Vi som just börjat försöka, här kan vi stötta varandra

Hej! Vi är 25/26 år och bestämde oss i juli att jag skulle sluta med P-ring. Jag har känt av ÄL typ varje månad i form av mensvärksmärta från det släpper enda fram till mens ( och då har det varit konstant molvärk varje dag ) Fick positivt på ÄL test 30/11 och tror vi prickade in ÄL denna gång. Nu har jag inte känt någonting i tjejmagen efter ÄL, så man kan ju hoppas att det är något på g. Har på riktigt blivit knäpp av hela grejen, letar konstant symtom och allt kretsar runt graviditet. Medans sambon är helt lugn och tänker "det sker när de sker"

Men kul med en tråd med andra i samma situation ! Lycka till

Jag blir också kvar här, jag vill inte gå med i Facebookgruppen. Jag klickade på de två första medlemmarna som visades där och de har ett antal vänner som jag har flera gemensamma vänner med, i olika delar av landet dessutom, varav två är mina gamla barndomskompisar.

Jag vill inte att släkt och vänner får reda på att vi försöker skaffa barn, eller att jag är gravid (vilket jag hoppas ska ske snart) på internet. Vi vill berätta det själva när vi känner oss redo.

Känner mig extremt deppig också.. Är så himla ledsen för vårt missfall. Men det känns som att man liksom inte "har rätt" att vara ledsen för något som knappt var ett litet foster. Och ingen vet ju ens om att jag har varit gravid, så går bara runt och är ledsen i min egen bubbla.. Fick hör på jobbet idag att en av mina kollegor väntar sitt femte barn.. Livet kändes bara så himla orättvist då. Kunde inte ens säga grattis.. 

I morgon ska jag ta sista blodprovet för att kolla hcg. Förhoppningsvis är det nere på 0 nu, så kan vi utesluta utomkveds och räkna med att missfallet är över. Vill så gärna börja att försöka igen nuu!! Tänk om det har stigit igen?..

Ska ta blodprovet på morgonen, så förhoppningsvis ringer de samma dag! Hoppas!

Näe, tydligen hade hcg fortsatt att öka.. Fortfarande misstänkt utomkveds.. Men jag har inte ont någonstans, har inte heller kvar några graviditets symtom.. Har dock fortfarande små-små blödningar, inte alls mycket, men typ så att jag precis behöver använda trosskydd..De skulle ringa igen i morgon så får vi se.. Blir bara less på att behöva vänta.. Vänta på att kroppen ska ta hand om det själv, vilket den uppenbarligen inte gör eftersom inget händer, hcg fortsätter stiga och jag får ingen större blödning.. Men vill ju inte heller vänta tills äggledaren brister eller? Fast jag vill verkligen inte heller opereras opereras! Åååh jävla skitkropp...   

Ja trots att det för många hörs dyst info när man gått igenom större ingreppen så finns faktiskt mirakel ^^ 

Ja lite jobbigt att kroppen är lite underlig och trött med värk nu inför jul och allt men men som jag säger man är kvinna nog till att ta sig igenom allt. Man får bara va lite envisare när man mår lite mindre bra ^_^ Men idag är jag lite mer piggare för jag va så trött i går att jag slocknade på 5 röda och sov hela natten igenom som en prinsessa haha :) Och vad kan göra morgonen bättre än när sambon för ovanlighetens skull vaknar samtidigt och fixar kaffe åt mig under tiden som man har en flock katter som spinner i sängen haha :)