Sen abort?

Jag jobbar på en neonatalavdelning och har behandlat barn födda från v.21+5. Vi har även haft flerbördsgraviditeter i v.22+0 där barn klarat sig fint under hela sjukhusvistelsen innan de slussats vidare till andra sjukhus för lättare vård. Även de hjärnforskare som nått längst i frågan om vad medvetande är och när det uppstår är ödmjuka nog att erkänna att vi inte kommit fram till det ännu. Ett antagande är runt vecka 22 pga att hjärnan är helt slät innan dess men då vi inte vet om medvetandet enbart är kopplat till hjärnfunktion så är detta alltså ett antagande. Jag håller med TS om att abortgränsen bör sänkas i takt med att neonatalvården utvecklas. Den liberala svenska abortlagen sticker ut i ett internationellt sammanhang på ett pinsamt sätt och det bör ändras. Bedömningar med rutinultraljud är dessutom alltid plus minus en vecka, så en sen abort i v. 21+6 kan avsluta ett barns liv i v. 22+6. Nya riktlinjer för barnläkare har kommit under 2016 att alla barn födda från v.22+0 ska komma ifråga för neonatal intensivvård oavsett var i landet de föds. Tyvärr gäller detta inte om barnet föds levande i v.22 under en sen abort, då måste barnet lämnas att dö. Trots att dateringen med ultraljud alltid är osäker skiljer det alltså en dag juridiskt vilket är väldigt problematiskt och obehagligt. Hoppas att fler får upp ögonen för detta.

Du har rätt i att Storbritanniens abortlag är än mer liberal än Sveriges, jag vet inte om det spelar in att deras i grunden är från 1967 medan den svenska är från 1974. Det finns inga allmänna rekommendationer i Storbritannien att barn innan vecka 23 ska få neonatal intensivvård, dock ser praxis annorlunda ut och barn räddas tidigare där också. Dock tycker jag att det är mer viktigt att framhålla att de allra flesta europeiska länder har en abortlagstiftning där abort är tillåten fram till vecka 12-14, de flesta med särskilda undantag. Då är det ett glapp på några veckor vilket jag tycker vore önskvärt här också, alltså bör abortgränsen inte gå hand i hand med när ett för tidigt fött barn kan räddas till livet, utan det ska finnas en tydlig marginal däremellan. Termerna "embryo", "foster" och "barn" används som indelningar i livets början, där en sak alla oavsett stadie har gemensamt är att de är människor i beroende och under utveckling. Det är inte en åsikt utan ett biologiskt faktum. Och som sagt tvistar de lärde om medvetandebegreppet. Innan 1980-talet var det allmänt känt att prematurt födda nyfödda barn inte hade något smärtmedvetande, därför opererades de helt utan smärtlindring. Idag vet vi att just dessa barn är mycket mer känsliga för smärta och har lägre smärttröskel än större barn även om de har svårare att uttrycka det, så det var ju ett stort misstag som pågick ganska länge. Jag tycker att det är fullt rimligt att lagar och rekommendationer anpassas efter forskningens framsteg, och såklart även kan ändras tillbaka om forskningen sedan visar sig vara felaktigt genomförd. Skulle abortgränsen sänkas är det klart att många kvinnor som genomfört sena aborter skulle uppleva det som jobbigt, men jag anser inte att det ska få stå i vägen för en realistisk lagstiftning för framtiden. Det vore som att säga att vi inte skulle infört riktlinjer för att smärtlindra vid operationer nu för att de stackars kirurgerna då skulle påminnas om att de tidigare orsakat många barn fruktansvärd smärta vid operationer. När barnaga blev olagligt 1979 fick nog många föräldrar dåligt samvete men beslutet var ändå i efterhand rätt och normerande. Jag tror inte att resultatet av den inskränkningen blivit att fler barn misshandlas värre i hemlighet, utan att färre föräldrar upplever behov av att slå sina barn i uppfostrande syfte och därmed att färre barn blir slagna. Samma sak med attityder kring rökning förr och nu. Därmed håller inte heller argumentet att resultatet av en sänkt abortgräns skulle bli mängder av illegala sena aborter.

Att låta naturen ha sin gång borde ju per definition innebära en avveckling av all slags sjukvård och medicinsk forskning som inte enbart är i lindrande syfte. Där tror jag inte att så många håller med dig om att det är rätt väg framåt. Och hur du får ihop det med att införa en ny sjukvårdsåtgärd som på begäran framkallar missfall och prematura födslar är ju inte begripligt någonstans. Du är emot att vi försöker rädda barn för att det finns risk för funktionshinder, samtidigt tycker du att vi ska låta kvinnor med helt problemfria graviditeter bli igångsatta för tidigt och sedan överge sina barn, vi ska därefter låta naturen ha sin gång (och alltså inte reglera temperatur, blodtryck, ge andningsstöd, solning, blodtransfusioner eller nutrition). Du tror inte att det skulle leda till fler och värre funktionshinder i samhället? Dessutom är det onödigt att haka upp sig helt på en viss graviditetsvecka för att avgöra prognos och risk för funktionshinder då alla barn utvecklas olika under graviditeten och prognosen är beroende av födelsevikt, kön, etnicitet, ev missbildningar, infektioner, moderns hälsa, apgar vid förlossning och föräldrarnas möjlighet att stötta barnets utveckling. Trillingar i v. 22/23/24 har givetvis sämre prognos än ett friskt ensamt barn fött i samma vecka. Däremot kan de trillingarna ha bättre prognos än ett fullgånget barn som får syrebrist vid förlossningen. Precis som när det gäller barn som varit med om en bilolycka eller fått spridd cancer så försöker vi rädda livet när det finns en liten chans att det kan gå bra, och oftast går det också jättebra på sikt för de extremprematurer som överlever första tiden, även om det såklart finns mycket att jobba på för ännu bättre resultat. I v.22 överlever fler än 10%, i v.23 överlever ca 55% och i v.24 är siffran ca 70%. Vid 30 månaders ålder har ca 45% av extremprematurer ingen utvecklingsmässig avvikelse alls, 30% lindrig avvikelse, 15% måttlig avvikelse och 10% svår avvikelse (express-studien 2004-07, troligen ännu bättre resultat nu).