Kärlek på jobbet vanligt?

Såhär tänker jag ang flirt/otrohet eller vad det nu är. Vi börjar från början och hit tror jag inte så många tar sig.

Titta dig i spegeln och fundera på vad du ser, och framförallt vad du vill se. Vill du se en person som flirtar, är otrogen eller bara är lite öppen för förslag? Kanske, kanske inte. Om du inte vill se det, gör följande.

Tänk genom hur mänskliga relationer och attraktioner uppstår och utvecklas. Nu pratar jag om romantiska relationer framförallt på arbetsplatsen och uifrån min förståelse av världen.
Det börjar med att du ser kollegan och tycker hen är fin att titta på. Ni kanske pratar någon gång och du upptäcker att hen är trevlig, inte socialt efterbliven och luktar lite gott.
Ni börjar nu se till att ses vid kaffemaskinen och ler lite, skojar lite osv. Någonstans här kommer ni börja fundera på om x gillar mig också, tycker hen att jag luktar rosor osv? Ni börjar passera några gränser även om ni rationaliserar det för er själva, det kan handla om omotiverad kroppskontakt som kramar, handpåläggning etc. Kanske blir det mail eller sms som har karaktär av privat ärende men ni säger till er själva att det är ju jobbrelaterat.. Men det är det inte, eller hur? För ni söker bekräftelse. Här kan det också börja bli lite luncher? Kanske äter ni i matsalen tillsammans eller sticker iväg och äter ute. Det är ju för att Lasse/Lisa är en så god vän, hen förstår ju mig. Särskilt om det är en Lasse vi pratar om ska du som kvinna förstå en detalj här. När Lasse börjar bete sig som din bästa väninna och lyssnar, förstår och stöttar, då har Lasse något i kikaren Män som beter sig som kvinnor gör det av en anledning, och det är att komma nära henne.

*Konstpaus*
Här kommer vrål och mothugg, jag tror från kvinnorna. Inte är min vän sån som du insinuerar! Han vill inte ligga med mig! Nej, Adam du snackar som du förstår.
Men... Lasse vill ligga. Om det inte blir ligga kommer han givetvis aldrig att säga att han vill ligga. För då är liksom chansen borta. Men testa honom gärna. Motbevisa mig. Blanda följande; en del Lasse, en del alkohol och en del avskildhet typ konferensresa, hotellövernattning eller liknande. Om Lasse inte vill ligga då utan bara skedar dig en hel natt. Då ska jag äta upp min hatt.

Lisa då, när hon börjar prata om sin sambo som är si och så. Lite tråkigt, lite annat som inte heller det är bra. Vad vill hon då? Ja, hon vill ju visa dig att hon är öppen för lite förslag. Hur långt hon vill gå, det vet bara hon, men det här är dörröppnaren där Lasse kan sätta igång, och likadant åt andra hållet. Nu raljerar jag lite grann, men inte försöker ni ligga med kollegan som säger sig ha det perfekta förhållandet?

Okej, varför skriver jag såhär? För att jag tog en titt i spegeln en gång. Och jag såg en liten osäker kille som gömde sig bakom muskler, tatueringar, knull med andra än partnern osv. Ni vet, de där manliga attributen och beteendena en del lägger sig till med. Han såg stark ut på utsidan men insidan var lite svagare. Då funderade jag bland annat på att sluta vara otrogen.
Hur gör man det då undrar alla? Är det att inte köra in k*ken när tant Elsa på ekonomiavdelningen tagit av sig trosorna? Nej, mina vänner det gör man inte. Då är det redan kört.
Man är inte otrogen genom att inte delta i det här eviga flirtandet på jobbet. Just det, på jobbet. Det är där Lasse och Lisa håller till och bara väntar på att just du ska bekräfta hen, prata om din egen otillräckliga relation och så vidare tills ni har antingen mentalt eller fysiskt passerat den gränsen som din partner inte hade gillat.

Man får helt enkelt ställa sig lite vid sidan av det här och se på spektaklet istället. Det är inte helt utan underhållningsvärde när man ser hur enkla människor är. Det är som att de likt en spåtant som ser framtiden i kaffesumpen, ser spänning och förströelse i kollegan, eller ännu värre till och med den stora kärleken.
Lasse, stackars Lasse, som ni bara träffar på jobbet. Ni vet ju inte att han är kass på att städa och ta hand om sina ungar. Dessutom dricker han några öl för mycket på fredag och somnar i soffan.

Eller vänta tills ni får höra om Lisa Hon som är så go, alltid fin och fräsch på jobbet. Och så sexig, henne skulle man bara ta stenhårt, eller hur? Men hemma hos Lisa knullas det inte som förr. Hon är ju på jakt efter en ny karl som kan bekräfta henne, det är hennes drog. Det är ju bara under nyhetens behag hon är kåt, sen är hon lika torr som Kalahariöknen.

Oj, vilket inlägg. Mitt längsta någonsin. För sakens skull får jag väl säga att om ni nu bara vill piffa till livet lite och inte har något bättre förslag så kör på.

Ta kollegan, men vi som står lite längre ifrån... Just det, jag som sitter i hörnrummet och är sådär lite tråkig mot er av motsatt kön på kontoret. Kramas inte. Flirtar inte. Bara jobbar, går därifrån och gör mina grejer. Jag ser er. Rätt genom er tillfälliga glädje och rus när ni får ny uppmärksamhet.
Ni hävdar ju att ni är trogna egentligen. Ni skulle ju aldrig göra något... Men det gör ni redan. Ni har redan börjat känna på det och usch, ni gillar det.

Kanske är relationen svår hemma. Ungar, räkningar, bilen ska besiktas... Tråkigt, eller hur? Kanske blir ni inte sedda hemma, vad vet jag. Men allt det här som mynnar ut i att det behövs något nytt, något spännande. Jag ska ge er en sjuk och hissnande tanke. Den är min egen, men använd gärna efter behov. Allt det här handlar om er själva. Er otillräcklighet, er osäkerhet osv... Ni behöver inte Lasse eller Lisa för den delen. Det är bara en gång till ni gör samma sak, dvs tar in en ny person och den personens förtjusning i er tar ni som att ni duger och är fina. Tänk om just du, precis du där borta, kan byta ut Lasses gillande mot ditt eget. Du kanske kan bekräfta dig själv. Vilken sjuk grej alltså. Lite narcissistisk och sånt. Sån är jag iaf. För mig är det grymt. Jag vet ju att Lisa och alla andra är där om jag ändrar mig. Under tiden kan jag veta att det räcker med att jag inte i hennes ögon är motbjudande, och sedan säger rätt saker vid rätt tillfällen. Då vill hon ligga. Och så är ni, det är min mening ni kvinnfolk som ger er in i den här kollegaleken.

Ja, avslutningsvis så sitter jag här. Och ser er. Och inte är det vackert, det är inte unikt bara för att du känner att Lasse/Lisa är unik. Det är de inte. Men du är! Du kan iaf vara om du vill.

Och jag då? Undrar ni såklart. Varför så bitter? Jo för att jag ställde mig utanför den här cirkusen. Vad hände? Jo min fru fick ju en så go kollega. Han förstår, han lyssnar. Detaljerna besparar jag er, de är ändå inte särskilt unika