honeybunch skrev 2016-11-28 13:18:50 följande:
Tack för ditt svar!
8 år... Det är så lång tid. :( Men grattis till att ert efterlängtade barn äntligen kom!
Jag tror att en del av sorgen är just föreställningen jag alltid haft om att jag ska bli en ung mamma. Jag har ju fått inse nu att det inte bara går att bestämma sig för det. Och nu under utredningens gång vet vi förstås inte vad som är fel eller ens om de kommer hitta ett fel. Men oavsett så menar jag att vi inte längre räknar med att ha vårt första barn inom en särskild tidsram.
Förstår att det kan vara sorgligt att inte kunna motsvara sina förväntningar.
Försök trots det att tänkta på att det finns fördelar med att vara en äldre mamma också. Man har förhoppningsvis mer erfarenhet och klokhet som man saknar som yngre och kanske mer tålamod också.
Visst spelar det roll vad man är för person också och meningen nu är absolut inte att klanka ner på unga mammor utan försöker bara säga att det finns fördelar och nackdelar med båda varianterna
.
Vill det sig inte inom en snar framtid kan du ändå kanske hitta tröst i att när bebis väl dyker upp spelar din ålder ingen roll.
Jag var en väldigt mycket äldre mamma än vad jag hade tänkt mig men det har gått bra.
Det positiva är att jag varje dag kan titta på mina barn och vara tacksam över att ha fått de.
Har man fått kämpa för att få något känns det extra roligt när man lyckas
De dagar allt är jobbigt, stress på jobbet, barnen är besvärliga, dåligt med sömn etc som hör småbarnsår till så kan jag sitta o tänka att det kunde vara så illa att vi inte hade några barn alls och fick sova ut varje natt, ha det städat utan leksaker över hela lägenheten och kunde slippa konflikter med barnen.
När jag tänker så blir det inte lika jobbigt längre
