Jag känner igen mig i beskrivningen av barnet. Ett av mina barn är idag i lägre skolåldern och diagnosteiserad med ADHD, redan som bebis var det för många uppenbart att det var ett väldigt aktivt barn och med ett rikt (och välanvänt!) ordförråd tidigt.
Hur har du öppnat för samtal om det med BVC och dagis? När vi först ringde och diskuterade med BVC blev sköterskan överraskad. När hon träffat barnet verkade det mycket samtalsvilligt, socialt och klarade att vara lugn och stilla den halvtimmen, men i ärlighetens namn är det ju inte så att BVC ser barnet någon längre stund och i vardagen.
När vi fick resultatet av utredningen berättade barnpsykologen att vid första mötet hade hon tänkt "Men, varför är detta barn här, det verkar ju inte alls finnas något att utreda" - men efter en stund började det utkristallisera sig och i slutändan var diagnosen glasklar.
Samma sak med dagis egentligen. Du skriver att det varit rörigt med vikarier etc. Det är möjligt att de antingen inte haft möjlighet att lära känna och verkligen se ditt barn, altenrativt att de har haft så fullt upp med allt annat som varit i luften att ingen haft möjlighet/prioriterat att prata med er föräldrar.
Om du ber om ett separat möte i lugn och ro med dagis respektive med BVC där ni diskuterar hur det fungerar, vad du som förälder upplever, hur de upplever etc kanske du får helt annan respons än om du inväntar eventuella kommentarer på årliga samtal eller i kapprummet.
Mitt bästa råd är att ta tag i frågan tidigt! Att utredas behöver inte alls vara negativt. Inför att mitt barn skulle börja förskoleklass hade vi möten med barnomsorgen, med blivande rektor och specialpedagog, blivande klassföreståndare, blivande skolsköterska och efter att förskoleklassen startat cirka två gånger per termin med lärare och specialpedagog. Samma sak inför skolstart och nu har vi ungefär en gång per termin med lärare och specialpedagog (utöver utvecklingssamtal där barnet är med). Genom detta har vi identifierat och implementerat ett antal olika små lösningar som underlättar för barnet (går först i kön till matsalen tillsammans med vuxen, möjlighet att gå undan till "alkov" i ena delen av klassrummet där det finns ett par extra skolbänkar när det är för rörigt eller när han själv bara vill prata, "vilostund" med iPad 10 min efter lunchrasten innan lugnare inomhuslekar, alltid en rastvakt som initierar rastaktivitet som bland annat mitt barn är med på så det inte blir rörigt och bråkigt, kopierad mattebok för att slippa ha en skrivbok vid sidan av utan kunna skriva direkt bredvid talen mm). Jag är övertygad om att dessa möten på vårt initiativ gjort att hela barnets skolgång blivit mycket bättre och lättare än om vi bara hade väntat och sett om någon annan uppmärksamamde något när det väl blivit problem.
Dessutom kan det finnas föräldrakurser genom BVC som kan vara givande, möjlighet till avlastning, kostomläggning (klassiker är Omega 3 och uteslutande av kolhydratrik kost) med mera som kan vara värdefullt för dig som förälder att få vetskap om.
Det är såklart möjligt att ditt barn inte alls har några diagnoser, men det i sig är ju inte ett nödvädnigt krav för att du ska kunna lyfta diskussioner om ex hur de hanterar hans hunger och hans konstanta pratande. Lyft detta till diskussion så ni kan hantera det i samsyn mellan barnomsorg och hemmet.
