor tillsammans för att känna om allt är rätt oss emellan. Om jag ska vara ärlig så hamnar att få barn högre på prioriteringslistan än ett livslångt förhållande med denna man (prio två) :)

Lisa

Du låter inte mogen för barn så du borde vänta några år till.

Vad får dig att skriva så? Hur vet man att man är mogen nog för barn?

Vänliga hälsningar,
Lisa

Jag tycker ditt resonemang om att din prio 1 är att få barn inte att ha ett livslångt förhållande till pappan. När man får barn har man för all framtid ett livslångt förhållande till pappan. I min värld är prio 1 att ha en stabil relation med barnens far, därigenom får vi en bra relation till barnen. Att mamma och pappa står enade, att man visar kärlek etc. Att gå in i en relation med inställningen att bara skaffa barn och inte bry sig om förhållandet håller eller inte låter inte optimalt.

Kan du inte bara fråga allmänt om hur han ställer sig till att skaffa barn någon gång och när han tror han kommer vara mogen för det osv. Inte specifikt att ni ska skaffa barn ihop alltså. Då märker du ju lite hur mogen han är för att ens tänka på det. Ni har bara varit ihop ett par mån och du är bara 30 så ta det lite lugnt och lär känna honom.

Är singelinsemination ett alternativ? Om jag kände som du hade jag övervägt det alternativet faktiskt.

Mjo jag fattar vad du menar. Svårt att förklara vem man är och hur man tänker på några få rader i ett forum. Min största dröm i livet är endå att ha en kärnfamilj där mamma och pappa kommer överens. Det skulle vara helt otroligt underbart. Har dock en mer pragmatisk inställning till förhållanden tex hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa (tyvärr) men jag tror inte att många ångrar att dom skaffade barn tillsammans.

Vänliga hälsningar,
Lisa

Ja, det är verkligen ett alternativ. Har funderat över insemination sen jag var 25. Kanske ska slappna av lite och tänka "att jag kan ju alltid inseminera mig om det inte funkar mellan mej och min nuvarande". Fast vill ju helst att mitt barn ska ha en närvarande pappa.

Det förstår jag absolut, men om alternativet är att stressa honom (vem vet, han kanske också vill ha barn relativt snart) och i värsta fall skaffa barn med någon som inte kommer vara närvarande ändå så hade jag övervägt att skaffa barn själv för att vara säker på att inte antingen bli utan eller ändå ensamstående. Relationen hade säkert fått sig en utmaning dock. Precis som du hade jag satt barn främst, och hellre chansat med just den relationen än bli utan barn för att man väntat för länge.

Tack för dina råd, har fått mig en tankeställare nu. Tror jag frågar han rent allmänt hur han ställer sig till barn, om han svarar att han inte vill ha eller vill ha om 3-4 år då skriver jag nog in mig på insemination. Hellre det och kanske sätta relationen på spel än att aldrig bli mamma :/