• Anonym (Så galet sugen)

    Är allt verkligen svart eller vitt?

    Alltså jag vet inte... Kraven vi alla ställer på ett äktenskap börjar kännas helt orimliga. Allt det här i en och samma person?

    1. Livslång kärlek

    2. Bästa vännen

    3. Bästa föräldern

    4. Livslång attraktion

    Jag och min man har varit ihop i nio år, varav sex som gifta. Och faktiskt, under dessa underbara år har vi uppfyllt alla punkterna ovan! Men det senaste året har varit tufft, vår skilda syn på drömboendet är det största problemet. Han vill bo i en central hyresrätt, jag vill bo i ett barnvänligt hus. Nu har jag fått min vilja igenom för barnens skull, med följden att han bara TJURAR.

    Så vad gör vi nu? Jag vill verkligen att vi ska ha det bra, men i längden kan jag inte leva med en man som ignorerar mig och helt saknar förmåga att ta ansvar för sitt liv. Den senaste tiden har jag (såklart) blivit mer mottaglig för andra mäns intresse, och nu är jag så tänd på en man att jag tvivlar på om jag klarar av att stå emot...

    Nu till den mest intressanta frågan: Kan det vara en bra kompromiss att föreslå min man ett öppet förhållande? Då slipper vi varannan vecka, bodelning och hela skilsmässoskiten, men vi skulle nog båda må bra av bekräftelse från andra. Jag har föreställt mig honom i säng med silikonbrudarna på gymmet, och jag bryr mig faktiskt inte. Han kanske till och med fastnar för någon som har en central hyresrätt, så slipper jag ta initiativet till skilsmässa...

    Ja ni fattar, det här äktenskapet är mer eller mindre över redan. Men då finns det ett problem till, min flirts fru. Hon är sur för att han jobbar för mycket, och han behöver knappast ytterligare en anledning att vara hemifrån.

    Men är det verkligen mitt ansvar att hålla mig borta från honom för hennes skull? I så fall kan ni lika gärna kalla mig moder frikkin Teresa. Det måste väl ändå i första hand vara hans ansvar att hålla sig borta från mig?

    Vad hade ni gjort? Och tänk efter innan moralkakorna haglar, det är lätt att döma andra men desto svårare när man själv utsätts för tuffa frestelser.

  • Svar på tråden Är allt verkligen svart eller vitt?
  • Anonym (MarkusS)

    Jag dömde mitt ex, eller ja, nu skiter jag i det.
    Hon blev frestad och hoppade i säng med en annan.
    Jag gick.
    Skickade sms dagen efter, och inte läst alla sms från henne, eller svarat när hon ringt.
    Hon valde.
    Jag mår skit, men det går över med tiden.
    Varför ska hon få chansen att komma med förklaringar och ursäkter.
    Hade jag varit otrogen så hade jag inte fått en chans i helvete att förklara mig. Det hade varit slut, PANG, där.

  • Anonym (hoppsan kerstin)

    Tror att det ligger mycket i det du säger om alla möjliga krav men jag tror också att det är en fråga om mognad och självinsikt. Förhoppningsvis inser man att man inte kan/vill vara precis allt för den andre även om det förekommer.

    A och O är kommunikation och att ni BÄGGE kommer fram till en lösning som passar er BÄGGE.  Ett öppet förhållande är ingen automatisk lösning på att du vill ha mer sex eftersom det tex finns leksaker och du troligen har händer.

    Sex kan aldrig någonsin rädda ett äktenskap, varför ens tro det?

  • Tecum

    Hur länge har tjurandet pågått och hur var ert förhållande innan ni blev med hus? Låter osannolikt att det bara är husköpet som sabbat relationen, och är det så är ni bägge tämligen dysfunktionella vad gäller att hantera relationer.

    Visst kan du föreslå öppet förhållande men räkna inte med att det löser problemen. Familjerådgivning är en bättre väg att gå. Men det förutsätter att bägge vill rädda förhållandet och du verkar minst sagt tveksam.

    Nej, det är inte bara hans ansvar! Den som raggar på en upptagen person har också ett ansvar, om än inte lika stort som den andre. 

  • Anonym (hoppsan kerstin)
    Tecum skrev 2016-12-03 19:06:30 följande:
    Visst kan du föreslå öppet förhållande men räkna inte med att det löser problemen. Familjerådgivning är en bättre väg att gå. Men det förutsätter att bägge vill rädda förhållandet och du verkar minst sagt tveksam.
     
    Det bästa rådet man kan ge och som aldrig kan upprepas för ofta!
    Tecum skrev 2016-12-03 19:06:30 följande:
    Nej, det är inte bara hans ansvar! Den som raggar på en upptagen person har också ett ansvar, om än inte lika stort som den andre. 
    Här håller jag inte med utan anser att varje vuxen person är ansvarig för sina egna handlingar och inte någon annans. Det är alltså inte TS ansvar att låta bli att flirta utan det är enkom hans, flirtens ansvar.
    Men det är helt ok att vi tycker olika.
  • Anonym (Man)
    Anonym (hoppsan kerstin) skrev 2016-12-03 19:16:44 följande:

    Här håller jag inte med utan anser att varje vuxen person är ansvarig för sina egna handlingar och inte någon annans. Det är alltså inte TS ansvar att låta bli att flirta utan det är enkom hans, flirtens ansvar.

    Men det är helt ok att vi tycker olika.


    Men om varje vuxen person är ansvariga för sina handlingar, ja då är ju ts också ansvarig för flirten. Eller är inte ts vuxen? Jag tvivlar på att endast en person flirtar, det lär ju vara flirtiga handlingar både från ts o ts upptagna jobbarkompis.

    Och moraliskt sett är det ganska förkastligt att vara med en upptagen person, om det rör sig om otrohet.

    Ts, om ni haft det bra i 9år är ni inne i en svacka. Att då börja ha sex med andra är nog att be om skilsmässa, om det inte rör sig om trekanter och liknande.
  • Tecum
    Anonym (hoppsan kerstin) skrev 2016-12-03 19:16:44 följande:
    Det bästa rådet man kan ge och som aldrig kan upprepas för ofta!

    Här håller jag inte med utan anser att varje vuxen person är ansvarig för sina egna handlingar och inte någon annans. Det är alltså inte TS ansvar att låta bli att flirta utan det är enkom hans, flirtens ansvar.
    Men det är helt ok att vi tycker olika.
    Men TS är ju också i en relation, om än dålig för tillfället. Så i detta fall är hon inte bättre än den hon flirtar med.

    Men rent generellt är som du säger alla vuxna ansvariga för sina handlingar och i min värld är det fel att ragga på någon som är upptagen - även om man är singel. Ok att visa att man är intresserad men sedan bör man vänta passivt tills den upptagne avslutat sin relation, inte aktivt uppmuntra till otrohet.

    Men jag blir glad att du skriver att det är ok att vi tycker olika På FL verkar de flesta tycka att det är totalfel om de inte får medhåll hela tiden...
  • Anonym (hoppsan kerstin)
    Anonym (Man) skrev 2016-12-03 19:50:00 följande:
    Men om varje vuxen person är ansvariga för sina handlingar, ja då är ju ts också ansvarig för flirten. Eller är inte ts vuxen? Jag tvivlar på att endast en person flirtar, det lär ju vara flirtiga handlingar både från ts o ts upptagna jobbarkompis.

    Och moraliskt sett är det ganska förkastligt att vara med en upptagen person, om det rör sig om otrohet.

    Ts, om ni haft det bra i 9år är ni inne i en svacka. Att då börja ha sex med andra är nog att be om skilsmässa, om det inte rör sig om trekanter och liknande.
    Jag menade "för sina EGNA handlingar".
    Därav faller hela ditt resonemang som svar på mitt. Jag läser dock med intresse men håller, naturligtvis kanske, inte med.

    TS är ansvarig för sin del av flirten och mannen för sin del.  Är det något jag blir trött på så är det unken sexualmoral som jag anser att detta är: att man är ansvarig för någon annan OM denne är gift men inte annars...
  • Anonym (hoppsan kerstin)
    Tecum skrev 2016-12-03 20:05:38 följande:
    Men TS är ju också i en relation, om än dålig för tillfället. Så i detta fall är hon inte bättre än den hon flirtar med.
    Absolut är det så!
    Tecum skrev 2016-12-03 20:05:38 följande:
    Men rent generellt är som du säger alla vuxna ansvariga för sina handlingar och i min värld är det fel att ragga på någon som är upptagen - även om man är singel. Ok att visa att man är intresserad men sedan bör man vänta passivt tills den upptagne avslutat sin relation, inte aktivt uppmuntra till otrohet.
    Vi tycker väldigt, väldigt olika! Glad
    Tecum skrev 2016-12-03 20:05:38 följande:
    Men jag blir glad att du skriver att det är ok att vi tycker olika smile1.gif På FL verkar de flesta tycka att det är totalfel om de inte får medhåll hela tiden...
    Det var faktiskt precis därför jag skrev det. Inte för att få rätt eller för att visa att du har fel. Utan bara för att konstatera, för andra, att vi tycker olika och att det är helt ok! Sen hoppades jag att du skulle svara ungefär såhär och det gör mig mycket glad att du lever upp till förväntningarna!

  • Anonym (trekant)

    Hej ts

    Jag tänkte inte komma med så mkt åsikter utan mer en tanke. jag och min man har ibland trekanter med andra kvinnor, något som vi båda trivs med. men bara för att man på det ena eller det andra sättet öppnar sitt förhållande så betyder det inte att många andra problem eller saker löser sig. tänkte bara sättet du vet, sexuella utsvävningar är ganska kul, men man ska ändå tänka efter riktigt noga före om anledningen till dom.

    Det kan fungera jättebra med ett öppet förhållande och du kan ju alltid kolla med honom vad han känner i frågan, men även om det KAN fungera så kan det lika gärna inte göra det. Är du intresserad av att fortsätta med din man så kanske familjeterapi eller att du själv pratar igenom allt med någon hjälpa dig att ta beslut om hur du vill ha det och vad du ska göra. För även om sex är kul och otroligt viktigt (för mig och min man i allafall) så löser det inte alla problem.

    Jag håller med om att vi ofta har en helt orealistisk bild på allt man ska finna i en enda människa, men jag tror verkligen det skulle vara bra för sig att verkligen bena ut tankar och känslor innan du ev. sårar någon (din man tex) eller gör något du kan ångra (pga starka känslor för flirten )...

    det betyder absolut inte att du och din man inte kan ha ett öppet förhållande som du vill ha, bara att du kanske ska tänka igenom varför du/ni vill det och VAD Ni ÖNSKAR UPPNÅ med det. så ni vet vad ni ska sikta på.

    lycka till ts, du låter som en klok människa som kommer finna svar för du verkar ju aktivt vilja förändra något, även om man inte alltid vet vad (eller HUR) till en början...

  • Anonym (Så galet sugen)

    Tack för era svar. Såklart handlar det inte bara om huset. Framför allt så är vi båda märkta av stressen på våra tidigare jobb, och lider därför av utmattningsdepression båda två. Så pass lindrigt att vi kan jobba, men när man har jobb och småbarn och en kommande flytt gör sig depressionen förstås mer påmind än annars.

    Den stora skillnaden mellan oss är att jag medicinerar mot min depression och har även haft kontakt med psykolog. Medicinen hjälper och jag känner mig psykiskt stabil numera. Min man däremot har inga som helst planer på att söka hjälp. Han vägrar både enskild terapi och parterapi. Han kan inte se att det skulle hjälpa, utan hans plan är att stoppa huvudet i sanden och hoppas att det går över av sig självt.

    Undra på att man blir frustrerad och funderar på hur man ska gå vidare. Och som lök på laxen dyker min flirt upp och är bara så himla rolig och positiv, klart att man suger åt sig av all bekräftelse. Tufft läge...

Svar på tråden Är allt verkligen svart eller vitt?