Anonym (Älskar) skrev 2016-11-18 12:02:27 följande:
Ok. Så. Bara finnas i bakgrunden. Jag menar inte att jag vill styra upp. Har absolut inte pratat om det utan mer att jag försöker peppa pappan till att sätta några gränser. Just nu finns inget och barnen mår svindåligt.
Jag siktar på att ha kul med den när jag är där. Jag försöker vara den extra vuxna jag önskar fanns där för mig när jag var liten. Min mamma levde ensam och träffade en man först när jag var tonåring och så betydde ju inte jag mig om honom.
Det här är ju åldrar som är lite känsligare. Kramar bara barnen när de kommer till mig. Är jag ändå för på?
Du är för ivrig och lyssnar nog mer på dig själv hur du vill ha det. Ja, finnas i bakgrunden, för barnen räcker det med att de vet att du finns där när dom behöver dig. Det är tillräcklig trygghet för dom, mer än så behöver du inte göra i den rådande situationen.
Släpp detta med att sätta gränser. Det är inte läge för det just nu. Självklart så ska du ha dina gränser runt dig själv. Men vad är det för gränser du söker, just nu detta med att sitta i knäet, kanske inte vilja gå och lägga sig är nog mer en reaktion på vad de gått igenom.
När det gäller sömnen så det enda jag skulle tro att hjälper, det är att få barnen att hitta sina egna signaler igen. Dvs att de själva lär känna igen "nu behöver jag sova"-signalen från kroppen.