Vet inte min plats

Din telefon eller dator verkar förvränga det du försöker skriva vilket gör innehållet till vissa delar svårbegripligt. Men kontentan verkar vara att du har vissa synpunkter eller låt oss kalla det mild kritik mot hur pappan gör och inte gör samtidig som du själv är så känslomässigt involverad i honom att du inte verkar se nyttan av att du själv skulle behöva hålla en ganska stor distans till familjen och den kris som främst barnen befinner sig i nu.

Jag håller med sextiotalist, men skulle vilja gå ännu längre och säga att ni borde lägga relationen på is ett långt tag. Verkligen olyckligt att pappan inte inser det och att du inte förmår låta bli dem utan tvärtom förefaller umgås med tankar och känslor på hur du ska kunna komma dem närmare, vara där mer, sovna över oftare och kanske också inspirera pappan till att ändra sovtider och annat.

Det är inget bra något av det, i en situation som den du beskriver att barnen hamnat i.