Har ni högutbildade svårt att förstå att människor som inte är det, inte vill vara det?

Nej, det har jag inte svårt att förstå.

Jag är akademiker men har hantverk som hobby och lägger otroliga mängder tid på det så jag förstår kanske båda sidorna, men jag kan inte se någon motsättning i detta. Jag vet inte om jag förstått helt hur du menar med att du inte vill utbilda dig mer. Jag tänker att vi vill väl alla lära oss mer och mer hela tiden, men kanske inom olika fält? Jag lär mig ständigt saker men det kanske inte syns i mitt CV för allt är ju inte via universitetskurser. 

Om man tror att vissa personer inte vill lära sig mer för att det är "jobbigt",  tex samhällskunskap för det är "jobbigt" med politik eller att man inte orkar lära sig hur EU fungerar för "jag bryr mig inte om vad som händer i andra länder" eller liknande, ja DÅ tycker jag det är korkat och man kan nog säga att jag lite grann ser ned på den typen av person. Då tänker jag att man lever ett delvis inskränkt liv, inte orkar titta på nyheterna på tv, man vill bara leva i sin egen lilla bubbla och likt strutsen stoppar huvudet i sanden. Har dock svårt at tro att det här skulle gälla så många.

Jag förstår mycket väl att man inte vill ha mer utbildning. Det finns alldeles för mycket utbildning idag som är fullständigt meningslös och som bara kostar skattebetalarna en massa pengar. Såna vänner som tycker att du inte ska ha barn är inga riktiga vänner.

Ja, jag tycker att det är lite konstigt med människor som inte vill utbilda sig faktiskt. Jag älskar att lära mig saker och kommer antagligen fortsätta läsa deltidskurser vid sidan av jobbet resten av livet :) Däremot respekterar jag att människor har olika intressen och prioriteringar. Jag gissar att det finns andra som tycker att jag är skitkonstig som är helt ointresserad av sport, kriminalserier eller att prova nya sorters vin...

Sålänge man tjänar pengar på det och trivs så är det bra.

Men vilket hantverk är det du jobbar med och hur får du det att gå runt? #nyfiken#

Självklart tycker jag fortfarande om att lära mig saker, jag tycker om att fördjupa mig i saker, osv. Det jag menade med att jag inte vill lära mig mer i min ts, är att jag inte vill studera mera. Jag vill inte studera till att bli någonting inom något annat yrke. 

Jag jobbar ju såklart också med ett yrke som jag aldrig kommer bli fullärd i, jag lär mig varje dag.. 

Jag känner igen mig gott! Jag och min sambo har gjort lite karriär (är bara 20 och 21 år) och är, tro det eller ej, redan chefer. Vi har tillsammans en inkomst på 1,3 miljoner/år och nej, vi bor inte i Sverige numera. Vi har ALLTID haft MVG/A i betyg och alla våra vänner hemma i Stockholm pluggar något "fint" ingenjör/ekonomi/jurist. De verkar numera se ner på oss för att vi inte pluggar vidare och ser oss som oambitiösa? Fattar inte grejen med att plugga? När man redan idag ligger på denna nivå. Om någon jag mött är min sambo extremt ambitiös och jag likaså, vi vill ständigt klättra. Så jag förstår heller inte det där med att det är viktigt att ta ett studielån på en halv miljon, för att sedan låta 50%av de som tagit utbildning landa på 30.000/mån resten av sina liv. Att utbilda sig i Sverige ser jag snarare som "den säkra lata vägen", medan jag tycker entreprenörer och folk som vågar ge sig ut och arbeta sig upp är de ambitiösa.

Jag är högutbildad och gifte mig med en man som knappt klarade gymnasiet. Han är dock en av de mest allmänbildade och kloka människor jag vet. Utbildning säger inte allt om vem, vad eller hur man är. Jag känner många högutbildade som är stenkorkade. Möjligen har man chansen till en bättre lön/löneutveckling i vissa yrken som kräver en examen.