Jag tycker som du. Tror att i framtiden kommer vi se tillbaka på dagens abortlagar som något fruktansvärt. Tycker gränsen ska gå vid tolv veckor. Enda undantagen är barn med svåra skador som är förenat med obefintlig livskvalitet. Inte ens vid våldtäkter eller tonårsgraviditer. Hur stort trauma det än må vara för dessa mammor så ska det inte gå före fostrets rätt till liv. Tidigare aborter ska fostra vara ok men inte på nästan färdigutvecklade barn.
Yes hycklare big time alltså!
Skjuta en bult i hjärnan och sen skära upp halspulsådern och låta det levande, kännande och tänkande djuret tappas på blod och dö är inge problem! Men gu nåde den som vill låta ett ofött, oönskat, ofärdigt foster, icke tänkande foster somna in/sluta utvecklas och lämna en kvinnas kropp..
Jag gör verkligen skillnad på djur och människor. Äter kött men tycker självklart att alla djur ska behandlas på bästa vis när det lever och sen slaktas på ett humant vis. Jag har själv slaktat min egen häst då jag anser att det är lindrigare mot djuret än avlivning.
Jag kanske ska tillägga att min negativa åsikt om sena abortioner inte enbart är baserad på om fostret kan känna smärta eller inte. Jag tycker bara att det är försent att ta bort ett friskt barn som skulle kunna räddas om det fick chansen några veckor senare. Det känns helt absurt i min värld hur man kan göra abort nära redan fått mage och börja känna sparkar. Har flera exempel bland mina vänner som i mina ögon gjort onödig aborter dock de flesta tidiga, så det kam jag väl inte lägga mig i.Men jag hade svårt att hälla mig från att säga nåt när en 30 kvinna gjorde abort vecka 18, med mage och allt, bara för att hennes man inte ville ha fler barn. Han hade redan ett och har alla ekonomiska möjligheter i världen att ta hand om ett barn.
Och detta argument är ju uppenbart inte baserat på logik. Så nuvarande lagstiftning är "försent att ta bort ett friskt barn som hade skulle kunna räddas om det fick chansen några veckor senare". Det inkluderar ju egentligen ALLA barn. Alla foster skulle ju kunna räddas om det fick chansen några veckor senare. Så med det argumentet borde du ju vara emot abort överhuvudtaget.
Nej, men ditt tidigare argument betydde att du var emot abort. För tekniskt sett skulle alla foster ha en chans att överleva om de fick några veckor till. Ett foster som aborteras i v.5 skulle kunna ha chans att överleva om den fick stanna i några veckor till, precis som ett foster i v.12, v.18, v.21. Det var ditt argument, men om du inte menar det så - då måste du ju definiera vad "några" veckor innebär. Är det när de hade kunnat överleva om de fick 3 veckor till? 5 veckor? 10 veckor? Vart drar du gränsen, vad ska du basera den på?
Okej, men om det finns en del människor som "missbrukar" abort, är det abort som är problemet då? Du tror inte att det är dålig utbildning och förståelse och brist på ansvarstagande som ligger i grund?Se ovan.
Men du svarar ju inte på frågan, har inte ens skrivit att det inte är skillnad. Men du säger att du är emot sen abort pga om fostret haft några veckor till hade den kunnat räddats. Men inser du att det tekniskt sett inkluderar ALLA foster? Så min fråga är då, vart drar du gränsen?
Under de sex åren jag arbetat med aborter har jag personligen hört talas om en, EN, som fått avslag efter v 18. Detta på min avdelning alltså.
Det utförs extremt många aborter totalt sett. Så de få procent som aborteras i mycket sena veckor utan några "egentliga orsaker" är ändå inte helt ovanliga och bör absolut uppmärksammas.
Ett stort problem är att folk överlag tror att det inte aborteras friska foster till friska föräldrar i så pass sena veckor att fostret lever en bra stund efter förlossning. Att så många påstår att det är ljug och hittepå. Det är det inte. Jag har suttit med aborterade foster i famnen för att vänta på att hjärtat ska sluta slå. Det är otroligt tufft och svårt. Men lagen ser ut som den gör och det är min uppgift att stötta kvinnan i hennes beslut, vilket jag alltid gör.
Dock är jag absolut för att ifrågasätta den höga gräns för abort av friska foster som vi idag har.
Det är ju dock mycket svårt att upptäcka ev svåra missbildningar innan v 12.
Har tyvärr ingen exakt statistik efter hur många upprepade aborter (alltså en person som går flera gånger) sker. Jag vet att det de senaste 10 åren legat ca 37-42% av alla aborter. Alltså så har runt 37-42% av aborter gjorts på någon som har gjort en abort tidigare. Men personligen önskar jag att det fanns mer ingående statstik, för det inkluderar ju alla som gjort 2 aborter eller mer. Det är ju en himla intressant skillnad i hur stor andel av dessa gjorde 2 aborter, hur stor andel gjorde 5 aborter. För någon som gjort 2 aborter tycker jag knappast man kan bedöma som några som "springer till abortklinik flera gånger i sitt liv". Räcker ju med att man hade en abort som tonåring och en abort som närmare 50-åring t.ex. Så min gissning är att de som "springer till abortklinik flera gånger i sitt liv" är relativt lågt, iallafall mycket lägre än 37-42%.
Men oavsett, eftersom att det trots detta fortfarande handlar om mindre än hälften som har en upprepad abort, så kan man ju inte attackera abortfrågan pga den anledningen. Då är ju problemet varför folk gör upprepade aborter? Det är ju i den änden man isåfall måste attacker problemet.
P.S. Vet dock att jag någon gång läste en studie om vilka som tenderar att ha flertalet aborter. Antalet aborter var iallafall starkt associerat med ens socioekonomiska ställning. Alltså, kvinnor som var lågutbildade, dålig inkomst, samt speciellt utsatta (t.ex. misshandlade, missbrukare osv.) utgjorde den största majoriteten av de som gjorde flertalet aborter. Då blir det ju också en etisk fråga om man gör abortlagen mer restriktiv baserat på att en del kvinnor gör flertalet aborter, vem är det man egentligen straffar? Är det etiskt rätt att dels tvinga en kvinna föda fram ett barn under sådana förhållanden och är det rätt mot barnet?
Nja, fast nej. De tar ju in folk med klinisk erfarenhet också att agera som experter och få ge sitt utlåtande, samt vad forskningen säger. Vilket de borde göra för att få en bättre helthetsbild, men det borde inte vara folk med enbart klinisk erfarenhet som tar besluten.
Finlands abortlag lät bra. Under 17 och över 40 har fru abort tull vecka 12. För kvinnor där i mellan krävs läkar utlåtande att mammans eller barnets hälsa är i fara. Eller starka sociala skäl. Efter vecka tolv till tjugo tillåts endast extremfall.såg att några europeiska länder har till vecka 24 och tom vecka 28. Det är ju vansinne. Vet att i vissa stater i USA tillåter extremt sena aborter. Inte så konstigt att svärmor brukar protestera utför abortklinikerna där.
Andra länder behöver ju inte nödvändigtvis ha samma kriterier för hur de ska utvärdera frågan eller angående vad vad liv innebär. Om man inte har samma kriterier så kollar man inte på samma bevis.
Jag ger mig in i tråden efter att ni diskuterat ett tag. Men har skummat igenom den. Två saker tycker jag behöver lyftas: 1) i Sverige finns ingen övre abort gräns. Vecka 22 är alltså "praxis" men inte lag. Med andra ord kan man frångå den praxisen, vilket man också gör, och abortera barn senare i graviditeten. Det händer Inte ofta men det är ändå ett livsdugligt barn som blir bragt om livet. Senast jag hörde om det var våren 2015 i uppsala, ett barn i ca vecka 34, friskt barn men mamman var ej stabil och synnerliga skäl ansågs föreligga.
intressant är att tillägga att debatten om sen abort och att barnen kunde andas efter en abort startade ungefär samtidigt i Sverige i Norge. Båda regeringar tillsatte en utredning. I Norge bestämde man sig för att i lagen skriva en övre gräns, alltså 21+6. Men i Sverige valde vi istället att rekommendera sjukvården att injicera barnet med gift så att det inte uppvisade några livstecken när det drivdes ut och gav på så sätt inte obehagskänslor för personalen.... 2) i samtal om abort behöver vi lyfta frågan om ett ofött barn har samma människovärde som du och jag? För om man tillskrivs ett människovärde så har man även rätt till liv. Oavsett andras tyckande så är ändå rätten till liv en grundläggande rättighet för alla människor och står över andra rättigheter.
Jag är av åsikten att det spelar ingen roll var i utvecklingen vi är, är det en människa så har vi ett värde och därmed rätt till liv. Inte påstår vi att en omedveten människa är mindre värd? Därmed bör också ett litet barn tillskrivas värde. För om medvetandet och fysisk funktionalitet ska bestämma vårt värde bör vi även välkomna spädbarnsmord och aktiv påtvingad dödshjälp av våra äldre som börjar avveckla fysisk funktion.
abort är aldrig en enkel fråga och varje situation är såklart alltid unik och vi behöver visa ödmjukhet inför de som står i en oplanerad graviditet eller får veta att det barnet inte blir så som man väntat sig.
Men saken kvarstår, är det en människa i magen, bör även den personens rättigheter tillvaratas. Vad vi behöver bli bättre på är att ge stöd till män och kvinnor som funderar på abort. Vi behöver ge alternativ.
Allt fler par är ofrivilligt barnlösa i Sverige, ändå sker enbart en handfull nationella adoptioner per år. Och vi måste väl ändå våga se möjligheten att en adoption är bättre än att avsluta en annan människas liv? Samt att kvinnan i vissa fall ska behöva dras med den inre smärta och ev. fysiska komplikationer som kan komma av en abort. Flera kvinnor som gjort en abort berättar att ingen stöttade dem och just för att vänner, familj och pojkvän alla entydigt sa att abort var bästa valet vågade de inte välja att behålla barnet.
abortliberalerna har således blivit mer abortförespråkare, där man hellre ser en abort som självklara valet än att erbjuda kvinnan support, stöd och att klart kunna se på alternativen. Enligt mig kör man över kvinnan och RFSU som är vårt lands främsta abortförespråkare har till och med liknat abort vid ett tandläkarbesök.
Men det är än dock sekundärt, för barnet är i sig en egen individ och bör därmed ha rätt till liv.
Om vi anser att livet slutar när hjärtat slutar slå, varför anser vi inte att livet börjar när hjärtat börjar slå?