Nilssad skrev 2016-11-30 00:35:48 följande:
Min mamma var 42 när hon fick en sladdis med sin pojkvän som jag hade bara sett en gång, jag var 17 år då och jag var så sur på mamma. För detta kom som en chock. Haha, kom ihåg att jag sa att jag ville att hon skulle göra abort. Var typ sur på henne under hela graviditeten, skojar inte, jag och mitt syskon hade redan det bra och ville inte ha någon förändring, sämre ekonomi etc. Förstår än idag hur jag kände men, Nu är min lilla syskon några år och jag älskar henne, jag skulle aldrig tänka mig något annat.
Det är väldigt roligt med en litet syskon när man lär känna dem och den stora ålder skillnad har nog inte spelat någon roll, man kan se det som att dina större barn kan nu hjälpa till hemma med barnet. I normala fall kan barn vara sura på sina föräldrar när de får reda på att mamma är gravid, känna lite avundsjuka, förändring, men det går snabbt över ska ni se. Mitt var nog en speciallare ;) ;)
Ja svartsjuk och sur lär hon bli. Idag gillar ju hon att min make är en del av familjen. Från början trodde hon nog att om hon va riktigt jobbig otrevlig o taskig att han skulle flytta. Hans svar på det var: jag vet att du inte gillar att jag är här, men jag älskar din mamma. Jag älskar er 3 barn för ni är en del av er mamma och du får vara hur jobbig du vill för jag ska ingenstans. Därpå bevisat att han står fast, accepterar inte att de skriker på mig eller varandra. Uppmuntra dem att vara rädda om varandra. Ställer alltid upp på dem och finns där till 100%. Så nu när tillit och trygghet finns så låter det ju annorlunda. Vet däremot med mig själv att jag kommer bli jätteledsen och tycka det är enormt jobbigt med de verbala bråk jag vet kommer att komma :/